Solen stod högt på himlen över den lilla samlingshallen som hade förvandlats till en röstningslokal.

The sun stood high in the sky above the small community hall that had been transformed into a voting station.

Valdagen var här och många människor hade samlats för att utföra sin medborgerliga plikt.

Election day was here, and many people had gathered to perform their civic duty.

Det var sommar och luften var varm och tung.

It was summer, and the air was warm and heavy.

Från ett litet bord i hörnet kom doften av nybryggt kaffe.

The aroma of freshly brewed coffee wafted from a small table in the corner.

Johan stod i kö och väntade på sin tur att rösta.

Johan stood in line, waiting for his turn to vote.

Han såg sig omkring och log.

He looked around and smiled.

Han såg folk i alla åldrar och kände en stark känsla av gemenskap och ansvar.

He saw people of all ages and felt a strong sense of community and responsibility.

"Det här är det viktigaste vi kan göra för vårt land," tänkte han.

"This is the most important thing we can do for our country," he thought.

Bakom honom stod Elin.

Behind him stood Elin.

Hon var sjuksköterska och hade jobbat långa skift på sjukhuset.

She was a nurse and had been working long shifts at the hospital.

Hon var trött, men bestämd att rösta innan dagen var över.

She was tired but determined to vote before the day was over.

"Jag hoppas bara att inget oväntat händer idag," tänkte hon och försökte hålla ångesten borta.

"I just hope nothing unexpected happens today," she thought, trying to keep her anxiety at bay.

Längre fram i kön stod Victor.

Further up in the line stood Victor.

Han var äldre och hade problem med sitt hjärta.

He was older and had heart problems.

Men han var bestämd att rösta.

But he was determined to vote.

"Det kan vara sista gången jag får göra detta," tänkte han och lade handen på hjärtat.

"This might be the last time I get to do this," he thought, placing his hand on his chest.

Plötsligt hördes ett högt flåsande och sedan ett klang när Victor föll till marken.

Suddenly, there was a loud gasp and then a clang as Victor fell to the ground.

Folk skrek till och det blev en rörelse av panik i kön.

People screamed, and there was a wave of panic in the line.

Johan reagerade snabbt och sprang fram till Victor.

Johan reacted quickly and ran to Victor.

"Är det någon här som kan hjälpa?

"Is there anyone here who can help?

Vi behöver en sjuksköterska!"

We need a nurse!"

ropade han och såg sig desperat omkring.

he shouted, looking around desperately.

Elin hörde ropet och tog ett djupt andetag.

Elin heard the call and took a deep breath.

Trots sin trötthet gick hon snabbt fram till Johan och Victor.

Despite her fatigue, she quickly went over to Johan and Victor.

"Jag är sjuksköterska," sade hon och böjde sig för att göra en snabb bedömning.

"I’m a nurse," she said, bending down to make a quick assessment.

"Vi måste ringa en ambulans."

"We need to call an ambulance."

Johan tog upp sin mobil och ringde 112.

Johan took out his phone and dialed 911.

"En man har fått en hjärtattack här på röstningslokalen," sade han lugnt till operatören.

"A man has had a heart attack here at the polling station," he said calmly to the operator.

"Vi behöver en ambulans genast."

"We need an ambulance immediately."

Under tiden höll Elin på att stabilisera Victor.

Meanwhile, Elin was stabilizing Victor.

Hon kände sig orolig men fokuserad.

She felt worried but focused.

Människor omkring dem blev tysta och tittade med blandade känslor av oro och respekt på henne.

People around them went silent, watching her with mixed feelings of concern and respect.

Ambulansen kom snabbt och Johan hjälpte till att hålla vägen fri.

The ambulance arrived quickly, and Johan helped clear the way.

När sjukvårdspersonalen kom, såg Victor på dem och sedan på Elin.

When the medical staff arrived, Victor looked at them and then at Elin.

"Jag vill verkligen rösta, innan jag åker," sade han svagt.

"I really want to vote before I leave," he said weakly.

Elin såg på sjukvårdarna och sedan på Johan.

Elin looked at the paramedics and then at Johan.

"Kan vi hjälpa honom att rösta snabbt?"

"Can we help him vote quickly?"

frågade hon dem.

she asked them.

De nickade och hjälpte Victor till en stol där han kunde fylla i sin röstsedel.

They nodded and helped Victor to a chair where he could fill out his ballot.

Elin övervakade honom noggrant.

Elin watched over him carefully.

När Victor hade röstat, hjälpte ambulanspersonalen honom in i ambulansen.

Once Victor had voted, the paramedics helped him into the ambulance.

Elin lade en hand på hans axel och viskade, "Du gjorde det.

Elin placed a hand on his shoulder and whispered, "You did it.

Nu ska du tänka på ditt hjärta."

Now you need to think about your heart."

Johan såg på medan ambulansen körde iväg och kände en djup respekt för människors engagemang.

Johan watched as the ambulance drove away and felt a deep respect for people's commitment.

Han vände sig om till kön och ropade, "Låt oss fortsätta rösta.

He turned to the line and shouted, "Let's continue voting.

Alla röster räknas!"

Every vote counts!"

När dagen var slut och röstlokalen stängdes, satt Elin på en stol i hörnet.

When the day was over and the polling station closed, Elin sat on a chair in the corner.

Hon var utmattad men kände en värme inom sig.

She was exhausted but felt a warmth inside.

"Det var tufft, men det var värt det," tänkte hon.

"It was tough, but it was worth it," she thought.

Johan tackade alla som hade hjälpt till och stängde dörrarna för dagen.

Johan thanked everyone who had helped and closed the doors for the day.

Han tänkte på Victor och alla som hade röstat, och log för sig själv.

He thought of Victor and everyone who had voted and smiled to himself.

Det var en bra dag för demokratin.

It had been a good day for democracy.

Victor låg på sjukhuset, men kände en inre ro.

Victor lay in the hospital, but he felt an inner peace.

Han hade röstat, och det betydde allt för honom.

He had voted, and that meant everything to him.

Samtidigt visste han nu att hans hälsa var viktigast.

At the same time, he now knew that his health was paramount.

Den dagen förändrades många liv.

That day, many lives were changed.

Johan, Elin och Victor insåg alla något viktigt om demokrati och mänsklighet.

Johan, Elin, and Victor all realized something important about democracy and humanity.

Och när solen sakta gick ner, visste de att de hade gjort något betydelsefullt.

And as the sun slowly set, they knew they had done something meaningful.