Ett vitt täcke ligger utsträckt över Stockholm stad.

A white blanket is spread out over the city of Stockholm.

Glittrande snöflingor faller lätt på kullerstenen och de historiska byggnaderna.

Glittering snowflakes gently fall on the cobblestones and the historical buildings.

I hjärtat av denna vackra stad, mitt på Kungsträdgården, skiner ett isblankt skridskobana i vintersolen.

In the heart of this beautiful city, right in the middle of Kungsträdgården, shines a smooth ice skating rink in the winter sun.

Röster och skratt sprudlar från åkarna, både unga och gamla, som njuter av vinterns glada spel.

Voices and laughter bubble from the skaters, both young and old, who are enjoying the joyful game of winter.

Där, bland alla dessa skridskoexperton, finner vi Johan.

There, among all these expert skaters, we find Johan.

Johan, en ung kille med glimten i ögat, har aldrig prövat på skridskoåkning tidigare.

Johan, a young guy with a twinkle in his eye, has never tried ice skating before.

Men med en stor dos av mod och optimism, har han plogat igenom snön och bestämt sig för att prova på denna isiga sport.

But with a large dose of courage and optimism, he has plowed through the snow and decided to try this icy sport.

Temperaturen är kall, men Johans hjärta värms av entusiasm.

The temperature is cold, but Johan's heart warms with enthusiasm.

Han tar ett djupt andetag, lutar sig framåt och skjuter ifrån med den högra foten.

He takes a deep breath, leans forward, and pushes off with his right foot.

Men isen är hal, mycket halare än han någonsin kunnat föreställa sig.

But the ice is slippery, much slipperier than he could have ever imagined.

Pang!

Bang!

Med ett brak hamnar Johan på isen.

With a crash, Johan lands on the ice.

Torget vibrerar av röster och skratt, men Johan hör dem inte.

The square vibrates with voices and laughter, but Johan doesn't hear them.

Han är upptagen med att ta sig upp och prova igen.

He is busy getting up and trying again.

Men nästa försök slutar precis likadant och igen gapskrattar folk.

But the next attempt ends the same way, and once again, people burst out laughing.

Trots allt ger skratt och vinkande åskådare honom på ett udda sätt styrka att fortsätta försöka.

Nevertheless, the laughter and waving spectators give him an odd strength to keep trying.

Så här fortsätter det i timmar: Johan åker, Johan faller, publiken skrattar och han försöker på nytt.

And so it continues for hours: Johan skates, Johan falls, the audience laughs, and he tries again.

Mot slutet på ett till synes oändligt antal försök, börjar Johans fläckiga byxor frysa till is, men det hindrar honom inte från att fortsätta.

Towards the end of what seems like an endless number of attempts, Johan's spotted pants start freezing, but that doesn't stop him from continuing.

Ett underligt fenomen sker samtidigt.

A strange phenomenon happens at the same time.

Trots allt skratt, börjar åskådarna vara mer stödjande.

Despite all the laughter, the spectators start being more supportive.

Skrattet går mer åt leenden, applåder börjar höras och starka tillrop från alla håll fyller torget.

The laughter turns into smiles, applause starts to be heard, and strong cheers from all directions fill the square.

Uppmuntran från publiken och Johans outtröttliga uthållighet skapar en atmosfär av gemenskap, och alla är förenade av denna modiga ung mans försök att bemästra isen.

The encouragement from the audience and Johan's tireless perseverance create an atmosphere of togetherness, and everyone is united by this brave young man's attempt to master the ice.

En sen eftermiddag bestämmer sig Johan för ett sista försök.

One late afternoon, Johan decides on one last attempt.

Denna gång, skjuter han sig framåt, halkar lite men stabiliserar sig och hamnar inte på is golv.

This time, he pushes forward, slips a little but stabilizes himself and doesn't end up on the ice floor.

Med ett chockerat uttryck i ansiktet, tar han ett snabbt steg framåt.

With a shocked expression on his face, he takes a quick step forward.

Och så ett till, och ett till.

And another, and another.

En våg av jubel stiger från publiken.

A wave of jubilation rises from the crowd.

Och där, mitt i vintersolen, skrattande, ler Johan brett.

And there, in the winter sun, laughing, Johan smiles widely.

Plötsligt får falla ingen roll, för nu kan han åka skridskor.

Suddenly, falling doesn't matter anymore, because now he can skate.

Och det är så här dagen slutar i den vackra staden Stockholm, med ett gemensamt skratt över Kungsträdgården och en ung man vars mod och beslutsamhet lärde alla en värdefull lektion.

And that's how the day ends in the beautiful city of Stockholm, with a collective laughter over Kungsträdgården and a young man whose courage and determination taught everyone a valuable lesson.

Att falla är inte det viktiga, utan att resa sig upp igen, och prova om och om igen, tills man bemästrar det man vill.

Falling is not important; it's about getting up again and trying over and over until you master what you want.

Så är skridskoåkning, så är livet.

That's ice skating, that's life.