Solen går upp över Stockholm.

The sun rises over Stockholm.

En ny dag börjar.

A new day begins.

Kanske en vanlig dag för vissa.

Perhaps an ordinary day for some.

Men inte för Johan.

But not for Johan.

Johan stiger upp ur sin säng och ser sig omkring i sin nya lägenhet.

Johan gets out of bed and looks around his new apartment.

Kartonger här.

Boxes here.

Papper där.

Papers there.

Johan ska bygga möbler.

Johan is going to build furniture.

Men han har inga instruktioner.

But he has no instructions.

Johan öppnar en kartong.

Johan opens a box.

En bokhylla ska bli hans första projekt.

A bookshelf will be his first project.

Han tittar på alla träbitar och skruvar.

He looks at all the pieces of wood and screws.

Hur ska det här bli en bokhylla?

How will this become a bookshelf?

Johan kliar sig i huvudet.

Johan scratches his head.

Men han ger inte upp.

But he doesn't give up.

Han tar ett djupt andetag och sätter igång.

He takes a deep breath and gets started.

Han bär fram de stora träplattorna till vardagsrummet.

He carries the large wooden boards into the living room.

Han försöker sätta ihop dem.

He tries to put them together.

En bit här.

A piece here.

En bit där.

A piece there.

En skruv här.

A screw here.

Träplattor och skruvar ligger överallt.

Wooden boards and screws are everywhere.

Det ser ut som ett slagfält i vardagsrummet.

It looks like a battlefield in the living room.

Men Johan fortsätter att arbeta.

But Johan keeps working.

Han provar sig fram.

He tries things out.

Han skruvar själv, utan instruktioner.

He screws on his own, without instructions.

Solen är högt på himlen.

The sun is high in the sky.

Johan har arbetat i flera timmar.

Johan has been working for several hours.

Han är trött.

He is tired.

Han är svettig.

He is sweaty.

Men han har inte gett upp än.

But he hasn't given up yet.

Han tittar på sin halvfärdiga bokhylla.

He looks at his half-finished bookshelf.

Den står där, sned och vinglig.

It stands there, crooked and wobbly.

Men den står.

But it stands.

Johan tar en paus och dricker en kopp kaffe.

Johan takes a break and drinks a cup of coffee.

Han tittar ut över Stockholm genom sitt fönster.

He looks out over Stockholm through his window.

När kaffet är slut sätter han igång igen.

When the coffee is gone, he starts again.

Han utmanar sitt tålamod.

He challenges his patience.

Han känner en stigande frustration.

He feels a rising frustration.

Men han fortsätter.

But he continues.

Efter några fler timmar ser bokhyllan inte så dålig ut.

After a few more hours, the bookshelf doesn't look so bad.

Den är rak.

It's straight.

Den är stabil.

It's stable.

Johan ler för sig själv.

Johan smiles to himself.

Solen börjar gå ner.

The sun begins to set.

Det har blivit kväll.

It's evening.

Johan har arbetat hela dagen.

Johan has been working all day.

Men nu är det klart.

But now it's finished.

Bokhyllan står klar i vardagsrummet.

The bookshelf stands ready in the living room.

Johan tittar på sitt verk.

Johan looks at his creation.

Han känner sig nöjd.

He feels satisfied.

Johans dag är över.

Johan's day is over.

Han har lyckats.

He has succeeded.

Han har byggt en bokhylla.

He has built a bookshelf.

Utan instruktioner.

Without instructions.

Johan kyler ner sig med ett bad.

Johan cools down with a bath.

Sedan lägger han sig i sängen.

Then he lies down in bed.

Han är trött, men lycklig.

He is tired but happy.

Man behöver inte alltid instruktioner för att bygga något.

You don't always need instructions to build something.

Ibland behöver man bara tålamod.

Sometimes you just need patience.

För Johan var det en lektion han lärde sig.

For Johan, it was a lesson he learned.

Det var en dag han aldrig kommer att glömma.

It was a day he will never forget.