En kall vinterdag i Stockholm samlades Johanna, Erik och Karin i Gamla Stan.

A cold winter day in Stockholm, Johanna, Erik, and Karin gathered in Gamla Stan.

Snön föll mjukt och täckte de gamla gatorna med ett vitt täcke.

The snow fell softly, covering the old streets with a white blanket.

"Vi måste öva för Lucia-tåget," sa Johanna bestämt.

"We need to practice for the Lucia procession," said Johanna firmly.

Hon bar redan sin vita luciaklänning.

She was already wearing her white Lucia gown.

"Ja, vi har inte mycket tid kvar," svarade Erik och plockade upp en sångbok.

"Yes, we don't have much time left," replied Erik, picking up a songbook.

Han skulle vara stjärngosse.

He was going to be a star boy.

Karin, som hade en elektrisk ljuskrona på huvudet, nickade.

Karin, who had an electric crown on her head, nodded.

Hon var deras Lucia.

She was their Lucia.

Skolan låg bara några kvarter bort.

The school was just a few blocks away.

Fönstren glittrade av juldekorationer.

The windows glittered with Christmas decorations.

Inne i skolan var det varmt och doftade av pepparkakor och glögg.

Inside the school, it was warm and smelled of gingerbread and mulled wine.

Johannes och Eriks mamma hade bakat det kvällen innan.

Johanna's and Erik's mom had baked them the night before.

"Vi börjar med 'Sankta Lucia'," föreslog Johanna.

"Let's start with 'Santa Lucia'," Johanna suggested.

De ställde sig i en cirkel och började sjunga.

They stood in a circle and began to sing.

Deras röster ekade genom klassrummet.

Their voices echoed through the classroom.

"Sankta Lucia, ljusklara hägring."

"Santa Lucia, light-bright mirage."

Men något var fel.

But something was wrong.

Erik tappade bort sig i sången och stannade upp.

Erik lost his place in the song and stopped.

Johanna slutade sjunga och såg på honom.

Johanna stopped singing and looked at him.

"Är du okej?"

"Are you okay?"

Erik suckade.

Erik sighed.

"Jag glömmer alltid orden."

"I always forget the words."

Karin lade en hand på hans axel.

Karin placed a hand on his shoulder.

"Vi hjälper dig," sa hon.

"We’ll help you," she said.

Tillsammans gick de igenom sången långsamt.

Together, they went through the song slowly.

Efter en timmes övning, kunde Erik alla orden.

After an hour of practice, Erik knew all the words.

Hans osäkerhet försvann.

His uncertainty vanished.

På Lucia-dagen samlades alla i skolan.

On Lucia Day, everyone gathered at the school.

Föräldrar och syskon fyllde gympasalen.

Parents and siblings filled the gymnasium.

Det var mörkt, och bara ljusen från Lucia-tåget lyste upp rummet.

It was dark, and only the candles from the Lucia procession lit up the room.

Johanna, Erik och Karin gick längst fram i tåget.

Johanna, Erik, and Karin led the procession.

Alla kunde sina roller.

Everyone knew their roles.

När de började sjunga, lyfte deras röster och fyllde rummet med magi.

When they began singing, their voices rose and filled the room with magic.

Erik log när han sjöng varje ord korrekt.

Erik smiled as he sang every word correctly.

Efteråt applåderade alla.

Afterwards, everyone applauded.

Erik kände sig stolt över sig själv och sina vänner.

Erik felt proud of himself and his friends.

"Vi gjorde det!"

"We did it!"

sa Johanna glatt.

Johanna said happily.

"Ja," sa Erik med ett brett leende.

"Yes," said Erik with a wide smile.

"Tack för er hjälp."

"Thank you for your help."

Och så slutade en lyckad Lucia-upplevelse i Gamla Stan.

And so ended a successful Lucia experience in Gamla Stan.

De visste att de alltid skulle minnas den här speciella dagen.

They knew they would always remember this special day.