Axel knöt fast det sista bandet i håret, en vacker krans av gäck, liljekonvalj och blåklint vilade på hans tröttade huvud.

Axel tied the last ribbon in his hair, a beautiful wreath of clover, lily of the valley, and cornflower rested on his weary head.

Stockholm var vacker på midsommarafton.

Stockholm was beautiful on Midsummer's Eve.

Hela staden var i fest, med blommor i alla färger sprida överallt.

The whole city was in celebration, with flowers of all colors spread everywhere.

Men just idag, mitt i den folkrörelse där alla färgglada kransar dansade i vinden, skulle Axel bege sig till en speciell plats, till det pulserande hjärtat av midsommarfirandet: majstången i Djurgården.

But today, in the midst of the crowd where all the colorful wreaths danced in the wind, Axel would make his way to a special place, to the pulsating heart of the Midsummer celebration: the maypole at Djurgården.

Axel kastade en blick på sin spegelbild, hans blåa ögon lyste och hans leende var nervöst.

Axel glanced at his reflection, his blue eyes gleaming and his smile nervous.

Det var första gången han skulle dansa runt majstången, han hade varit för blyg förut.

It was the first time he would dance around the maypole, he had been too shy before.

I sin hand höll han en liten present, en hemmapysslad docka som såg ut som en klädd majstång som han skulle ge till en speciell person.

In his hand, he held a small gift, a homemade doll resembling a dressed maypole that he would give to a special person.

Solen sken när Axel anlände till Djurgården.

The sun shone as Axel arrived at Djurgården.

Majstången stod högt och starkt med alla dess band och blommor.

The maypole stood tall and strong with all its ribbons and flowers.

Han kunde höra skratten och sjungandet alla omkring.

He could hear laughter and singing all around.

Musikerna började spela, och alla händer sträcktes för att ta tag i varandra.

The musicians began to play, and everyone's hands reached out to hold each other.

Axels hjärta bultade med adrenalinvågor.

Axel's heart thumped with waves of adrenaline.

Han stod där, omgiven bland främlingar, men kände sig inte ensam.

He stood there, surrounded by strangers, but didn't feel alone.

Någonstans i ringen var hans speciella person.

Somewhere in the circle was his special person.

När dansen började, förlöste mobben av människor hjärtliga skratt och artiga applåder.

As the dance began, the crowd erupted with hearty laughter and polite applause.

Och så, i det ögonblick Axel inte visste var någonstans i ringen, dök ett bekant ansikte upp framför honom.

And then, in the moment Axel didn't know where in the circle, a familiar face appeared before him.

Det var hon, med vilda blommor i håret, ögon lyste av förväntan och ett nyfiket leende.

It was her, with wildflowers in her hair, her eyes gleaming with anticipation and a curious smile.

"Är det för mig?

"Is it for me?"

", frågade hon när hon pekade på den lilla majstångdokan i Axels hand.

she asked as she pointed at the little maypole doll in Axel's hand.

Hans leende var svar nog, när han räckte fram presenten.

His smile was answer enough as he extended the gift.

Modigare än någonsin, fortsatte Axel att dansa med henne, sida vid sida.

Braver than ever, Axel continued to dance with her, side by side.

Konflikten i hans hjärta löstes, hans oro försvann.

The conflict in his heart resolved, his worries vanished.

Nu fanns det ingen plats för oro, bara plats för jubel.

Now there was no room for worry, only room for jubilation.

Det var midsommar i Stockholm och han firade det, inte ensam, men med någon som var lika speciell för honom.

It was Midsummer in Stockholm and he celebrated it, not alone, but with someone who was just as special to him.

Och det var hans mest tillfredsställande slutsats på dagen.

And that was his most satisfying conclusion of the day.