Johan och Lina promenerar genom smala gator i Gamla Stan i Stockholm.

Johan and Lina are walking through the narrow streets of the Old Town in Stockholm.

Solen skiner över kullerstensgatorna, och fåglarna kvittrar mjukt.

The sun is shining over the cobblestone streets, and the birds are softly chirping.

Första gången i Gamla Stan för Johan.

It's Johan's first time in the Old Town.

Lina älskar att visa honom runt.

Lina loves showing him around.

"Kolla, Johan!

"Look, Johan!

Där är Storkyrkan," säger Lina och pekar på den stora kyrkan.

There's the Storkyrkan," says Lina, pointing at the large church.

Johan ler.

Johan smiles.

Han är glad att vara här.

He is happy to be here.

De följer en grupp på en guidad tur.

They follow a group on a guided tour.

Guiden berättar om Stockholms historia.

The guide is telling the history of Stockholm.

Plötsligt känner Johan sig yr.

Suddenly, Johan feels dizzy.

Allting snurrar.

Everything is spinning.

Han svettas och känner sig svag.

He is sweating and feels weak.

"Känner du dig okej?"

"Are you okay?"

frågar Lina oroligt.

asks Lina worriedly.

Johan hinner inte svara innan han faller ihop.

Johan doesn't have time to answer before he collapses.

Allting blir svart.

Everything goes black.

Lina skriker till.

Lina screams.

"Hjälp!

"Help!

Han har svimmat!"

He's fainted!"

Runtomkring dem stannar människor upp.

People around them stop.

Guiden rusar fram.

The guide rushes over.

"Är någon här läkare?"

"Is anyone here a doctor?"

frågar han högt.

he asks loudly.

Ingen svarar.

No one responds.

Lina tar fram sin mobiltelefon.

Lina takes out her cell phone.

Hennes händer skakar, men hon ringer 112.

Her hands are shaking, but she calls 911.

"Min vän har svimmat," säger hon.

"My friend has fainted," she says.

"Vi är i Gamla Stan."

"We are in the Old Town."

Ambulanspersonalen svarar snabbt.

The ambulance personnel respond quickly.

"Vi är på väg.

"We are on our way.

Lugna dig och håll honom bekväm."

Keep calm and make him comfortable."

Lina böjer sig ner vid Johan.

Lina bends down by Johan.

"Du kommer bli okej," viskar hon.

"You will be okay," she whispers.

"Ambulansen är på väg."

"The ambulance is on its way."

Efter några minuter hör de sirener.

After a few minutes, they hear sirens.

En ambulans stannar precis bredvid dem.

An ambulance stops right next to them.

Två sjukvårdare hoppar ut.

Two paramedics jump out.

"Vad hände?"

"What happened?"

frågar en av dem medan de kontrollerar Johan.

one of them asks while they check Johan.

"Han bara svimmade," svarar Lina, tårar rinner ner för hennes kinder.

"He just fainted," replies Lina, tears streaming down her cheeks.

De sätter en syrgasmask på Johan och lyfter honom försiktigt på en bår.

They put an oxygen mask on Johan and carefully lift him onto a stretcher.

"Han behöver komma till sjukhus," säger en av sjukvårdarna.

"He needs to go to the hospital," says one of the paramedics.

"Vill du följa med?"

"Do you want to come along?"

Lina nickar och kliver in i ambulansen.

Lina nods and gets into the ambulance.

Hela vägen håller hon Johans hand.

She holds Johan's hand the whole way.

Hon hoppas att han ska vakna.

She hopes he will wake up.

På sjukhuset undersöker läkarna Johan noggrant.

At the hospital, the doctors examine Johan thoroughly.

Lina väntar i väntrummet, nervös men hoppfull.

Lina waits in the waiting room, nervous but hopeful.

Efter en stund kommer en läkare ut.

After a while, a doctor comes out.

"Han kommer bli bra," säger läkaren med ett leende.

"He will be fine," says the doctor with a smile.

"Han svimmade av trötthet och värme."

"He fainted from exhaustion and heat."

Lina andas ut.

Lina exhales.

"Tack," säger hon med lättnad.

"Thank you," she says with relief.

"Får jag se honom?"

"Can I see him?"

Läkaren nickar och visar vägen.

The doctor nods and shows the way.

Johan ligger på en säng, ser trött men medveten ut.

Johan is lying on a bed, looking tired but conscious.

"Hej," säger Johan svagt när Lina kommer in.

"Hi," says Johan weakly when Lina comes in.

"Hej," svarar Lina och kramar hans hand.

"Hi," replies Lina, squeezing his hand.

"Du skrämde mig."

"You scared me."

"Förlåt," viskar Johan.

"Sorry," whispers Johan.

"Tack för att du hjälpte mig."

"Thank you for helping me."

Lina ler.

Lina smiles.

"Alltid," säger hon.

"Always," she says.

De sitter där, tillsammans, i trygghet och ro.

They sit there, together, in safety and peace.

Gamla Stan utanför sjukhuset fortsätter sin dag, men för Johan och Lina är allt som betyder något att de är tillsammans och att allting kommer bli bra igen.

The Old Town outside the hospital continues its day, but for Johan and Lina, the only thing that matters is that they are together and that everything will be okay again.