Vi befinner oss mitt i hjärtat av Stockholm, i en liten idyllisk gata kantad med gamla stenhus.

We find ourselves in the heart of Stockholm, on a small idyllic street lined with old stone houses.

Där står det lilla "Fika café".

There stands the little "Fika café".

Fönsterna är immiga.

The windows are foggy.

Det luktar kanelbullar på långt håll.

The smell of cinnamon buns can be detected from afar.

En tisdag eftermiddag i mars stegar Gustav in.

On a Tuesday afternoon in March, Gustav walks in.

Han är storväxt med vänliga ögon bakom glasögon.

He is tall with kind eyes behind glasses.

Gustav ler, han är alltid glad.

Gustav smiles, he is always happy.

Han ser Ingrid.

He sees Ingrid.

Hon sitter i hörnet.

She is sitting in the corner.

Ingrid är liten, men stark.

Ingrid is small but strong.

Hennes hår är rött och rufsigt.

Her hair is red and tousled.

Hon vinkar till Gustav.

She waves to Gustav.

Gustav går till disken och beställer kaffe.

Gustav goes to the counter and orders coffee.

Baristan bakom disken är ung och snabb.

The barista behind the counter is young and quick.

Han tittar på Gustav och ler.

He looks at Gustav and smiles.

"Kanelbulle?

"Cinnamon bun?"

" frågar han.

he asks.

"Ja", säger Gustav och nickar.

"Yes," Gustav says and nods.

Han får sin beställning och går till Ingrid.

He receives his order and goes to Ingrid.

Han ser inte upp.

He doesn't look up.

Han pratar med Ingrid.

He talks to Ingrid.

Han skrattar åt något hon säger.

He laughs at something she says.

Gustav sätter sig ner.

Gustav sits down.

Och då händer det.

And then it happens.

"Krasch!

"Crash!"

" Det är ljudet av en tallrik som krossas.

It's the sound of a plate breaking.

Gustav hoppar upp.

Gustav jumps up.

Han har satt sig på kanelbullen.

He sat on the cinnamon bun.

Bullen är platt.

The bun is flattened.

Gustav är förvånad.

Gustav is surprised.

Ingrid skrattar.

Ingrid laughs.

Så börjar det stora kaoset.

That's when the chaos begins.

Baristan kommer springande.

The barista comes running.

Han har en moppe.

He has a mop.

Han är röd i ansiktet.

His face is red.

Gustav skrattar också nu.

Gustav also laughs now.

Han hjälper till att städa.

He helps clean up.

Han plockar upp bitar av tallriken.

He picks up pieces of the plate.

Han torkar bort kanelbulle från sin byxa.

He wipes off cinnamon bun from his pants.

Alla på caféet skrattar nu.

Everyone at the café is laughing now.

Det är en komisk scen.

It's a comical scene.

Efter kaoset sitter Gustav och Ingrid igen.

After the chaos, Gustav and Ingrid sit again.

De dricker kaffe.

They drink coffee.

De äter nya kanelbullar.

They eat new cinnamon buns.

De skrattar och pratar.

They laugh and talk.

De är glada.

They are happy.

Gustav ser på Ingrid.

Gustav looks at Ingrid.

Han säger: "Tack för idag, Ingrid".

He says, "Thank you for today, Ingrid."

Hon ler tillbaka.

She smiles back.

Gustav känner sig varm inuti.

Gustav feels warm inside.

Dagen är inte slut än.

The day is not over yet.

Men den har redan varit perfekt.

But it has already been perfect.

Så Gustav lärde sig att alltid se var han sätter sig.

So Gustav learned to always see where he sits.

Och att en kanelbulle kan skapa mycket skratt.

And that a cinnamon bun can create a lot of laughter.

Slutet var lyckligt.

The ending was happy.

Gustav och Ingrid gick hem med glädje i hjärtat.

Gustav and Ingrid went home with joy in their hearts.

Och på "Fika café" pratade folk länge om den där tisdagen i mars när Gustav satte sig på en kanelbulle.

And at "Fika café," people talked for a long time about that Tuesday in March when Gustav sat on a cinnamon bun.

Det var en dag som ingen skulle glömma.

It was a day that nobody would forget.