Vägen till gölen var kantad av höga, gröna träd och färgglada blommor som böjde sig lätt i sommarvinden.

The path to the pond was lined with tall, green trees and colorful flowers that bent gently in the summer wind.

Abisko Nationalpark var vacker på sommaren, en plats där naturen vaknade till liv under den aldrig nedgående solen.

Abisko National Park was beautiful in the summer, a place where nature came to life under the never-setting sun.

Linnea, med sin ryggsäck fylld av notisböcker och ekologiartiklar, gick med bestämda steg längst den snåriga stigen.

Linnea, with her backpack filled with notebooks and ecology articles, walked determinedly along the rugged trail.

Hon gillade att känna solens värme på sina kinder och höra fåglarnas sång högt uppe i träden.

She enjoyed feeling the warmth of the sun on her cheeks and hearing the birdsong high up in the trees.

Emil gick några meter bakom henne, händerna i fickorna och en lätt trött min på ansiktet.

Emil walked a few meters behind her, hands in his pockets and a slightly tired look on his face.

Han såg på Linnea och suckade.

He looked at Linnea and sighed.

"Varför måste vi göra det här?"

"Why do we have to do this?"

mumlade han.

he mumbled.

Linnea stannade och vände sig om.

Linnea stopped and turned around.

"För att lära oss och för att hjälpa naturen," svarade hon med en glöd i ögonen.

"To learn and to help nature," she answered with a spark in her eyes.

Emil ryckte på axlarna.

Emil shrugged.

"Tror du verkligen att vi kan göra en skillnad?"

"Do you really think we can make a difference?"

Gruppen av elever samlades vid den klarblå gölen, och deras lärare, fru Karlsson, började berätta om parkens unika ekosystem.

The group of students gathered by the clear blue pond, and their teacher, Mrs. Karlsson, began to talk about the park's unique ecosystem.

Linnea lyssnade noga, redo att imponera med sina egna kunskaper.

Linnea listened intently, ready to impress with her own knowledge.

Under tiden sparkade Emil lite grus vid sina fötter och såg ut att längta efter något mer spännande.

Meanwhile, Emil kicked some gravel at his feet and seemed to long for something more exciting.

När fru Karlsson bad om frivilliga att dela med sig av sina tankar om bevarandet av naturen, tog Linnea ett djupt andetag och steg fram.

When Mrs. Karlsson asked for volunteers to share their thoughts on nature conservation, Linnea took a deep breath and stepped forward.

"Vi måste skydda Abisko för framtida generationer," sa hon självsäkert.

"We need to protect Abisko for future generations," she said confidently.

"Alla små åtgärder, som att inte skräpa ner och att respektera djurens habitat, spelar roll."

"All small actions, like not littering and respecting animal habitats, matter."

Emil höjde ett ögonbryn.

Emil raised an eyebrow.

"Men hur vet vi att det faktiskt gör någon skillnad?"

"But how do we know it actually makes a difference?"

Linnea andades ut, och för ett ögonblick tvekade hon.

Linnea exhaled, and for a moment she hesitated.

Sedan tog hon mod till sig.

Then she gathered her courage.

"Emil, varför ser du inte själva poängen?

"Emil, don't you see the point?

Om vi inte ens försöker, då vet vi säkert att inget kommer att ändras."

If we don't even try, then we know for sure that nothing will change."

Emil såg runt på klasskamraterna som nickade instämmande.

Emil looked around at the classmates who were nodding in agreement.

Han kände en plötslig önskan att inte bara vara passiv.

He felt a sudden desire to not just be passive.

"Okej," sa han långsamt.

"Okay," he said slowly.

"Vad sägs om att vi börjar med något enkelt?

"How about we start with something simple?

Vi kan organisera en recycling-workshop i vår skola.

We can organize a recycling workshop at our school.

På så sätt kan vi kanske få fler att delta."

That way, maybe we can get more people involved."

Överraskad men glad log Linnea stort.

Surprised but pleased, Linnea beamed.

"Det är en fantastisk idé, Emil!"

"That's a fantastic idea, Emil!"

Läraren log också och skrev ner Emils förslag.

The teacher smiled too and wrote down Emil's suggestion.

Vid gölen, medan solen fortfarande sken högt på himlen, kände Emil något nytt – en vilja att delta och göra skillnad.

By the pond, while the sun still shone high in the sky, Emil felt something new—a desire to participate and make a difference.

Efter den dagen blev Linnea och Emil ett oslagbart team.

After that day, Linnea and Emil became an unbeatable team.

Linnea lärde sig att se värdet i alla bidrag, stora som små, och Emil upptäckte att hans idéer och initiativ kunde göra en stor skillnad.

Linnea learned to see the value in all contributions, big and small, and Emil discovered that his ideas and initiatives could make a big difference.

Tillsammans arbetade de för att skapa en mer medveten och ansvarsfull skola, och Abisko Nationalpark skulle för alltid vara en symbol för deras gemensamma resa mot förändring.

Together, they worked to create a more aware and responsible school, and Abisko National Park would forever be a symbol of their shared journey toward change.