Genom de smala gränderna i Gamla Stan seglade fridfulla trams, svävande över marken som små moln.

Through the narrow alleys of the Old Town drifted peaceful drones, hovering above the ground like small clouds.

Staden pulserade med liv och teknologi.

The city pulsed with life and technology.

Sofia och Erik promenerade hand i hand och såg sig omkring med förundran.

Sofia and Erik walked hand in hand, gazing around in wonder.

"Så vackert här är," sade Sofia och tittade upp mot de gamla byggnaderna.

"It's so beautiful here," said Sofia, looking up at the old buildings.

"Ja, och så rent," svarade Erik.

"Yes, and so clean," replied Erik.

De svävande tramsen var tystgående och drevs av ren energi.

The hovering drones were silent and powered by clean energy.

Inga avgaser, inga ljud.

No exhaust, no noise.

Bara stadens stilla susande.

Just the city's quiet whispering.

De stannade vid en liten gränd.

They stopped at a small alley.

Deras AR-glasögon avgav ett mjukt pip.

Their AR glasses emitted a soft beep.

En berättarröst började tala.

A narrator's voice began to speak.

"Detta är Prästgatan," sade den mjuka rösten.

"This is Priest Street," said the gentle voice.

"Här levde forna tiders präster.

"Here, priests from olden times lived.

Längs denna gata berättas många historier om mod och kärlek."

Along this street, many stories of bravery and love are told."

En holografisk bild av en präst från 1600-talet dök upp framför dem.

A holographic image of a priest from the 1600s appeared before them.

Sofia och Erik tittade med stora ögon.

Sofia and Erik watched with wide eyes.

"I denna byggnad," fortsatte rösten, "levde en ung präst som en gång räddade en flicka från att drunkna i Mälaren."

"In this building," the voice continued, "lived a young priest who once saved a girl from drowning in Lake Mälaren."

Hologrammet ändrades och visade scenen, med prästen som hoppade modigt i vattnet.

The hologram changed, showing the scene, with the priest bravely jumping into the water.

Sofia kände en rysning på armarna.

Sofia felt a shiver on her arms.

"Wow, tänk om vi kunde se allt detta på riktigt," sade hon.

"Wow, imagine if we could see all this for real," she said.

"Det gör vi på ett sätt," sade Erik och pekade på sina glasögon.

"In a way, we do," Erik said, pointing to his glasses.

"Teknologin är fantastisk."

"Technology is amazing."

De fortsatte längre in i gränden.

They continued farther into the alley.

En ny bild dök upp framför dem, denna gång av medeltida marknadsstånd.

A new image appeared before them, this time of medieval market stalls.

Människor sålde sina varor och det hördes musik och skratt.

People sold their goods, and music and laughter could be heard.

"Vid Stortorget," berättade rösten, "hölls marknader och festivaler.

"At the Main Square," the voice narrated, "markets and festivals were held.

Folk kom hit från hela landet."

People came here from all over the country."

Sofia log åt synen.

Sofia smiled at the sight.

Erik stannade upp och pekade mot ett träd i en innergård.

Erik stopped and pointed to a tree in a courtyard.

"Se, där hänger en gunga," sade han.

"Look, there's a swing hanging there," he said.

"Kanske barnen lekte här förr?"

"Maybe children played here in the past?"

"Ja, kanske," svarade Sofia.

"Yes, maybe," Sofia replied.

"Det är underbart att kunna se historien på detta sätt."

"It's wonderful to see history this way."

När kvällen närmade sig, satte sig Erik och Sofia vid kanten av en fontän.

As evening approached, Erik and Sofia sat by the edge of a fountain.

Deras AR-glasögon stängde av sig själva när solen började gå ner.

Their AR glasses turned themselves off as the sun began to set.

"Tänk, vi har vandrat genom historien," sade Erik drömskt.

"Imagine, we've walked through history," said Erik dreamily.

"Ja," svarade Sofia med ett leende.

"Yes," Sofia replied with a smile.

"Och staden blir bara mer fantastisk för varje dag."

"And the city becomes more fantastic with each day."

Medan de satt där och såg de sista ljusen av dagen reflekteras på de gamla byggnaderna, kände de en djup förbindelse till både framtiden och det förgångna.

As they sat there, watching the last lights of the day reflect off the old buildings, they felt a deep connection to both the future and the past.

Och där, mellan tidens lager, fann de en stilla ro.

And there, between the layers of time, they found a quiet peace.