Astrid gick längs den glittrande isgången i Ice Hotel i Kiruna.

Astrid walked along the glistening ice corridor of the Ice Hotel in Kiruna.

Solen hade precis gått ner, men det var fortfarande ljust.

The sun had just set, but it was still light out.

Det var sommar, och midnattssolen svepte över himlen, färgade isen i rosa och orange.

It was summer, and the midnight sun swept across the sky, painting the ice in pink and orange.

Astrid älskade denna plats.

Astrid loved this place.

Hon var en guide här sedan tre år tillbaka.

She had been a guide here for three years.

Hennes kollegor förstod inte alltid hennes passion för detta frostiga underverk, men för Astrid var det magiskt.

Her colleagues didn't always understand her passion for this frosty marvel, but for Astrid, it was magical.

Idag skulle Astrid guida en grupp turister.

Today, Astrid would be guiding a group of tourists.

En av dem var Johan, en lång man med skeptisk blick.

Among them was Johan, a tall man with a skeptical look.

Han hade redan ifrågasatt hotellets hållbarhet.

He had already questioned the hotel's sustainability.

Astrid kände en blandning av irritation och oro när hon såg honom.

Astrid felt a mix of irritation and concern as she looked at him.

Hon visste att hon behövde bevisa för honom att Ice Hotel var unikt.

She knew she needed to prove to him that the Ice Hotel was unique.

"Välkomna till Ice Hotel," började Astrid och log.

"Welcome to the Ice Hotel," Astrid began with a smile.

"Här är allt gjort av is och snö.

"Everything here is made of ice and snow.

Det är både konst och arkitektur."

It's both art and architecture."

Johan rynkade pannan.

Johan frowned.

"Hur länge står dessa byggnader egentligen kvar?"

"How long do these buildings actually stand?"

frågade han.

he asked.

"Is strålar samman på vintern," förklarade Astrid tålmodigt.

"Ice comes together in the winter," Astrid explained patiently.

"Men på sommaren smälter allt och återvänder till Torneälven.

"But in the summer, everything melts and returns to the Torne River.

Det är en del av kretsloppet."

It's part of the cycle."

Efter turen tyckte de flesta om upplevelsen, men Johan såg fortfarande skeptisk ut.

After the tour, most enjoyed the experience, but Johan still looked skeptical.

Astrid kände sig osäker, men bestämde sig för att inte ge upp.

Astrid felt uncertain but decided not to give up.

På midsommaraftonskvällen var det en stor fest utanför hotellet.

On Midsummer's Eve, there was a big celebration outside the hotel.

Solens ljus reflekterade på isen och skapade ett vackert ljusspel.

The sun's light reflected on the ice, creating a beautiful light display.

Astrid såg Johan stå ensam med beundran i blicken.

Astrid saw Johan standing alone with admiration in his eyes.

Nu var ögonblicket inne.

Now was the moment.

"Johan," började hon, "ser du det där ljuset på isen?

"Johan," she began, "do you see that light on the ice?

Det är inte bara vackert, det är ett exempel på naturens egen arkitektur."

It's not just beautiful; it's an example of nature's own architecture."

Johan tittade på henne, och för första gången såg hon en gnista av förståelse i hans ögon.

Johan looked at her, and for the first time, she saw a spark of understanding in his eyes.

"Jag drömmer om att bli arkitekt," fortsatte Astrid.

"I dream of becoming an architect," Astrid continued.

"Jag vill skapa byggnader som denna, som lever i harmoni med naturen.

"I want to create buildings like this, in harmony with nature.

Men jag fruktar att jag inte är tillräckligt bra."

But I fear I'm not good enough."

Johan log.

Johan smiled.

"Jag är professor i arkitektur," avslöjade han.

"I'm a professor of architecture," he revealed.

"Och jag tror att du har något speciellt.

"And I think you have something special.

Du borde verkligen följa din dröm."

You should definitely follow your dream."

Astrid kände ett rus av glädje.

Astrid felt a rush of joy.

Detta var precis vad hon behövde höra.

This was exactly what she needed to hear.

Dagen efter började hon jobba på sin portfölj, fylld med designidéer inspirerade av Ice Hotel och naturen runt Kiruna.

The next day, she started working on her portfolio, filled with design ideas inspired by the Ice Hotel and the nature around Kiruna.

Veckorna gick, och Astrid skickade in sin ansökan till en ansedd arkitekturskola.

Weeks went by, and Astrid sent in her application to a prestigious architecture school.

Hon fick snart ett svar: hon var antagen!

She soon received a reply: she was accepted!

Hon firade nyheten med sina kollegor på hotellet, som var både glada och stolta över henne.

She celebrated the news with her colleagues at the hotel, who were both happy and proud of her.

När Astrid stod där och tittade på den magiska isen runt sig, visste hon att detta kapitel i hennes liv hade gett henne styrka och självförtroende.

As Astrid stood there, looking at the magical ice around her, she knew that this chapter in her life had given her strength and confidence.

Hon hade visat att passion och hårt arbete kunde ta henne hur långt som helst.

She had shown that passion and hard work could take her anywhere.

Nu var hon redo att börja sitt nya äventyr som arkitekt.

Now, she was ready to start her new adventure as an architect.

Och så, med ett hjärta fullt av drömmar och mod, lämnade Astrid Ice Hotel för att följa sitt hjärtas kallelse.

And so, with a heart full of dreams and courage, Astrid left the Ice Hotel to follow her heart's calling.