Det var morgon i Stockholm.

It was morning in Stockholm.

Solen lyste över Gamla stan och måsarna skränade.

The sun was shining over Gamla stan and seagulls were squawking.

I en liten lägenhet, vid Västerlånggatan, bor Ingrid.

In a small apartment, on Västerlånggatan, lives Ingrid.

Hon är spänd.

She is excited.

Idag är det midsommar.

Today is midsummer.

Ingrid har bott i Stockholm hela sitt liv.

Ingrid has lived in Stockholm all her life.

Hon känner varje gatsten, varje butik, varje kafé.

She knows every cobblestone, every store, every café.

Men idag är allt annorlunda.

But today is different.

Idag ska hon gå till Skansen.

Today she will go to Skansen.

Hon ska dansa runt majstången.

She will dance around the maypole.

Klockan slår nio.

The clock strikes nine.

Ingrid sätter på sig sin vita sommarblus, blommiga kjol och komfortabla vita skor.

Ingrid puts on her white summer blouse, floral skirt, and comfortable white shoes.

Hon tar på sig sin blå-vita midsommarkrans.

She wears her blue and white midsummer wreath.

Nu är hon redo.

Now she is ready.

Ingrid går ut ur lägenheten.

Ingrid steps out of the apartment.

Hon går ner för de smala stenlagda gatorna.

She walks down the narrow cobblestone streets.

Stockholm är vackert.

Stockholm is beautiful.

Det är midsommardag.

It's midsummer day.

På Skansen är det fullt av människor.

At Skansen, it is crowded with people.

Barn skrattar, föräldrar pratar och dansband spelar glad musik.

Children laugh, parents talk, and dance bands play cheerful music.

Majstången är hög, grönskande och vacker.

The maypole is tall, green, and beautiful.

Ingrid tittar upp.

Ingrid looks up.

Hon känner sig pirrig.

She feels butterflies in her stomach.

Ingrid ställer sig i ringen runt majstången.

Ingrid joins the circle around the maypole.

Musiken börjar.

The music starts.

Alla håller varandras händer.

Everyone holds hands.

De börjar dansa.

They begin to dance.

Små grodorna, kring fänkål, midsommarnatten.

Small frogs, around the fennel, midsummer night.

Ingrid ler.

Ingrid smiles.

Hon dansar.

She dances.

Hon känner sig fri.

She feels free.

Men så slår det om.

But then it changes.

Ingrid är trött.

Ingrid is tired.

Hon vill bara sitta ner.

She just wants to sit down.

Men hon tvingar sig att fortsätta dansa.

But she forces herself to keep dancing.

Hon vill inte vara den som ger upp.

She doesn't want to be the one who gives up.

Trots att hon känner sig trött, fortsätter hon att le, sjunga och dansa.

Despite feeling tired, she continues to smile, sing, and dance.

Men till slut kan Ingrid inte mer.

But eventually, Ingrid can't go on.

Hon stannar upp.

She stops.

Hon tittar på människorna runt henne.

She looks at the people around her.

De skrattar, sjunger och dansar.

They are laughing, singing, and dancing.

Men Ingrid kan inte.

But Ingrid cannot.

Hon känner sig ensam mitt i allt folk.

She feels lonely amidst the crowd.

Ingrid sätter sig på en bänk.

Ingrid sits on a bench.

Hon tittar på majstången.

She looks at the maypole.

Den är så hög, så ståtlig.

It is so tall, so majestic.

Hon önskar att hon kunde vara lika stark.

She wishes she could be as strong.

Men hon kan inte.

But she can't.

Hon är bara Ingrid.

She is just Ingrid.

Men då hör hon en röst bakom sig.

But then she hears a voice behind her.

Det är en ung man.

It's a young man.

Han frågar om hon är okej.

He asks if she is okay.

Ingrid tittar upp på honom.

Ingrid looks up at him.

Hon ler.

She smiles.

Hon säger att hon är okej.

She says she is okay.

De börjar prata.

They start talking.

De skrattar.

They laugh.

De delar en midsommartårta.

They share a midsummer cake.

Ingrid är inte längre ensam.

Ingrid is no longer alone.

Hon känner sig inte längre trött.

She no longer feels tired.

Hon känner sig glädjefylld, fylld med energi.

She feels joyful, filled with energy.

Hon reser sig upp.

She stands up.

Hon går tillbaka till majstången.

She goes back to the maypole.

Hon tar sitt första steg in i dansen igen.

She takes her first step back into the dance.

Hon ler.

She smiles.

Hon känner sig stark.

She feels strong.

Det var midsommardag i Stockholm.

It was midsummer day in Stockholm.

Solen gick ner över staden.

The sun set over the city.

På Skansen dansade Ingrid runt majstången.

At Skansen, Ingrid danced around the maypole.

Hon sjöng, hon skrattade, hon dansade.

She sang, she laughed, she danced.

Hon var Ingrid.

She was Ingrid.

Och det var nog.

And that was enough.

Midsommardagen var över, men Ingrid var bara vid början av sitt nya kapitel.

Midsummer day was over, but Ingrid was only at the beginning of her new chapter.

Och då visste hon, att hur trött hon än må vara, kommer hon alltid hitta kraften att ställa sig upp och dansa igen.

And then she knew, no matter how tired she may be, she will always find the strength to stand up and dance again.