Solen sken starkt genom de stora fönstren på Arlanda International Airport.

The sun shone brightly through the large windows at Arlanda International Airport.

Ljuset reflekterade på det blanka golvet och skapade långa skuggor.

The light reflected on the glossy floor, creating long shadows.

Tove stod i kön till säkerhetskontrollen.

Tove stood in line at the security checkpoint.

Hennes hjärta slog snabbt.

Her heart was racing.

Hon höll hårt i sin handväska.

She held tightly to her handbag.

Väskan kändes tung, men hennes hjärta kändes tyngre.

The bag felt heavy, but her heart felt heavier.

"Tove, du klarar det", mumlade hon för sig själv.

"Tove, you can do this," she mumbled to herself.

Hon sneglade på klockan.

She glanced at the clock.

Hon hade inte mycket tid kvar.

She didn’t have much time left.

Erik, hennes fästman, väntade på henne i ett annat land.

Erik, her fiancé, was waiting for her in another country.

De skulle fira midsommar ihop och börja ett nytt liv tillsammans.

They were going to celebrate Midsummer together and start a new life.

Men kön rörde sig långsamt.

But the line moved slowly.

Tove bet sig i läppen och kämpade med tankarna.

Tove bit her lip and struggled with her thoughts.

Skulle hon tränga sig fram och be om att få gå före?

Should she push forward and ask to go ahead?

Eller skulle hon vänta tålmodigt som alla andra?

Or should she wait patiently like everyone else?

Hon kände en klump i magen.

She felt a knot in her stomach.

Vad skulle folk säga?

What would people say?

Vad skulle de tänka?

What would they think?

Plötsligt hördes en röst över intercomen.

Suddenly, a voice over the intercom was heard.

"Flight till Oslo, sista ombordstigning."

"Flight to Oslo, last boarding call."

Toves hjärta kändes som om det skulle explodera.

Tove's heart felt as if it might explode.

Hon visste att hon måste göra något.

She knew she had to do something.

Sakta men säkert tog hon ett djupt andetag och bestämde sig.

Slowly but surely, she took a deep breath and made up her mind.

Hon skulle ta risken.

She would take the risk.

"Ursäkta mig, jag måste verkligen hinna med mitt flyg!"

"Excuse me, I really need to catch my flight!"

ropade hon högt och började röra sig framåt i kön.

she shouted loudly and began to move forward in line.

Människorna tittade på henne med blandade känslor.

People looked at her with mixed feelings.

Vissa såg irriterade ut, medan andra verkade förstående.

Some looked irritated, while others seemed understanding.

En vänlig kvinna flyttade sig åt sidan och lät henne gå förbi.

A kind woman stepped aside and let her pass.

Små små steg tog henne närmare säkerhetskontrollen.

Little by little, she got closer to the security checkpoint.

Till slut var det Toves tur.

Finally, it was Tove's turn.

Hon kastade väskan på bandet och gick igenom metalldetektorn.

She tossed her bag onto the belt and went through the metal detector.

Det pep, såklart.

It beeped, of course.

En säkerhetsvakt kom fram, lugnande men skyndsam.

A security guard approached, calm but swift.

"Ta det lugnt, vi löser det här snabbt."

"Take it easy, we'll sort this out quickly."

Med flera minuter tillgodo sprang Tove genom terminalen.

With several minutes to spare, Tove ran through the terminal.

Hennes namn ropades ut igen.

Her name was called again.

"Tove, skynda dig!

"Tove, hurry up!

Flyget väntar inte!"

The flight won't wait!"

Pulsen ökade medan hon navigerade genom folkmassan.

Her pulse quickened as she navigated through the crowd.

Hennes andetag var tunga och snabba.

Her breaths were heavy and fast.

Slutligen såg hon sin gate.

At last, she saw her gate.

En flygplatsanställd vinkade åt henne.

An airport staff member waved at her.

Hon gjorde en desperat rush och sträckte fram boardingkortet, andfådd men leende.

She made a desperate dash and extended her boarding pass, breathless but smiling.

"Här är jag!"

"Here I am!"

När hon väl satt i planet och spände fast sitt bälte, tittade hon ner på ringen på sitt finger.

Once seated on the plane and with her seatbelt fastened, she looked down at the ring on her finger.

Ett leende spreds över hennes ansikte.

A smile spread across her face.

Hon insåg att hon hade gjort det.

She realized that she had done it.

Hon hade tagit risken och vunnit.

She had taken the risk and succeeded.

Medan planet lyfte, kände Tove en ny styrka inom sig.

As the plane took off, Tove felt a new strength within her.

Hon visste att livet kunde vara svårt och osäkert.

She knew life could be hard and uncertain.

Men ibland var det värt att bryta mot normerna och kämpa för det man älskar.

But sometimes it was worth breaking the norms and fighting for what you love.

Hon slöt ögonen och drömde om framtiden.

She closed her eyes and dreamed of the future.