Anders, en ung man med spretigt hår och glasögon, hade laddat upp för en dag på IKEA i Kungens Kurva, söder om Stockholm.

Anders, a young man with unruly hair and glasses, had geared up for a day at IKEA in Kungens Kurva, south of Stockholm.

Han hade en lista med saker han skulle köpa till sin nya lägenhet.

He had a list of things to buy for his new apartment.

Men han var inte förberedd på vad som skulle komma.

But he was not prepared for what was about to happen.

Solen sken genom glasfönstren och ljuset reflekterades på de färgglada produkterna som fyllde de enorma utställningshallarna.

The sun shone through the glass windows, its light reflecting off the colorful products that filled the massive showrooms.

Anders klampade fram på de glänsande björkparkettgolven, passerade knallblåa Billy bokhyllor och rymliga Ektorp soffor.

Anders clomped along the shiny birch parquet floors, passing bright blue Billy bookcases and spacious Ektorp sofas.

Allt var vanligt.

Everything seemed normal.

Men inte för länge.

But not for long.

Medan han följde de gula pilarna som var menade att leda vägen, kände Anders plötsligt att något var annorlunda.

As he followed the yellow arrows meant to guide the way, Anders suddenly felt that something was different.

Han kände inte igen rummet han stod i.

He didn't recognize the room he was standing in.

Var inte detta sovrumsavdelningen?

Wasn't this the bedroom section?

Nu såg han bara köksinredningar.

Now all he saw were kitchen furnishings.

Han snurrade runt, förbryllad.

He spun around, bewildered.

"Ursäkta", ropade han, men inget svar.

"Excuse me," he shouted, but got no response.

Var var alla andra kunder?

Where were all the other customers?

Var alla anställda?

Where were all the employees?

Han ruskade på huvudet och började gå igen, följde ännu en gul pil på golvet.

He shook his head and started walking again, following another yellow arrow on the floor.

Han skulle hitta ut.

He would find his way out.

Det var bara ett stort varuhus, inte sant?

It was just a big store, right?

Efter flera timmar var det uppenbart att något inte stämde.

After several hours, it was evident that something was amiss.

Anders var förlorad.

Anders was lost.

Han satte sig ner på en stol, utmattad och frustrerad.

He sat down on a chair, exhausted and frustrated.

Tårarna brände i hans ögon.

Tears welled up in his eyes.

Det tysta IKEA var överväldigande och skrämmande.

The silent IKEA was overwhelming and frightening.

Men ur mörkret kom hjälp.

But help emerged from the darkness.

Ett litet, mjukt ljus blinkade i det avlägsna.

A small, soft light blinked in the distance.

En lampa?

A lamp?

Nej, ett ljus på en liten robot!

No, a light on a small robot!

"Hej, jag är IKEA Hjälp-bot.

"Hello, I am IKEA Help-bot.

Följ mig för att hitta utgången", sa roboten med en elektronisk röst.

Follow me to find the exit," the robot said in an electronic voice.

Efter en förtvivlad stund av tvekan, bestämde sig Anders för att följa roboten.

After a desperate moment of hesitation, Anders decided to follow the robot.

Den zippade iväg, och han hängde på.

It zipped away, and he followed suit.

De passerade kök, vardagsrum, sovrum, badrum, allt i en suddig, blå-gul dimma.

They passed through kitchens, living rooms, bedrooms, bathrooms, all in a blurry blue-yellow haze.

Till slut ankom de till ett stort, lyste utrymme.

Finally, they arrived at a vast, illuminated space.

"Där är utgången!

"There is the exit!"

" ropade Hjälp-boten.

exclaimed the Help-bot.

Anders kollade upp och såg det härliga ljuset från utgången.

Anders looked up and saw the inviting light from the exit.

Han rusade fram till dörrarna och klev ut i den friska luften.

He rushed towards the doors and stepped out into the fresh air.

Han var fri!

He was free!

Historien om Anders och IKEA-labyrinten blev snart en berättelse att berätta över hela Stockholm.

The story of Anders and the IKEA labyrinth soon became a tale to tell all over Stockholm.

Men för Anders, var han bara glad över att hitta vägen ut ur det enorma varuhuset.

But for Anders, he was just happy to find his way out of the immense store.

Och han lärde sig en viktig lektion - att IKEA kanske inte var en plats att utforska utan en plan.

And he learned an important lesson - that IKEA might not be a place to explore without a plan.

Från den dagen, tog han alltid med sig en karta när han besökte IKEA.

From that day on, he always brought a map with him when visiting IKEA.