Stockholm ligger under mjuka snöflingor.

Stockholm is covered in soft snowflakes.

Påvet gatan kommer snöplogarna i full fart.

Down the street come the snowplows at full speed.

Men på en av stadens frusna sjöar väntar något annat.

But on one of the city's frozen lakes, something else is waiting.

Sofia och Gustav, klädda i vinterrockar, scarves och skridskor, sätter oss på bänken från kalla isen för en stund.

Sofia and Gustav, dressed in winter coats, scarves, and skates, sit on the bench away from the cold ice for a while.

Sofia, som alltid varit som en duktig skridskoåkare, vägcisar på det frusna vattnet med lätta, nästan graciösa, rörelser.

Sofia, who has always been a skilled skater, glides on the frozen water with light, almost graceful, movements.

Men vid sidan av Sofia, satsar Gustav, klumpiga och oerfarne, för att stå upprätt.

But next to Sofia, Gustav, clumsy and inexperienced, struggles to stay upright.

Varje försök hans att ta ett steg framåt ser visuellt ut.

Every attempt he makes to take a step forward looks comical.

Han glider, förlorar balansen, och landar på sina byxade knän.

He slips, loses his balance, and lands on his padded knees.

Sofia kan inte hjälpa men skrattar.

Sofia can't help but laugh.

Gustavs kinder blir rosiga, men inte från kylan.

Gustav's cheeks turn rosy, not from the cold.

"Försök igen, Gustav!

"Try again, Gustav!"

" uppmuntrar hon, grinande.

she encourages, grinning.

Genom att suga upp sitt mod, står Gustav på sina fötter, redo att försöka igen.

Summoning his courage, Gustav stands up, ready to try again.

Gustavs försök fortsätter, stöttad av Sofias uppmuntrande rop.

Gustav's attempts continue, supported by Sofia's encouraging cheers.

Han halkar och glider.

He slips and slides.

Ibland verkar han ha fångat det, bara för att förlora balansen igen.

At times he seems to have it, only to lose balance again.

Men varje gång, skrattar Sofia och hjälper honom upp.

But each time, Sofia laughs and helps him up.

Du skulle kunna tro att denna dag skulle vara en frustration för Gustav, men ingenting kunde vara längre från sanningen.

You might think this day would be a frustration for Gustav, but nothing could be further from the truth.

Han börjar älska hela upplevelsen.

He begins to love the entire experience.

Till slut, efter många fall och skratt, slutar Gustav några sekunder att vila.

Finally, after many falls and laughs, Gustav takes a few seconds to rest.

Han tittar ner på sina skridskor och sedan på Sofia, som ler vid honom.

He looks down at his skates and then at Sofia, who smiles at him.

Han skakar sitt huvud och ler tillbaka.

He shakes his head and smiles back.

"Tack, Sofia," säger han äntligen, "detta är bästa dagen i mitt liv, trots att jag halkar.

"Thank you, Sofia," he finally says, "this is the best day of my life, even though I keep slipping."

"Sofia skrattar och svarar, "Det är vad vänner gör för varandra, Gustav.

Sofia laughs and responds, "That's what friends do for each other, Gustav.

Och du lärde dig något.

And you learned something."

"Och med det, avslutas denna dag av skratt och lärande i Stockholm, där snön föll mjukt och Gustav, med hjälp av Sofia, lärde sig något viktigt - det är okej att falla, så länge du är beredd att stå upp igen.

And with that, this day of laughter and learning in Stockholm comes to an end, where the snow fell softly and Gustav, with the help of Sofia, learned something important - it's okay to fall, as long as you're willing to get back up.

Och med Sofia vid hans sida, var Gustav mer än redo för ännu en dag på isen.

And with Sofia by his side, Gustav was more than ready for another day on the ice.