Det var lördagskväll i Stockholm.

It was a Saturday evening in Stockholm.

Staden lyste klart.

The city was brightly lit.

Människor rörde sig hit och dit.

People were moving here and there.

I en liten lägenhet på Södermalm var det fest.

In a small apartment in Södermalm, there was a party.

Astrid skulle gå dit.

Astrid was going there.

Festen var hos hennes vän, Jonas.

The party was at her friend Jonas's place.

Hon kände alla där.

She knew everyone there.

Men det var något speciellt den kvällen.

But there was something special that evening.

Något som fick hennes hjärta att bulta lite extra.

Something that made her heart beat a little faster.

Kanske var det för att Peter skulle vara där också.

Maybe it was because Peter would be there too.

Peter som hon hade haft känslor för i så många år.

Peter, whom she had feelings for for so many years.

Hon kom till festen.

She arrived at the party.

Allt verkade normalt.

Everything seemed normal.

Musik, skratt, människor.

Music, laughter, people.

Hon gick fram till Peter.

She walked up to Peter.

Hon skulle berätta för honom.

She was going to tell him.

Berätta om hennes känslor.

Tell him about her feelings.

Men när orden skulle ut, blev de fel.

But when the words were supposed to come out, they went wrong.

Istället för "Jag är glad" kom orden "Jag är full" ur hennes mun.

Instead of saying "I'm happy," she said "I'm drunk."

Alla skrattade.

Everyone laughed.

Skrattade åt Astrid.

Laughed at Astrid.

Men Peter, han bara tittade på henne.

But Peter, he just looked at her.

Middagen fortsatte.

Dinner continued.

Folk skrattade, åt och drack.

People laughed, ate, and drank.

Men Astrid kände sig ledsen.

But Astrid felt sad.

Hon ville förklara.

She wanted to explain.

Men hur förklarar man fel ord?

But how do you explain the wrong words?

Hur förklarar man känslor?

How do you explain feelings?

Men sen, efter middagen, gick Peter fram till Astrid.

But then, after dinner, Peter walked up to Astrid.

Han sa: "Jag hörde vad du sa.

He said: "I heard what you said.

Är det sant?

Is it true?

Är du full på kärlek till mig?

Are you drunk with love for me?"

" Astrid såg på Peter.

Astrid looked at Peter.

Hon nickade och sa: "Ja, jag är full på kärlek till dig.

She nodded and said: "Yes, I'm drunk with love for you.

Jag är glad över det.

I'm happy about it.

Tycker du om mig också?

Do you like me too?"

" Peter log.

Peter smiled.

Han sa: "Ja, jag tycker om dig.

He said: "Yes, I like you.

Jag är glad över det.

I'm happy about it."

"Och så gick de hand i hand ut i Stockholmsnatten.

And so they walked hand in hand into the Stockholm night.

Astrid var full.

Astrid was drunk.

Full av glädje.

Drunk with joy.

Full av kärlek.

Drunk with love.

Inte av vin, som hon hade sagt innan.

Not with wine, as she had said before.

Och det blev den bästa lördagskvällen i Stockholm någonsin.

And it became the best Saturday evening in Stockholm ever.