Erik älskade sommaren i Stockholm.

Erik loved the summer in Stockholm.

Speciellt Gamla Stan. Hans favoritplats.

Especially Gamla Stan, his favorite place.

Där fanns många marknader och butiker.

There were many markets and shops there.

Men i år var det annorlunda.

But this year was different.

Midsommar närmade sig.

Midsummer was approaching.

Han gick på de kullerstensgatorna med två vänner. Ingrid och Lars.

He walked on the cobblestone streets with two friends, Ingrid and Lars.

Ingrid var glad.

Ingrid was happy.

Hon pratade om blommor och dekorationer.

She talked about flowers and decorations.

Lars skojade som vanligt.

Lars joked as usual.

Han pratade om bröd och kakor från sin bageri.

He talked about bread and cakes from his bakery.

Erik ville imponera på Ingrid.

Erik wanted to impress Ingrid.

Han hade känslor för henne.

He had feelings for her.

Men han var nervös.

But he was nervous.

Marknaden var full av människor.

The market was full of people.

Erik kände sig överväldigad.

Erik felt overwhelmed.

De stannade vid en blomstermarknad.

They stopped at a flower market.

"Titta, så många fina blommor!" sa Ingrid.

"Look, so many beautiful flowers!" said Ingrid.

"Vilka ska vi välja?"

"Which ones should we choose?"

Erik tittade på Ingrid.

Erik looked at Ingrid.

"Kan du hjälpa mig? Jag vet inte vilka som är bäst för Midsommar."

"Can you help me? I don't know which ones are best for Midsummer."

Ingrid log.

Ingrid smiled.

"Självklart, Erik. Här, ta dessa blåklint och prästkragar. De är perfekta."

"Of course, Erik. Here, take these cornflowers and daisies. They are perfect."

Lars ryckte på axlarna.

Lars shrugged.

"Vi kan inte bara ha blommor. Vi behöver godsaker också!"

"We can't just have flowers. We need treats too!"

Han drog Erik till en godisstånd.

He dragged Erik to a candy stand.

"Köp några jordgubbar. Ingrid älskar dem."

"Buy some strawberries. Ingrid loves them."

Erik köpte jordgubbar.

Erik bought strawberries.

Men hans hjärta bultade när han såg en vacker midsommarkrans.

But his heart pounded when he saw a beautiful Midsummer wreath.

Den var nästan slutsåld.

It was almost sold out.

Han behövde ta beslut.

He needed to make a decision.

"Vänta, Ingrid," sa han.

"Wait, Ingrid," he said.

"Jag vill säga något. Jag gillar dig mycket."

"I want to say something. I like you a lot."

Ingrid tittade på honom.

Ingrid looked at him.

Hennes ögon var vänliga.

Her eyes were kind.

"Jag gillar dig också, Erik."

"I like you too, Erik."

Med hennes stöd, gick han fram och köpte den sista kransen.

With her support, he stepped forward and bought the last wreath.

Lars lade armen om Erik.

Lars put his arm around Erik.

"Bra jobbat, min vän."

"Good job, my friend."

Erik kände sig stolt.

Erik felt proud.

Han kände sig starkare.

He felt stronger.

Spontanitet var inte så farligt.

Spontaneity wasn't so scary after all.

När solen började gå ner, såg de på allt de köpt. Blommor, jordgubbar och en vacker midsommarkrans.

As the sun began to set, they looked at everything they had bought: flowers, strawberries, and a beautiful Midsummer wreath.

Allt var perfekt.

Everything was perfect.

Ingrid tog Eriks hand.

Ingrid took Erik's hand.

"Tack för allt, Erik. Det här kommer bli den bästa Midsommar någonsin."

"Thank you for everything, Erik. This is going to be the best Midsummer ever."

Erik log.

Erik smiled.

Han hade klarat sig genom kaoset.

He had made it through the chaos.

Han kände sig lycklig.

He felt happy.

Han såg fram emot framtiden med Ingrid.

He looked forward to the future with Ingrid.

Och Lars, förstås.

And Lars, of course.

De var en oslagbar trio.

They were an unbeatable trio.