Astrid stod vid sitt köksbord och blickade ut över trädgården.

Astrid stood by her kitchen table, gazing out over the garden.

Det var en varm sommardag, och solen lyste över de prydliga husen i det lilla, avskilda området i Stockholm.

It was a warm summer day, and the sun shone over the neat houses in the small, secluded area of Stockholm.

Det var dags för kräftskiva, och familjen skulle komma snart.

It was time for the crayfish party, and the family would arrive soon.

Astrid andades djupt och drog åt sig en tablett med sin mors handskrivna recept.

Astrid took a deep breath and grabbed a tablet with her mother's handwritten recipe.

Hon ville göra allt perfekt.

She wanted everything to be perfect.

Johan, Astrids bror, kom in i köket.

Johan, Astrid's brother, walked into the kitchen.

"Behöver du hjälp?"

"Do you need help?"

frågade han.

he asked.

Astrid nickade tacksamt.

Astrid nodded gratefully.

De började ordna borden och hänga upp ljusslingor.

They began arranging the tables and hanging up string lights.

Trädgården fylldes snart med doften av dill och nykokta kräftor.

Soon, the garden was filled with the scent of dill and freshly cooked crayfish.

"Hur går det?"

"How's it going?"

frågade Johan och såg oroligt på henne.

Johan asked, looking at her with concern.

Astrid log svagt.

Astrid smiled faintly.

"Jag vill bara att allt ska vara perfekt.

"I just want everything to be perfect.

För mamma."

For mom."

Kvällen kom, och gästerna anlände.

Evening came, and the guests arrived.

De bar sina traditionella kronor och haklappar.

They wore their traditional crowns and bibs.

Skålarna fylldes med kräftor, bröd och ost.

The bowls were filled with crayfish, bread, and cheese.

Allt såg vackert ut.

Everything looked beautiful.

Men Astrid kände en gnagande oro.

But Astrid felt a gnawing anxiety.

Skulle hon verkligen kunna leva upp till sin mammas minne?

Could she really live up to her mother's memory?

När alla satt vid bordet, och samtalen flöt på, uppstod plötsligt en diskussion.

When everyone sat at the table, and the conversations flowed, a discussion suddenly arose.

Någon hade olika åsikter om hur kräftorna skulle kokas.

Someone had different opinions on how the crayfish should be cooked.

Röster höjdes och stämningen blev spänd.

Voices were raised, and the atmosphere became tense.

Astrids hjärta slog snabbare.

Astrid's heart beat faster.

Hon kände sig genomskådad och otillräcklig.

She felt exposed and inadequate.

"Ska vi inte bara njuta av kvällen?"

"Can't we just enjoy the evening?"

sa Johan till slut.

Johan said finally.

Hans röst var lugn och mild.

His voice was calm and gentle.

"Det handlar inte om hur kräftorna är kokta eller dekorationerna.

"It's not about how the crayfish are cooked or the decorations.

Det handlar om att vi är tillsammans."

It's about us being together."

Familjen blev tyst en stund.

The family fell silent for a moment.

Sedan började de att skratta och skämta igen.

Then they began to laugh and joke again.

De delade minnen om tidigare kräftskivor, om deras mamma och om livet.

They shared memories of previous crayfish parties, about their mother and about life.

Astrid kände en stor lättnad.

Astrid felt a great relief.

Hon insåg att det inte var perfektionen som var viktig.

She realized that perfection wasn't what mattered.

Det var kärleken och gemenskapen.

It was the love and togetherness.

Hon log bredare nu, och en värme spred sig genom hennes kropp.

She smiled wider now, and a warmth spread through her body.

Hon såg på Johan och visste att han hade rätt.

She looked at Johan and knew he was right.

När kvällen gick mot sitt slut, satt de fortfarande runt borden och skrattade.

As the evening drew to a close, they were still sitting around the tables, laughing.

Astrid kände en djup tacksamhet.

Astrid felt a deep gratitude.

Hon skulle alltid vårda sin mammas minne, men hon förstod nu att det också var okej att skapa nya traditioner.

She would always cherish her mother's memory, but she now understood that it was also okay to create new traditions.

Astrid gick mot slutet av trädgården, där en gammal lykta hängde.

Astrid walked to the end of the garden where an old lantern hung.

Hon tände den och såg ljuset sprida sig över de leende ansiktena.

She lit it and watched the light spread over the smiling faces.

I det ögonblicket visste hon att hon hade lyckats.

In that moment, she knew she had succeeded.

Inte genom att efterlikna sin mamma, men genom att vara sig själv.

Not by emulating her mother, but by being herself.

Kräftskivan hade blivit en succé, inte på grund av perfekta detaljer, utan på grund av den kärlek och gemenskap som fyllde kvällen.

The crayfish party had been a success, not because of perfect details, but because of the love and togetherness that filled the evening.

Och det var allt som någonsin hade behövts.

And that was all that had ever been needed.