Ett vårregn piskade mot fönstren till det enorma, blå-gula byggnaden i Kungens Kurva.

A spring rain beat against the windows of the immense blue and yellow building in Kungens Kurva.

Inuti IKEA snurrade Johan runt i sin egen labyrint av Billy bokhyllor och Köttbullar.

Inside IKEA, Johan spun around in his own labyrinth of Billy bookcases and meatballs.

Han var inte från Stockholm, han var turist och tyckte att IKEA var den ultimata svenska upplevelsen.

He wasn't from Stockholm; he was a tourist and felt that IKEA was the ultimate Swedish experience.

Johan kände sig vilse i det breda spektrumet av möbler.

Johan felt lost in the wide spectrum of furniture.

Han tänkte "är jag fortfarande i köksavdelningen?

He thought, "Am I still in the kitchen section?

Varför finns det sängar här?

Why are there beds here?"

"Efter en stund snubblade Johan in i ett utställningsrum uppsatt som en typisk svensk matsal, komplett med en lackad trämöbel och en dukad bordsspegling.

After a while, Johan stumbled into a display room set up like a typical Swedish dining room, complete with a shiny wooden furniture and a set dining table.

Där satt en svensk familj - far, mor, dotter och son - färdiga att ta en bit av den läckra middagen.

There sat a Swedish family - father, mother, daughter, and son - ready to enjoy a bite of the delicious dinner.

Och mitt i all förvirring tänkte Johan att han kanske hade kommit till restaurangen.

And amidst all the confusion, Johan thought that maybe he had arrived at the restaurant.

Emma, en tioårig dotter i familjen, tittade upp och märkte den vilse blick Johan hade.

Emma, a ten-year-old daughter in the family, looked up and noticed the bewildered look Johan had.

Hon log mot honom och vinkade honom till bordet.

She smiled at him and waved him to the table.

Trots sin förvirring log Johan tillbaka, knäppte sina händer och gick mot bordet.

Despite his confusion, Johan smiled back, clasped his hands, and walked towards the table.

Han satt sig ner med familjen, för att äta och försöka blanda in.

He sat down with the family, to eat and try to blend in.

Alla var glada över hans ankomst, de skrattade och skämtade.

Everyone was delighted by his arrival, they laughed and joked.

Emma började prata med honom om alla saker hon hade sett den dagen på IKEA.

Emma began talking to him about all the things she had seen that day at IKEA.

Johan njöt av den trevliga atmosfären.

Johan enjoyed the pleasant atmosphere.

Han tänkte, "Vilken fin svensk tradition, en middagsbjudning mitt i en möbelaffär!

He thought, "What a nice Swedish tradition, a dinner party in the middle of a furniture store!"

"En prickig sköldpaddskatt hoppade upp på bordet.

A spotted tortoiseshell cat jumped up on the table.

Familjens mamma, Anna, hoppade till och sa "Men, Gustav!

The family's mother, Anna, jumped and said, "Wait, Gustav!

Det där beteendet kan vi inte ha i en ordentlig middag".

We can't have that behavior at a proper dinner."

Då insåg Johan, att något inte var som det borde.

That's when Johan realized something was amiss.

Det var då en anställd av IKEA, i sin gula och blå uniform, kom in i rummet och klappade i sina händer.

It was then an IKEA employee, in their yellow and blue uniform, walked into the room and clapped their hands.

"Okej, alla.

"Ok, everyone.

Tack för att ni var med på vårt levande utställning idag.

Thank you for participating in our live exhibition today."

"Efter att ha insett missförståndet, blev Johan rodnad och skruvade obekvämt på stolen.

Upon realizing the misunderstanding, Johan blushed and squirmed uncomfortably in his chair.

Emma, Anna och resten av familjen skrattade hjärtligt.

Emma, Anna, and the rest of the family laughed heartily.

Han hade blivit vilse, men nu hade hittat en historia att berätta hem.

He had gotten lost, but now had found a story to tell back home.

Det var ju ganska pinsamt, men också roligt.

It was quite embarrassing, but also funny.

Johan önskade alla och gick sedan för att hitta utgången, med ett leende på läpparna.

Johan bid everyone farewell and then set off to find the exit, with a smile on his face.

Han hittade ut från labyrinten av IKEA.

He found his way out of the IKEA labyrinth.

Den svenska familjens skratt ekade i hans öron.

The laughter of the Swedish family echoed in his ears.

Trots all förvirring ansåg Johan sin dag i IKEA som en fullkomlig svensk upplevelse.

Despite all the confusion, Johan considered his day at IKEA as a quintessential Swedish experience.

Så, trots att han förlorade sin riktning i IKEA, fann Johan en oförglömlig kölna av sitt besök i Stockholm.

So, although he lost his way in IKEA, Johan found an unforgettable memory of his visit to Stockholm.

Han bestämde sig för att det var en historia värd att berätta, hur han gick vilse och slutade ha en middag med en svensk familj i IKEA.

He decided it was a story worth telling – how he got lost and ended up having dinner with a Swedish family in IKEA.