När månen lyste över Gamla Stan och stjärnorna glittrade i kvällshimlen, var allt lugnt och stilla.

When the moon shone over Gamla Stan and the stars glittered in the evening sky, everything was calm and still.

Men i tystnaden på de snöiga gatorna fanns något mystiskt.

But in the silence of the snowy streets, there was something mysterious.

Varje morgon upptäcktes nya fotspår i snön.

Every morning, new footprints were discovered in the snow.

Trots att snön alltid var färsk och obefläckad på kvällen, dök fotspåren upp igen nästa morgon.

Despite the snow always being fresh and unblemished at night, the footprints reappeared the next morning.

Sven bodde i en liten lägenhet på Lilla Nygatan.

Sven lived in a small apartment on Lilla Nygatan.

Han var nyfiken men lite rädd.

He was curious but a little scared.

"Vem eller vad skapar dessa spår?

"Who or what creates these tracks?"

", tänkte han varje morgon när han gick till jobbet.

he wondered every morning as he went to work.

Lena var Svens bästa vän.

Lena was Sven's best friend.

Hon bodde också i Gamla Stan, bara några kvarter bort.

She also lived in Gamla Stan, just a few blocks away.

Erik var deras gemensamma vän.

Erik was their mutual friend.

Han arbetade på ett café och hörde om fotspåren från sina kunder.

He worked at a café and heard about the footprints from his customers.

En kall vinterkväll möttes Sven, Lena och Erik.

One cold winter evening, Sven, Lena, and Erik met.

De bestämde sig för att ta reda på vem som skapade de mystiska fotspåren.

They decided to find out who was creating the mysterious footprints.

"Vi möts här vid midnatt," sade Lena.

"Let's meet here at midnight," said Lena.

"Vi måste få svar."

"We need to get answers."

Vid midnatt kom de tre vännerna tillbaka till Lilla Nygatan.

At midnight, the three friends returned to Lilla Nygatan.

De huttrade i kylan men var fast beslutna att lösa mysteriet.

They shivered in the cold but were determined to solve the mystery.

Snön var tjock och vit som vanligt.

The snow was thick and white as usual.

De stod gömda i en gränd och väntade.

They hid in an alley and waited.

Klockan slog ett, sedan två, och inget hände.

The clock struck one, then two, and nothing happened.

Men precis när klockan var tre på morgonen hördes lätta steg i den tysta natten.

But just as the clock struck three in the morning, faint steps were heard in the silent night.

En skugga rörde sig snabbt längs de smala gränderna.

A shadow moved quickly along the narrow alleys.

Sven, Lena och Erik följde efter skuggan, deras hjärtan slog fort av spänning.

Sven, Lena, and Erik followed the shadow, their hearts pounding with excitement.

När de kom fram till en gammal mur, försvann skuggan.

When they reached an old wall, the shadow disappeared.

"Vad nu?"

"What now?"

viskade Erik.

whispered Erik.

Men när de tände sina ficklampor, såg de något märkligt.

But when they turned on their flashlights, they saw something strange.

Det fanns ett hål i muren, och bakom muren fanns en hemlig trappa som ledde ner i mörkret.

There was a hole in the wall, and behind the wall was a secret staircase leading down into the darkness.

"Vi måste gå ner," sade Lena beslutsamt.

"We have to go down," said Lena determinedly.

De tre vännerna gick försiktigt ner för trappan.

The three friends carefully descended the stairs.

När de kom ner, såg de något som fick dem att tappa andan.

When they reached the bottom, they saw something that took their breath away.

Det fanns en gammal kista av ek.

There was an old oak chest.

Den var täckt med damm och spindelväv.

It was covered in dust and cobwebs.

Lena öppnade kistan och hittade gamla böcker och kartor.

Lena opened the chest and found old books and maps.

Det var kartor över Gamla Stan, och det var markerade platser där fotspåren började och slutade.

They were maps of Gamla Stan, marked with places where the footprints began and ended.

"Här är lösningen," sade Sven.

"Here’s the solution," said Sven.

"Men vem har gjort allt detta?"

"But who has done all this?"

Plötsligt hördes ett skratt.

Suddenly, there was a laugh.

En gammal man kom fram från skuggorna.

An old man emerged from the shadows.

"Jag har väntat på er," sade mannen.

"I’ve been waiting for you," said the man.

"Jag är Karl, och jag skyddar Gamla Stans hemligheter."

"I am Karl, and I protect Gamla Stan’s secrets."

Karl berättade att han varje natt gick ut för att kontrollera och fixa dolda tunnlar och hemliga vägar under staden.

Karl explained that every night he went out to check and fix hidden tunnels and secret paths under the city.

"Fotspåren är mina," sade han leende.

"The footprints are mine," he said with a smile.

"Jag ville bara se om någon skulle märka det och komma för att lösa mysteriet.

"I just wanted to see if anyone would notice and come to solve the mystery.

Ni är modiga."

You are brave."

Sven, Lena och Erik kände lättnad och glädje.

Sven, Lena, and Erik felt relief and joy.

De hade löst mysteriet och fått en ny vän i Karl.

They had solved the mystery and made a new friend in Karl.

Gamla Stan var inte längre bara en plats, utan en plats med magi och hemligheter.

Gamla Stan was no longer just a place, but a place with magic and secrets.

När solen steg över Gamla Stan, gick vännerna hem med varma hjärtan.

As the sun rose over Gamla Stan, the friends went home with warm hearts.

Nästa morgon skulle de se fotspåren i snön igen, men nu visste de att Karl vakade över staden och dess hemligheter.

The next morning, they would see the footprints in the snow again, but now they knew that Karl was watching over the city and its secrets.