Djupt ute på den svenska landsbygden, en plats där solen nästan aldrig går ner under sommaren, låg Verner och Astrids vackra gård.

Deep in the Swedish countryside, a place where the sun almost never sets during the summer, laid Verner and Astrid's beautiful farm.

Här, bland grönskande ängar och en charmig, rustik lada, skulle familjen fira Midsommar.

Here, among lush meadows and a charming, rustic barn, the family was going to celebrate Midsummer.

Det var dagen med blomsterkransar, dans runt midsommarstången och skratt som fyllde luften.

It was a day of flower crowns, dancing around the maypole, and laughter that filled the air.

Verner stod vid ladan och betraktade de inbjudande ängarna.

Verner stood by the barn, observing the inviting meadows.

Han var en stoisk man, en som kämpade dagligen med gårdens framtid.

He was a stoic man, one who struggled daily with the farm's future.

Ekonomin var svag, och han oroade sig för hur länge de kunde hålla ut.

The economy was weak, and he worried about how long they could hold on.

Astrid, hans alltid glada hustru, rörde sig snabbt och effektivt, men bakom hennes leenden dolde sig en oro för pengarna som aldrig räckte till.

Astrid, his ever-cheerful wife, moved quickly and efficiently, but behind her smiles hid a worry about the money that never seemed to stretch far enough.

Medan förberedelserna fortsatte, satt deras dotter Linnea på en sten vid kanten av fältet.

As preparations continued, their daughter Linnea sat on a stone at the edge of the field.

Hon såg mot horisonten, där staden Stockholm lockade med sina löften av utbildning och möjligheter.

She looked toward the horizon, where the city of Stockholm beckoned with its promises of education and opportunities.

Linnea ville flytta dit, men varje gång hon tänkte på det, kände hon en knut i magen.

Linnea wanted to move there, but every time she thought about it, she felt a knot in her stomach.

Skulle hon kunna lämna sin kämpande familj?

Could she really leave her struggling family behind?

Midsommarfesten närmade sig och gästerna började anlända.

The Midsummer celebration approached, and guests began to arrive.

Barn och vuxna dansade runt midsommarstången, sjöng "Små grodorna", och njöt av den ljusa, varma kvällen.

Children and adults danced around the maypole, sang "Små grodorna," and enjoyed the light, warm evening.

Det var mitt i dansen som Linnea beslöt sig.

It was in the middle of the dance that Linnea made her decision.

Hon skulle berätta för sina föräldrar efter festen.

She would tell her parents after the party.

Det var tid att vara ärlig med sina drömmar, men också tid att förstå sin plikt mot familjen.

It was time to be honest about her dreams, but also to understand her duty to her family.

När kvällen kom, satt Verner, Astrid, och Linnea på verandan.

When evening came, Verner, Astrid, and Linnea sat on the porch.

Ljusen fladdrade i den milda vinden, och festen började avta.

The candles flickered in the gentle breeze, and the party began to wind down.

Linnea tog ett djupt andetag.

Linnea took a deep breath.

"Mamma, pappa..." började hon.

"Mom, Dad..." she began.

"Jag måste berätta något.

"I need to tell you something.

Jag vill flytta till Stockholm för att studera.

I want to move to Stockholm to study.

Jag vet att ekonomin är svår, och jag vill hjälpa er, men jag måste följa mina drömmar också."

I know the economy is tough, and I want to help you, but I need to follow my dreams too."

Verner satt tyst en stund, hans blick fixerad på marken.

Verner sat silently for a moment, his gaze fixed on the ground.

Astrid lade sin hand på hans axel och nickade uppmuntrande.

Astrid placed her hand on his shoulder and nodded encouragingly.

Till slut bröt Verner tystnaden.

Finally, Verner broke the silence.

"Linnea, vi vill inget hellre än att du följer dina drömmar.

"Linnea, we want nothing more than for you to follow your dreams.

Det är svårt att tänka sig gården utan dig, men vi ska hitta ett sätt att klara oss.

It's hard to imagine the farm without you, but we’ll find a way to manage.

Ditt jobb där borta kan hjälpa oss här, även om du är långt borta."

Your job over there can help us here, even if you are far away."

Linnea kände en lättnad och tårar i ögonen.

Linnea felt relief and tears in her eyes.

Hon var tacksam för sina föräldrars förståelse.

She was grateful for her parents' understanding.

De kramade varandra hårt, under den ständigt ljusa Midsommarkvällen.

They hugged each other tightly, under the ever-bright Midsummer evening.

Månader senare, från sin lilla studentlägenhet i Stockholm, skickade Linnea regelbundna brev och pengar hem.

Months later, from her little student apartment in Stockholm, Linnea sent regular letters and money home.

Hon hade hittat en väg som lät henne följa sina drömmar utan att överge sin familj.

She had found a path that allowed her to follow her dreams without abandoning her family.

Verner och Astrid lärde sig att acceptera förändringens vindar och fann nya sätt att stötta varandra.

Verner and Astrid learned to accept the winds of change and found new ways to support each other.

Familjen kom till en ny förståelse och deras band blev starkare, trots avståndet.

The family came to a new understanding and their bond grew stronger, despite the distance.

Det var en Midsommar fylld av avslöjanden, beslut och nya början.

It was a Midsummer filled with revelations, decisions, and new beginnings.

Linnea kände sig nu säker på sin framtid, och Verner och Astrid fann nytt hopp för gården och deras liv.

Linnea now felt confident about her future, and Verner and Astrid found new hope for the farm and their lives.