Det är soligt i Stockholm.

It's sunny in Stockholm.

Åsa känner svetten rinna nerför hennes rygg.

Åsa feels the sweat running down her back.

Hon skjuter upp sina glasögon på näsan och ser bort mot busshållplatsen.

She pushes up her glasses on her nose and looks towards the bus stop.

Buss 486, hennes biljett hem, är bara två minuter bort.

Bus 486, her ticket home, is just two minutes away.

Hon springer med sina tunga matkassar och sitt stressade hjärta.

She runs with her heavy bags of groceries and her racing heart.

Höstlöv rusar omkring runt hennes fötter.

Autumn leaves rush around her feet.

Åsa snubblar men räddar sig i tid.

Åsa stumbles but saves herself in time.

Hon känner tyngden av dagen i varje steg.

She feels the weight of the day in every step.

Jobbet.

The job.

Middagen som ska lagas.

The dinner to be cooked.

Läxorna som ska hjälpas med.

The homework to help with.

Hon kan inte missa denna buss!

She can't miss this bus!

Då dyker det upp ur lövstormen: en enorm älg.

Then emerges from the flurry of leaves: a huge moose.

Åsa stannar helt.

Åsa stops completely.

Älgen vänder sina stora, blanka ögon mot henne.

The moose turns its big, shiny eyes towards her.

Några meter mellan dem.

A few meters between them.

Båda lika chockade.

Both equally shocked.

Båda lika fastfrusna.

Both equally frozen.

Buss 486 kör förbi.

Bus 486 passes by.

Åsa förblir stilla.

Åsa remains still.

Glöm middagen.

Forget dinner.

Glöm alla katastrofer hemma.

Forget all the disasters at home.

Det här är en älg på Odenplan!

There's a moose at Odenplan!

En live älg mitt i Stockholm!

A live moose in the middle of Stockholm!

Hur ska Åsa hantera detta?

How will Åsa handle this?

Då börjar älgens mun röra sig.

Then the moose starts moving its mouth.

Den äter massor av löv.

It eats lots of leaves.

Åsa ler, lättad.

Åsa smiles, relieved.

Inget rusande älgattack, bara en hungrig älg i en stressig stad.

No rushing moose attack, just a hungry moose in a hectic city.

Så plötsligt, ler älgen tillbaka.

Suddenly, the moose smiles back.

Ja, man kan inte vara säker, men i Åsas huvud lät det logiska.

Yes, one can't be sure, but in Åsa's mind it sounded logical.

Hon tog upp sin mobil och tog ett foto.

She takes out her phone and takes a photo.

Allt kändes så roligt nu.

Everything feels so amusing now.

Älgen vandrar iväg.

The moose wanders off.

Åsa ser efter den, skrattar till sig själv.

Åsa watches it go, chuckling to herself.

Hon plockar upp sin matkasse igen.

She picks up her grocery bag again.

Där står en ny buss vid hållplatsen.

There's a new bus at the stop.

Åsa springer till den, men inte av stress denna gång.

Åsa rushes to it, but not out of stress this time.

Det är istället av lättnad, av glädje.

It's instead of relief, of joy.

Åsa kan nu hantera middagen, alla katastrofer hemma, och mest av allt, sig själv.

Åsa can now handle dinner, all the disasters at home, and most of all, herself.

En dag i Stockholm, med en live älg och ett missat buss, lärde henne att det finns mer i livet än stress och rädsla.

A day in Stockholm, with a live moose and a missed bus, taught her that there's more to life than stress and fear.

Att det finns plats för överraskningar, skratt och älgar.

That there's room for surprises, laughter, and moose.

Åsa sätter sig ner i bussen och tittar på sitt foto.

Åsa sits down on the bus and looks at her photo.

Något otroligt hade hänt i dag.

Something incredible happened today.

Stockholm har överraskat henne.

Stockholm surprised her.

Livet har överraskat henne.

Life surprised her.

Denna dag skulle vara den mest minnesvärda i hennes liv och hon skulle alltid berätta historien om den hungriga älgen på Odenplan till alla hon känner!

This day would be the most memorable in her life, and she would always tell the story of the hungry moose at Odenplan to everyone she knows!