Gamla Stan, Stockholm, var trångt den dagen.

The Old Town of Stockholm was crowded that day.

Solen sken över de gamla byggnaderna.

The sun shone over the ancient buildings.

Astrid gick längs de smala gatorna med ett syfte.

Astrid walked along the narrow streets with a purpose.

Hon bar på en liten, elegant väska.

She carried a small, elegant bag.

Den innehöll en avancerad holografisk kommunikationsenhet.

Inside, it held an advanced holographic communication device.

Hennes hjärta bultade av spänning.

Her heart pounded with excitement.

Hon kom till ett torg.

She came to a square.

Där låg en liten park med en bänk.

There lay a small park with a bench.

Astrid satte sig ner.

Astrid sat down.

Hon slog på enheten och ett skarpt ljus sken upp.

She turned on the device, and a sharp light illuminated the area.

Helt plötsligt stod hennes familj framför henne.

Suddenly, her family stood in front of her.

De var på en liten, ny koloniserad planet i en annan solsystem.

They were on a newly colonized planet in another solar system.

Astrid log stort mot dem.

Astrid smiled broadly at them.

“Hej mamma!

“Hi Mom!

Hej pappa!

Hi Dad!

Hur mår ni?” frågade hon.

How are you?” she asked.

“Hälsningar från Nova Terra!” svarade hennes pappa med ett glatt leende.

“Greetings from Nova Terra!” her father replied with a cheerful smile.

“Vi mår bra.

“We are well.

Hur är det i Stockholm?” Astrid tittade runt sig.

How is it in Stockholm?” Astrid looked around her.

“Det är trångt men vackert,” sade hon.

“It's crowded but beautiful,” she said.

“Jag saknar er.” Hennes mamma nickade.

“I miss you.” Her mother nodded.

“Vi saknar dig också, kära Astrid.

“We miss you too, dear Astrid.

Det är svårt att vara så långt ifrån varandra.” Astrid kände en tår rinna ner för kinden.

It's hard being so far apart.” Astrid felt a tear roll down her cheek.

Men hon visste att deras nya hem på Nova Terra var viktigt.

But she knew their new home on Nova Terra was important.

Människor behövde nya platser att bo på.

People needed new places to live.

“Berätta om Nova Terra,” sade hon.

“Tell me about Nova Terra,” she said.

“Hur ser det ut där?” Hennes pappa visade en bild.

“What does it look like there?” Her father showed a picture.

“Se här!

“Look here!

Vi har byggt ett nytt hus.

We've built a new house.

Luften är frisk och himlen är alltid klar.” Astrid såg bilden.

The air is fresh, and the sky is always clear.” Astrid saw the picture.

Hon kände en värme i hjärtat.

She felt warmth in her heart.

Det var ett nytt kapitel för deras familj.

It was a new chapter for their family.

Plötsligt hörs ett ljud.

Suddenly, a sound was heard.

Det var signalen för att samtalet snart skulle avslutas.

It was the signal that the call would end soon.

Tiden var nästan slut.

The time was almost up.

“Jag älskar er,” sade Astrid.

“I love you,” said Astrid.

“Vi älskar dig också, Astrid.

“We love you too, Astrid.

Vi ses snart,” svarade hennes föräldrar.

We'll see you soon,” her parents replied.

Enheten stängdes av, och Astrid satt ensam på bänken igen.

The device turned off, and Astrid was left alone on the bench again.

Men hon kände sig inte ensam längre.

But she didn't feel lonely anymore.

Hennes familj var alltid med henne, även om de var miljontals kilometer bort.

Her family was always with her, even though they were millions of kilometers away.

Gamla Stan var inte bara en plats i Stockholm längre.

The Old Town was no longer just a place in Stockholm.

Det var en plats för hopp och kärlek, oavsett avstånd.

It was a place of hope and love, regardless of the distance.