Solen lyste starkt och värmde sanden på Sunny Beach.

The sun shone brightly and warmed the sand on Sunny Beach.

Det var midsommar, och stranden var full av färgglada parasoller och glada människor.

It was midsummer, and the beach was full of colorful umbrellas and happy people.

Barn byggde sandslott, och vuxna tog sig ett dopp i havet.

Children built sandcastles, and adults took a dip in the sea.

Men mitt i allt detta fanns Oskar.

But in the midst of all this was Oskar.

Han var en ung man i tjugoårsåldern, klumpig men entusiastisk.

He was a young man in his twenties, clumsy but enthusiastic.

Han ville verkligen visa sina vänner att han kunde vara sportig och rolig.

He really wanted to show his friends that he could be sporty and fun.

Oskar hade nyligen börjat spela beachvolleyboll och älskade det.

Oskar had recently taken up beach volleyball and loved it.

Eller rättare sagt, han ville älska det.

Or rather, he wanted to love it.

Men hans brist på koordination gjorde det svårt för honom att imponera.

But his lack of coordination made it hard for him to impress.

Trots detta fortsatte han att försöka, fast besluten att förbättra sig.

Despite this, he kept trying, determined to improve.

"Kom igen, Oskar!

"Come on, Oskar!

Du kan göra det!"

You can do it!"

ropade hans vän Anton och kastade bollen till honom.

shouted his friend Anton, throwing the ball to him.

Oskar tog ett djupt andetag.

Oskar took a deep breath.

Han ville verkligen lyckas den här gången.

He really wanted to succeed this time.

Han höjde handen och slog till bollen med all sin kraft.

He raised his hand and hit the ball with all his might.

Men istället för att flyga över nätet, träffade bollen en mås som satt och vilade på sanden.

But instead of flying over the net, the ball hit a seagull resting on the sand.

Måsens fötter flög upp i luften, och den började skrika högt.

The seagull's feet flew up in the air, and it started screeching loudly.

Det blev kaos på stranden.

Chaos ensued on the beach.

Måsar flög omkring i panik, och folk duckade för att undvika att bli träffade av matbitar som måsarna tappade.

Seagulls flew around in panic, and people ducked to avoid being hit by bits of food the seagulls dropped.

Oskar kände hur hans kinder blev röda av skam.

Oskar felt his cheeks turn red with shame.

Han hade verkligen ställt till det nu.

He had really messed things up now.

Men till hans förvåning började hans vänner skratta.

But to his surprise, his friends started laughing.

Anton gick fram till honom, klappade honom på axeln och sa: "Bra jobbat, Oskar.

Anton walked up to him, patted him on the shoulder, and said, "Great job, Oskar.

Du gjorde definitivt dagen minnesvärd!"

You definitely made the day memorable!"

De hjälpte honom att samla upp bollen och städa upp efter måsarna.

They helped him gather up the ball and clean up after the seagulls.

Trots kaoset märkte Oskar att ingen var arg på honom.

Despite the chaos, Oskar noticed that no one was angry with him.

Istället var de glada att han hade försökt.

Instead, they were happy that he had tried.

När solen började gå ned och stranden började tömmas, kände Oskar sig plötsligt mycket bättre till mods.

As the sun began to set and the beach started to empty, Oskar suddenly felt much better.

Han insåg att hans vänner uppskattade honom för den han var, inte för hans volleybollkunskaper.

He realized that his friends appreciated him for who he was, not for his volleyball skills.

"Du, Oskar, spela med oss igen imorgon?"

"Hey, Oskar, play with us again tomorrow?"

frågade Anton.

asked Anton.

Oskar log brett.

Oskar grinned widely.

"Självklart!"

"Absolutely!"

Så medan solen gick ner över Sunny Beach, kände Oskar sig lugnare och självsäkrare än någonsin tidigare.

So as the sun went down over Sunny Beach, Oskar felt calmer and more confident than ever before.

Han visste nu att hans vänner värderade hans sällskap och ansträngning mer än hans idrottsliga förmåga.

He now knew that his friends valued his companionship and effort more than his athletic ability.

Och det, tyckte Oskar, var den bästa midsommargåvan av alla.

And that, Oskar thought, was the best midsummer gift of all.