Solen sken genom de stora fönstren i det lilla kaféet på Södermalm i Stockholm.

The sun shone through the large windows of the small café in Södermalm, Stockholm.

Det var en varm sommardag, och doften av nybryggt kaffe fyllde luften.

It was a warm summer day, and the scent of freshly brewed coffee filled the air.

Lina satt vid ett av de träsnitna borden, med böcker och anteckningar utspridda framför sig.

Lina sat at one of the wooden tables, with books and notes spread out in front of her.

Hon kände sig stressad.

She felt stressed.

Hennes studier halkade efter, och hon visste inte hur hon skulle hinna ikapp.

Her studies were falling behind, and she didn’t know how she would catch up.

Erik och Freja kom in i kaféet, skrattandes och pratsamma.

Erik and Freja entered the café, laughing and chatting.

Erik vinkade glatt till Lina och satte sig bredvid henne.

Erik waved cheerfully at Lina and sat down next to her.

"Hej, Lina!

"Hi, Lina!

Hur går studierna?"

How are your studies going?"

frågade han.

he asked.

Freja, som satt mitt emot, log men höll ett vakande öga på Lina.

Freja, who sat opposite, smiled but kept a watchful eye on Lina.

Hon visste att Lina brukade vara bäst i klassen, och hon ville inte låta henne ta ledningen igen.

She knew that Lina usually topped the class, and she didn't want to let her take the lead again.

"Det går... okej," svarade Lina och försökte låta självsäker, men hon kunde inte dölja nervositeten i sin röst.

"It’s... okay," Lina replied, trying to sound confident, but she couldn’t hide the nervousness in her voice.

Erik började omedelbart plocka fram sina egna böcker och laptop, redo att dyka ner i studierna.

Erik immediately started pulling out his own books and laptop, ready to dive into his studies.

Han var alltid så fokuserad.

He was always so focused.

Lina sneglade på honom och suckade inombords.

Lina glanced at him and sighed inwardly.

Hon behövde hjälp, men hon vågade inte fråga.

She needed help, but she didn’t dare to ask.

Freja å sin sida var redan nedsänkt i sin egen bok, markerande viktiga passager med gula överstrykningspennor.

Freja, on the other hand, was already immersed in her own book, marking important passages with yellow highlighters.

Hon kastade ibland en snabb blick på Lina, som om hon ville försäkra sig om att hon fortfarande låg före.

She occasionally glanced at Lina, as if to make sure she was still ahead.

Efter en stunds tystnad bestämde sig Lina för att försöka.

After a moment of silence, Lina decided to try.

Hon behövde lägga sin stolthet åt sidan.

She needed to put her pride aside.

"Erik...

"Erik...

Jag behöver din hjälp med några uppgifter," sa hon försiktigt och tittade upp på sin vän.

I need your help with some assignments," she said cautiously, looking up at her friend.

Erik sänkte blicken från sin laptop och log varmt mot henne.

Erik looked away from his laptop and smiled warmly at her.

"Självklart, Lina!

"Of course, Lina!

Vad behöver du hjälp med?"

What do you need help with?"

Deras samarbete började, men snart blev det tydligt för Erik att Lina hade fler problem än hon hade avslöjat.

Their collaboration began, but it soon became clear to Erik that Lina had more problems than she had revealed.

Hennes händer skakade, och hennes försök att förstå materialet verkade ansträngda.

Her hands trembled, and her attempts to understand the material seemed strained.

"Lina, är allt okej?"

"Lina, is everything okay?"

Erik lutade sig framåt, hans ansikte fullt av oro.

Erik leaned forward, his face full of concern.

Innan Lina hann svara, kastade Freja in en kommentar.

Before Lina could answer, Freja threw in a comment.

"Är du säker på att du klarar av det här, Lina?

"Are you sure you can handle this, Lina?

Du verkar lite...

You seem a bit...

överväldigad."

overwhelmed."

Hennes ord var snälla på ytan, men undertonen var tydligt konkurrensinriktad.

Her words were kind on the surface, but the undertone was clearly competitive.

Lina kände sig pressad, och till slut brast det.

Lina felt pressured, and finally, she broke down.

"Jag har haft det svårt att koncentrera mig den senaste tiden," erkände hon, rösten bruten.

"I've been finding it hard to concentrate lately," she admitted, her voice breaking.

"Jag vill inte falla efter, men jag vet inte hur jag ska klara av det."

"I don't want to fall behind, but I don't know how to manage it."

Chocken i Eriks ansikte var uppenbar.

The shock on Erik's face was apparent.

Han hade varit så upptagen med sina egna studier att han inte märkt sin väns kamp.

He had been so engrossed in his own studies that he hadn’t noticed his friend's struggle.

"Lina, förlåt att jag inte har märkt något," sa han allvarligt.

"Lina, I'm sorry I didn’t notice," he said seriously.

"Vi ska reda ut det här tillsammans."

"We'll work this out together."

Freja, som såg hur situationen utvecklade sig, insåg att hennes konkurrensinstinkt hade gjort henne blind för verkliga vänskap.

Freja, seeing how the situation was developing, realized that her competitive instinct had blinded her to true friendship.

Hon tog ett djupt andetag och lade sin hand på Linas axel.

She took a deep breath and placed her hand on Lina's shoulder.

"Det är okej, Lina.

"It's okay, Lina.

Vi kan jobba tillsammans.

We can work together.

Lyssna, jag är ledsen för hur jag betedde mig tidigare.

Listen, I'm sorry for how I behaved earlier.

Jag vill hjälpa."

I want to help."

Linas ögon fylldes med tårar, men hon log äntligen.

Lina's eyes filled with tears, but she finally smiled.

"Tack.

"Thank you.

Jag är så tacksam för er båda."

I’m so grateful for both of you."

De tre vännerna fortsatte sin studiesession, men nu med en ny respekt och förståelse för varandra.

The three friends continued their study session, but now with a new respect and understanding for each other.

Erik blev mer uppmärksam på sina vänner och deras behov, Freja lärde sig värdet av samarbete och vänskap, och Lina fann styrkan att söka hjälp när hon behövde det.

Erik became more attentive to his friends and their needs, Freja learned the value of cooperation and friendship, and Lina found the strength to seek help when she needed it.

Ute sken solen fortfarande, och kaféet var fyllt med ljudet av skratt och prat.

Outside, the sun was still shining, and the café was filled with the sound of laughter and conversation.

Stockholm kändes plötsligt varmare och mer inbjudande än någonsin.

Stockholm suddenly felt warmer and more inviting than ever.

När Midsommar närmade sig, var de tre vännerna starkare och mer förenade än tidigare, redo att möta framtidens utmaningar tillsammans.

As Midsummer approached, the three friends were stronger and more united than ever, ready to face the challenges of the future together.