Solen sken starkt över Forsyth Park.

The sun shone brightly over Forsyth Park.

Lars stod i skuggan av ett stort ekträd, och betraktade sina klasskamrater.

Lars stood in the shade of a large oak tree, watching his classmates.

Alla var så glada.

Everyone was so happy.

De spelade frisbee, åt smörgåsar och skrattade.

They were playing frisbee, eating sandwiches, and laughing.

Det var sommarens slutet av året-picknick, och Lars kände sig lite ensam.

It was the end-of-the-year summer picnic, and Lars felt a bit lonely.

Lars var en utbytesstudent från Sverige.

Lars was an exchange student from Sweden.

Han hade varit i Savannah hela året, men kände fortfarande att han inte riktigt passade in.

He had been in Savannah for a whole year but still felt like he didn't quite fit in.

Han längtade efter att få vänner innan skolåret slutade.

He longed to make friends before the school year ended.

Han ville få någon att dela minnen med.

He wanted someone to share memories with.

Freja, en annan svensk student, satt med en grupp och skrattade.

Freja, another Swedish student, was sitting with a group and laughing.

Hon hade anpassat sig mycket bättre.

She had adapted much better.

Lars såg på när hon deltog i ett gruppspel.

Lars watched as she participated in a group game.

"Om jag ändå vågade", tänkte han.

"If only I dared," he thought.

Han fortsatte att titta, och kunde inte bestämma sig.

He continued to watch, unable to decide.

Skulle han stanna kvar där han var, eller skulle han ta steget och ansluta sig till spelet?

Should he stay where he was, or should he take the step and join the game?

Hans hjärta bultade nervöst.

His heart pounded nervously.

Han ville verkligen ha vänner här.

He really wanted to make friends here.

Det var nu eller aldrig.

It was now or never.

Lars tog ett djupt andetag och gick framåt.

Lars took a deep breath and walked forward.

Han pustade ut när han ställde upp sig i en led.

He exhaled as he lined up.

Spelet hade börjat, men det verkade som om han fortfarande kunde hoppa in.

The game had already started, but it seemed like he could still jump in.

Freja såg honom och vinkade glatt.

Freja saw him and waved cheerfully.

Det gav honom lite mod.

That gave him a bit of courage.

Spelet kräver snabbhet och precision.

The game required speed and precision.

Lars fick bollen och tvekade bara ett ögonblick innan han sköt den mot målet.

Lars got the ball and hesitated for just a moment before shooting it towards the goal.

Många ögon var på honom.

Many eyes were on him.

Under ett ögonblick stod allt stilla, sedan gick bollen in!

For a moment, everything stood still, then the ball went in!

Hans lag jublade.

His team cheered.

Efter spelet kom Freja fram till honom.

After the game, Freja came up to him.

"Bra jobbat, Lars!"

"Great job, Lars!"

sade hon med ett leende.

she said with a smile.

Lars kände hur en börda lyftes från hans axlar.

Lars felt as if a burden had been lifted from his shoulders.

De andra i gruppen nickade uppskattande mot honom.

The others in the group nodded appreciatively at him.

"Vill du sitta med oss?"

"Do you want to sit with us?"

frågade Freja och pekade mot sin filt.

Freja asked, pointing to her blanket.

Lars nickade och följde med henne.

Lars nodded and followed her.

De satte sig ner, och snart var han involverad i samtal.

They sat down, and soon he was involved in conversations.

De pratade om sina hemstäder, roliga minnen och planer för framtiden.

They talked about their hometowns, funny memories, and future plans.

Lars kände sig mer och mer delaktig.

Lars felt more and more included.

Han skrattade och berättade historier om Sverige.

He laughed and shared stories about Sweden.

För första gången kände han att han var en del av något.

For the first time, he felt like he was a part of something.

Det var en underbar känsla.

It was a wonderful feeling.

När solen började gå ner, tänkte Lars på hur mycket som hade förändrats på en dag.

As the sun began to set, Lars thought about how much had changed in one day.

Han hade tagit risken, och det hade varit värt det.

He had taken the risk, and it had been worth it.

Han hade funnit en liten bit av tillhörighet här, långt hemifrån.

He had found a bit of belonging here, far from home.

Från den dagen var Lars mer självsäker och öppen.

From that day on, Lars was more confident and open.

Han insåg att det gick att hitta vänner och må bra, även i ett främmande land.

He realized that it was possible to find friends and feel good, even in a foreign country.

Hans år i Savannah skulle alltid vara speciellt för honom, tack vare den dagen i Forsyth Park.

His year in Savannah would always be special to him, thanks to that day in Forsyth Park.