Elin gick långsamt längs Drottninggatan.

Elin walked slowly along Drottninggatan.

Solen sken och människor skrattade och pratade.

The sun was shining, and people were laughing and talking.

Sommaren var här, och Stockholm var vackert.

Summer had arrived, and Stockholm was beautiful.

Elin hade en uppgift idag: hitta den perfekta sommarklänningen.

Elin had a task today: find the perfect summer dress.

Hon hade precis tagit examen från universitetet och kände sig lite vilse.

She had just graduated from university and felt a bit lost.

Butikerna längs Drottninggatan var fulla av färg och liv.

The stores along Drottninggatan were full of color and life.

Elin stannade vid ett skyltfönster och såg en vacker gul klänning.

Elin stopped at a shop window and saw a beautiful yellow dress.

Hon gick in i butiken och började titta runt.

She went into the store and began looking around.

Men varje gång hon höll upp en klänning, tvekade hon.

But every time she held up a dress, she hesitated.

Var den rätt?

Was it the right one?

Hon kände sig osäker.

She felt uncertain.

Efter en stund stötte hon på en gammal klasskamrat, Maria.

After a while, she bumped into an old classmate, Maria.

Maria var alltid så självsäker.

Maria was always so confident.

Nu stod hon där med sin shoppingpåse och ett stort leende.

Now she stood there with her shopping bag and a big smile.

"Hej Elin!"

"Hi Elin!"

sade Maria.

said Maria.

"Hur är det med dig?"

"How are you?"

Elin kände en klump i magen.

Elin felt a lump in her stomach.

"Hej Maria.

"Hi Maria.

Det är bra," svarade hon.

I'm good," she replied.

De pratade och Maria berättade om sitt nya jobb och alla spännande planer hon hade.

They talked, and Maria told her about her new job and all the exciting plans she had.

Elin lyssnade men kände sig mer och mer osäker.

Elin listened but felt more and more unsure.

Varför hade hon inga sådana planer?

Why didn't she have such plans?

"Jag letar efter en sommarklänning," sa Elin till slut.

"I'm looking for a summer dress," Elin finally said.

"Men jag kan inte bestämma mig."

"But I can't decide."

Maria log.

Maria smiled.

"Du kommer att hitta den perfekta klänningen.

"You will find the perfect dress.

Och kom ihåg, det är okej att inte ha allt planerat."

And remember, it's okay not to have everything planned."

Elin nickade men kände sig fortfarande frustrerad.

Elin nodded but still felt frustrated.

Hon fortsatte att prova klänningar.

She continued to try on dresses.

I omklädningsrummet, efter att ha provat flera klänningar utan framgång, satte hon sig ner.

In the fitting room, after trying several dresses without success, she sat down.

Tårar fyllde hennes ögon.

Tears filled her eyes.

Hon tänkte på vad Maria hade sagt.

She thought about what Maria had said.

Kanske var det okej att inte ha alla svar just nu.

Maybe it was okay not to have all the answers right now.

Kanske borde hon bara fokusera på nuet.

Maybe she should just focus on the present.

Hon torkade tårarna och reste sig upp.

She wiped her tears and stood up.

Då såg hon den.

Then she saw it.

En enkel blå klänning hängde längst bak i rummet.

A simple blue dress hanging at the back of the room.

Elin tog ner den och provade den.

Elin took it down and tried it on.

Den passade perfekt.

It fit perfectly.

Hon såg sig själv i spegeln och log.

She looked at herself in the mirror and smiled.

Känslan av säkerhet och glädje fyllde henne.

A feeling of security and joy filled her.

Kanske hade Maria rätt.

Maybe Maria was right.

Det var okej att ta ett steg i taget.

It was okay to take one step at a time.

Elin betalade för klänningen och gick ut i sommarsolen igen.

Elin paid for the dress and went back out into the summer sun.

Hon kände livet återvända till sig.

She felt life return to her.

Drottninggatan verkade ännu mer levande nu.

Drottninggatan seemed even more lively now.

Blommorna blommade, människor log, och Elin kände sig plötsligt mycket lugnare.

The flowers were blooming, people were smiling, and Elin suddenly felt much calmer.

Hon började gå hemåt, med en ny känsla av hopp och självförtroende.

She started walking home, with a new sense of hope and confidence.

Framtiden var fortfarande oklar, men det var okej.

The future was still unclear, but that was okay.

Hon skulle ta det ett steg i taget, precis som hon hittat sin klänning idag.

She would take it one step at a time, just like she found her dress today.

Medan hon gick, kom en tanke till henne.

As she walked, a thought came to her.

Kanske var det inte att ha alla svar som var viktigt.

Maybe it wasn't about having all the answers that was important.

Kanske var det att njuta av resan.

Maybe it was about enjoying the journey.

Och nu var hon redo för en ny resa.

And now she was ready for a new journey.

Med solen i ryggen och ett leende på läpparna kände Elin sig redo att möta vad som än väntade.

With the sun at her back and a smile on her face, Elin felt ready to face whatever awaited.