I solens värme i Stockholm höll folket på att sippra kaffe på ett fullspäckat torg.

In the warmth of the sun, in Stockholm, people were sipping coffee on a crowded square.

Här, bland svepande duvor och sorl av samtal, satt vi tre, Elsa, Axel och jag, Sofia.

Here, amidst swirling pigeons and the buzz of conversation, sat the three of us - Elsa, Axel, and myself, Sofia.

Cafets namn var "Under Kastanjen" i Gamla stan.

The café's name was "Under the Chestnut Tree" in the Old Town.

Elsa och Axel, mina två bästa vänner, bestämde att dagen var mogen för mig att lära mig att säga det svenska ordet "sjöflygplansvägkorsning".

Elsa and Axel, my two best friends, decided that the day was ripe for me to learn how to say the Swedish word "sjöflygplansvägkorsning" (seaplane way crossing).

Det var ett ord som skrämde mig lite.

It was a word that scared me a little.

"Sjöflygplansvägkorsning", upprepade Axel flera gånger, långsamt.

"Sjöflygplansvägkorsning," Axel repeated several times, slowly.

Elsa skrattade ljummet när hon såg min förvirrade ansiktsuttryck.

Elsa chuckled warmly as she saw my confused expression.

"Det är bara ett ord, Sofia", sa Elsa skrattande.

"It's just a word, Sofia," Elsa laughed.

"Tänk Sjö-Flyg-Plan-Sväg-Kors-Ning", sa Axel, med hans finger prickade bordet på varje stavelse i ordet.

"Think Sjö-Flyg-Plan-Sväg-Kors-Ning," Axel said, his finger tapping the table on each syllable of the word.

Jag försökte efterlikna honom, men det blev "Sjö-Flog-Plan-Väg-Kor-Ning".

I tried to imitate him, but it came out as "Sjö-Flog-Plan-Väg-Kor-Ning."

"Det är svårare än jag trodde", avslutade jag, vilket ledde till ett stort fniss från mina två vänner.

"It's harder than I thought," I concluded, leading to a big giggle from my two friends.

Det stora ordet blev vår eftermiddagslek.

The big word became our afternoon game.

Vi fortsatte, om och om igen, varje stavelse, varje ljud, tills det blev natt.

We continued, over and over again, each syllable, each sound, until it was nighttime.

Och månen tände upp vår strävan efter att tackla det knepiga svenska begreppet.

And the moon illuminated our quest to tackle the tricky Swedish concept.

Till slut, omkring midnatt, med alla strängarna i min hjärna sträckta till det yttersta, ropade jag ut "Sjö-Flyg-Plan-Sväg-Kors-Ning".

Finally, around midnight, with all the strings in my brain stretched to the limit, I shouted out "Sjö-Flyg-Plan-Sväg-Kors-Ning."

Axel och Elsa bröt ut i jubel, klappande i händerna och gratulerade mig.

Axel and Elsa burst into applause, clapping their hands and congratulating me.

"Sjö-Flyg-Plan-Sväg-Kors-Ning" - Jag hade gjort det.

"Sjö-Flyg-Plan-Sväg-Kors-Ning" - I had done it.

Jag hade sagt det.

I had said it.

När vi satte oss bakåt i våra stolar, utmattade och belåtna, visade sig sjö a fullmånen upp i den dykfärgade sfären.

As we settled back in our chairs, exhausted and content, a full moon emerged in the midnight-colored sphere.

Vi tre, i Stockholm, med varma koppar kaffe i handen, delade skratt och den smittsamma euforin av triumf.

The three of us, in Stockholm, with warm cups of coffee in hand, shared laughter and the contagious euphoria of triumph.

Det är så vi övervann det livfulla ordet, "sjöflygplansvägkorsning", här i Stockholm, på ett fullsatt café under en favoritkastanj.

That's how we conquered the lively word, "sjöflygplansvägkorsning," here in Stockholm, at a crowded café under a favorite chestnut tree.

Och, precis vid midnatt, fann vi glädjen i mänsklig strävan – kraften i vänner och helande energin av skratt.

And, right at midnight, we found joy in human endeavor - the power of friends and the healing energy of laughter.

Jag kände en kraft inom mig efter denna upplevelse – kraften att tackla vilket ord som helst, hur svårt det än är, med rätt sällskap och det rätta humöret.

I felt a power within me after this experience - the power to tackle any word, no matter how difficult, with the right company and the right mood.

Stockholm gav oss den dagen, minnen att hålla på ett liv.

Stockholm gave us that day, memories to hold onto for a lifetime.

Och, även om jag knappast nämner det ordet 'sjöflygplansvägkorsning' igen, markerar det nu en maktmätning, en triumf, och de djupaste banden av vänskap.

And, although I hardly mention the word 'sjöflygplansvägkorsning' again, it now signifies a power struggle, a triumph, and the deepest bonds of friendship.

Det förblir, för oss, mer än bara ett ord.

It remains, for us, more than just a word.