I en pytteliten stad, på gatan Labyrintvägen, bodde en man vid namn Sven.

In a tiny town, on the street Labyrintvägen, lived a man named Sven.

Sven var en vanlig man med vanliga intressen och en vanlig vardag.

Sven was an ordinary man with ordinary interests and an ordinary everyday life.

Men en dag bestämde han sig för att ändra på detta och begav sig till det stora varuhuset IKEA för att köpa en ny hylla.

But one day he decided to change this and went to the large department store IKEA to buy a new shelf.

Sven klev in genom den glänsande porten till IKEA och blev omedelbart överväldigad av det enorma utbudet av möbler och tillbehör.

Sven stepped through the shiny gate of IKEA and was immediately overwhelmed by the huge range of furniture and accessories.

Det var som att ha klivit in i en drömlik labyrint fylld av bokhyllor, soffor och sängar.

It was like stepping into a dreamlike labyrinth filled with bookshelves, sofas and beds.

Med listan över varor i handen började Sven följa skyltarna för att hitta hyllan han ville ha.

With the list of goods in hand, Sven began to follow the signs to find the shelf he wanted.

Men ju längre han gick, desto mer förvirrad blev han.

But the further he went, the more confused he became.

Korridorerna verkade aldrig ta slut och möblerna började se likadana ut.

The corridors seemed never ending and the furniture started to look the same.

Sven kände sig som en liten råtta fast i ett experiment.

Sven felt like a little rat stuck in an experiment.

En timme gick och Sven insåg att han var fullständigt vilse i IKEA:s labyrint.

An hour passed and Sven realized that he was completely lost in IKEA's labyrinth.

Paniken började sakta smyga sig på.

Panic slowly began to creep in.

Han hade testat alla vägar och ändå kommit tillbaka på samma våning gång på gång.

He had tried every avenue and still came back to the same floor again and again.

Trött och frustrerad gav Sven upp och la märke till en trevlig butiksanställd som stod några hyllor bort.

Tired and frustrated, Sven gave up and noticed a nice shop employee standing a few shelves away.

Han gick fram till henne och bad om hjälp.

He approached her and asked for help.

Butiksanställda, med ett leende på läpparna, sade till Sven: "Oroa dig inte, det händer alla!

The store employees, with a smile on their faces, said to Sven: "Don't worry, it happens to everyone!

Här är en karta som kommer att hjälpa dig att hitta utgången."

Here is a map that will help you find the exit."

Hon räckte fram en enorm karta till Sven.

She handed Sven a huge map.

Kartan var lika stor som ett litet land, täckt av små, detaljerade skisser av alla delar av varuhuset.

The map was the size of a small country, covered in small, detailed sketches of every part of the department store.

Sven tog med sig kartan och började följa dess linjer.

Sven took the map with him and began to follow its lines.

Han vandrade genom korridorerna och tittade noga på kartan för att undvika att hamna vilse igen.

He wandered through the corridors, looking carefully at the map to avoid getting lost again.

Det var som att ha en kompass i handen.

It was like having a compass in your hand.

Efter att ha gått i en evighet verkade Sven äntligen ha hittat utgången.

After walking for an eternity, Sven seemed to have finally found the exit.

Han kände för första gången på länge en känsla av lättnad och triumf.

He felt for the first time in a long time a sense of relief and triumph.

Men precis när han var på väg att kliva ut genom dörrarna, stod han framför den exakt samma våning som han hade spenderat timmar att försöka lämna.

But just as he was about to step out the doors, he stood in front of the exact same floor he had spent hours trying to leave.

Sven var fullständigt förbluffad.

Sven was completely stunned.

Hur kunde det vara möjligt?

How could that be possible?

Han kände sig som om varuhuset spelade ett spratt på honom.

He felt like the department store was playing a trick on him.

I ren frustration rusade Sven tillbaka in i varuhuset och skrek högt ut i den orättvisa labyrinten av möbler.

In sheer frustration, Sven rushed back into the department store and screamed loudly into the unfair maze of furniture.

Till sin förvåning hördes ett skratt bakom honom.

To his surprise, a laugh was heard from behind him.

Det var samma butiksanställda som han hade frågat om hjälp tidigare.

It was the same store employee he had asked for help earlier.

"Haha, jag skämtade bara!"

"Haha, I was just kidding!"

sade hon glatt.

she said happily.

"Du ser, det finns ingen utväg.

"You see, there is no way out.

DU KOMMER ALDRIG ATT KOMMA UT!"

YOU WILL NEVER GET OUT!"

Sven stirrade på henne, förvirrad och besviken.

Sven stared at her, confused and disappointed.

Hela världen verkade ha blivit bokhyllor och sängar, och han var fast i detta eviga varuhus med ingen väg ut.

The whole world seemed to have become bookshelves and beds, and he was stuck in this eternal warehouse with no way out.

Men istället för att ge upp så bestämde sig Sven för att omfamna sin nya verklighet.

But instead of giving up, Sven decided to embrace his new reality.

Han bestämde sig för att bygga sitt hem mitt i varuhuset, bland alla möbler och tillbehör.

He decided to build his home in the middle of the department store, among all the furniture and accessories.

Det var kanske inte det han hade planerat, men han insåg att det kan vara det bästa som hade hänt honom.

It might not have been what he had planned, but he realized that it might be the best thing that had happened to him.

Och där, i sin egen lilla oas mitt i den oändliga labyrinten, levde Sven ett utmanande men äventyrligt liv, omgiven av välsmakande köttbullar och doften av nyutslagna krukväxter.

And there, in his own little oasis in the middle of the endless labyrinth, Sven lived a challenging but adventurous life, surrounded by tasty meatballs and the smell of freshly cut potted plants.