I en idyllisk liten stad, där kobbarna på gatorna glänste i solskenet och blommorna i fönsterrutorna doftade sött, låg ett pittoreskt litet café vid torgets hörn.

In an idyllic little town, where the cobblestones on the streets glistened in the sunlight and the flowers in the window panes smelled sweet, there was a picturesque little café on the corner of the square.

Det var inte något vanligt café, utan en plats där tid verkade stanna upp, där varje kaffekopp kändes som en saga.

It wasn't just an ordinary café, but a place where time seemed to stand still, where each cup of coffee felt like a fairy tale.

Det var här Sofia, en ung kvinna med livliga ögon och ett varmt leende, brukade tillbringa sina morgnar.

It was here that Sofia, a young woman with lively eyes and a warm smile, used to spend her mornings.

Gustav, ägaren och baristan på caféet, hade alltid ett varmt välkomnande för alla kunder.

Gustav, the owner and barista of the café, always had a warm welcome for all customers.

En ljus och solig morgon stod Sofia framför Gustav vid disken.

On a bright and sunny morning, Sofia stood in front of Gustav at the counter.

Hon log mot honom och sa, "Hej!

She smiled at him and said, "Hello!

Jag skulle vilja beställa en kaffe med mjölk, tack."

I would like to order a coffee with milk, please."

Gustav, med sina vänliga ögon och sitt konstanta leende, svarade, "Absolut!

Gustav, with his kind eyes and constant smile, replied, "Certainly!

Vilken sorts kaffe önskar du?"

What kind of coffee would you like?"

"En vanlig cappuccino, tack," svarade Sofia.

"Just a regular cappuccino, please," answered Sofia.

Kaffemaskinens surr överröste snabbt caféets lugna atmosfär när Gustav började brygga Sofias cappuccino.

The humming of the coffee machine quickly overshadowed the calm atmosphere of the café as Gustav started brewing Sofia's cappuccino.

Efter några minuter, räckte han över den ångande koppen till Sofia och frågade, "Här har du din cappuccino med mjölk.

After a few minutes, he handed over the steaming cup to Sofia and asked, "Here's your milk cappuccino.

Vill du ha något mer?"

Would you like anything else?"

"Nej, tack, det är allt," svarade Sofia, nöjd med sin beställning.

"No, thank you, that's all," replied Sofia, pleased with her order.

"Varsågod!

"You're welcome!

Din totala kostnad blir 35 kronor.

Your total comes to 35 kronor.

Hur betalar du?"

How will you be paying?"

frågade Gustav, och mötte Sofias glada ögon.

Gustav asked, meeting Sofia's joyful eyes.

"Jag betalar med kort, tack," sa Sofia och räckte över sitt kort till Gustav.

"I'll pay with card, please," said Sofia, handing her card over to Gustav.

"Perfekt, ge mig kortet så fixar jag betalningen åt dig," sa Gustav och tog emot hennes kort.

"Perfect, give me the card and I'll take care of the payment for you," said Gustav, accepting her card.

Några ögonblick senare var transaktionen komplett.

A few moments later, the transaction was complete.

"Tack så mycket!

"Thank you so much!

Ha en bra dag!"

Have a great day!"

sa Sofia medan hon tog sitt kaffekort och gick mot ett bord vid fönstret.

said Sofia as she took her coffee and headed towards a table by the window.

"Varsågod!

"You're welcome!

Du med, ha en trevlig dag!"

You too, have a lovely day!"

ropade Gustav efter henne och vände sig sedan mot nästa kund med sitt eviga leende.

called Gustav after her, then turned to the next customer with his eternal smile.

Denna rutin fortsatte i Sofia och Gustavs liv.

This routine continued in Sofia and Gustav's lives.

Deras morgnar började alltid med samma gamla rutin, samma vänliga exchange, och samma cappuccino med mjölk.

Their mornings always began with the same old routine, the same friendly exchange, and the same milk cappuccino.

Det var en enkel historia om två personer som, oaveta till dem, blev staplar av varandras vardagsliv på caféet vid torget.

It was a simple story of two individuals who, unbeknownst to them, became pillars of each other's everyday lives at the café on the square.