I staden med tusen öar, där Kungliga slottet skymtar vackert i horisonten, bodde Sofia och Lars i en liten lägenhet på Södermalm.

In the city of a thousand islands, where the Royal Palace gleams beautifully on the horizon, Sofia and Lars lived in a small apartment in Södermalm.

En dag bestämde de sig för en omöblering.

One day, they decided on a rearrangement.

Ett besök på IKEA ledde till massor av flatpackade lådor som fyllde deras lilla hall.

A visit to IKEA resulted in lots of flat-packed boxes that filled their small hallway.

Sofia, en envis litteraturstudent med en förkärlek för kaffe.

Sofia, a determined literature student with a fondness for coffee.

Lars, en konstnär som målade och skulpterade, men var inte mycket för att följa instruktioner.

Lars, an artist who painted and sculpted, but wasn't keen on following instructions.

De stod mitt i kaoset av kardboradlådor och bestämde att lägga instruktionerna åt sidan.

They stood in the midst of the chaos of cardboard boxes and decided to set aside the instructions.

"Det kan väl inte vara så svårt?

"It can't be that difficult, can it?"

", sa Lars med ett skratt och Sofia log tillbaka.

Lars said with a laugh, and Sofia smiled back.

Skrattet avtog snabbt när de påbörjade projektet.

The laughter quickly faded as they began the project.

Det började med en bokhylla.

It started with a bookshelf.

En enkel struktur tyckte de.

A simple structure, they thought.

Snart var golvet täckt av träplattor och skruvar.

Soon, the floor was covered with wooden panels and screws.

Tiden tickade fram och kämparglöden började falna.

Time ticked on, and their determination began to fade.

Sofia försökte hitta en passande skruv till hyllplanen.

Sofia tried to find a suitable screw for the shelves.

Lars satt med tom blick, stirrande på en konstig bit trä han inte visste var den kom ifrån.

Lars sat with a blank stare, gazing at a strange piece of wood he didn't know where it came from.

Efter otaliga timmar, upp och nedvända plankor och förlorade skruvar, insåg de omöjligheten i deras företag.

After countless hours, upside-down planks, and lost screws, they realized the impossibility of their endeavor.

Gatorna utanför var mörka.

The streets outside were dark.

Endast skenet från Globen och Ericsson Globe gav ett svagt ljus.

Only the light from the Globen and Ericsson Globe provided a faint glow.

Men lägenheten var ljust upplyst och fylld med frustration och suckar.

But the apartment was brightly lit and filled with frustration and sighs.

Sofia och Lars satt varsin ände av det ofärdiga projektet.

Sofia and Lars sat at each end of the unfinished project.

De bytte blickar över högen av IKEA-delar.

They exchanged looks over the pile of IKEA parts.

"Onekligen ett fiasko", suckade Sofia, slöjdade trött med sitt svallande hår.

"Undoubtedly a failure," sighed Sofia, absentmindedly playing with her cascading hair.

"Ja, vi kanske borde ha följt instruktionerna trots allt", svarade Lars, gnuggade sina trötta ögon.

"Yeah, maybe we should have followed the instructions after all," replied Lars, rubbing his tired eyes.

Trots allt var där ett hopp.

Despite everything, there was hope.

De gav upp.

They gave up.

De tog fram de instruktioner som legat prydligt undanstoppade i köket.

They retrieved the instructions that had been neatly tucked away in the kitchen.

Tillsammans började de igen.

Together, they started again.

Denna gång läste de varje rad noggrant.

This time, they read every line carefully.

Timmarna gick.

Hours passed.

Staminan sköt upp i höjden.

Their stamina heightened.

De skruvade, slog med hammaren försiktigt och passade på att varje plugg hamnade där den skulle.

They screwed in, gently hammered, and ensured that each peg ended up where it should.

Sakta men säkert började bokhyllan ta form.

Slowly but surely, the bookshelf began to take shape.

När de satte in den sista skruven var klockan tre på morgonen.

When they inserted the last screw, it was three in the morning.

De stod där sidan om, med blicken fäst på deras fullbordade projekt.

They stood there, side by side, gazing at their completed project.

Bokhyllan stod stadigt och alla hyllplanen var på rätt plats.

The bookshelf stood sturdily, and all the shelves were in the right place.

"Tänk att vi gjorde det, på egen hand!

"Can you believe we did it, on our own!"

", utbrast Sofia med trötta, men leende ögon.

exclaimed Sofia with tired but smiling eyes.

De log mot varandra.

They smiled at each other.

Detta var mer än en seger över en IKEA-bokhylla.

This was more than a victory over an IKEA bookshelf.

Det var ett minne de skapade tillsammans i deras lilla lägenhet på Södermalm.

It was a memory they created together in their small apartment in Södermalm.

Instruktioner kanske inte var så dumma trots allt.

Perhaps instructions weren't so bad after all.