Solen sken varmt över Söderåsens Nationalpark.

The sun shone warmly over Söderåsen National Park.

Det var sommar, och en skolklass var på utflykt i den lummiga skogen.

It was summer, and a class of schoolchildren was on an excursion in the lush forest.

Träden sträckte sig högt upp mot himlen, och skuggorna dansade på marken.

The trees stretched high towards the sky, and the shadows danced on the ground.

Linnea, en tyst och eftertänksam flicka, gick långsamt bakom sin klass.

Linnea, a quiet and thoughtful girl, walked slowly behind her class.

Hon älskade naturen.

She loved nature.

Skogen och tystnaden gav henne lugn.

The forest and the silence gave her peace.

Men, hon hade svårt att prata med andra.

But, she had difficulty talking to others.

Sociala situationer gjorde henne nervös.

Social situations made her nervous.

Erik, hennes klasskompis, var en helt annan person.

Erik, her classmate, was a completely different person.

Han var utåtriktad och älskade att utforska.

He was outgoing and loved to explore.

Han hade redan blivit vän med nästan alla i klassen.

He had already become friends with almost everyone in the class.

Erik sprang runt, utforskade och pratade med alla.

Erik ran around, exploring and talking to everyone.

"Kom igen, Linnea!" ropade Erik.

"Come on, Linnea!" Erik shouted.

"Det är så mycket att se här!"

"There is so much to see here!"

Linnea log svagt men fortsatte gå ensam.

Linnea smiled faintly but continued to walk alone.

Hon ville njuta av skogen i sin egen takt.

She wanted to enjoy the forest at her own pace.

Deras lärare, fru Johansson, hade planerat många gruppaktiviteter.

Their teacher, Mrs. Johansson, had planned many group activities.

Men Linnea ville bara ha lugn och ro.

But Linnea only wanted peace and quiet.

Efter en stunds vandring stannade klassen för picknick vid en klar bäck.

After a while of walking, the class stopped for a picnic by a clear brook.

Erik försökte övertala Linnea att vara med i deras lekar, men hon tackade nej.

Erik tried to persuade Linnea to join their games, but she declined.

Hon satt istället på en sten och tittade på vattnet som rann förbi.

Instead, she sat on a stone and watched the water flow by.

Under eftermiddagens vandring gick de genom en tät skogsglänta.

During the afternoon hike, they walked through a dense forest glade.

Träden blev tätare, och plötsligt märkte Linnea att hon var ensam.

The trees grew thicker, and suddenly Linnea realized she was alone.

Hjärtat började slå snabbare.

Her heart started to beat faster.

Hon hade gått fel.

She had gone the wrong way.

Hon försökte komma ihåg vad Erik hade sagt tidigare.

She tried to remember what Erik had said earlier.

"Följ huvudstigen om du går vilse," hade han sagt.

"Follow the main path if you get lost," he had said.

Linnea tog ett djupt andetag och började tänka klart.

Linnea took a deep breath and began to think clearly.

Hon tittade runt och såg en markering på ett träd.

She looked around and saw a marker on a tree.

Det måste vara huvudstigen!

It must be the main path!

Hon följde markeringarna och efter en stund hörde hon röster.

She followed the markers and after a while, she heard voices.

Hon såg sin klass igen och sprang fram.

She saw her class again and ran towards them.

Erik log stort när han såg henne.

Erik smiled broadly when he saw her.

"Vi var oroliga!" sa han.

"We were worried!" he said.

Linnea kände en våg av lättnad.

Linnea felt a wave of relief.

Hon hade klarat det.

She had made it.

Hon var starkare än hon trodde.

She was stronger than she thought.

Fru Johansson klappade henne på axeln.

Mrs. Johansson patted her on the shoulder.

"Bra jobbat, Linnea," sa hon.

"Well done, Linnea," she said.

Erik satt bredvid henne under resten av vandringen.

Erik sat next to her for the rest of the hike.

De pratade om skogen och allt de såg.

They talked about the forest and everything they saw.

Linnea började känna sig mer bekväm.

Linnea began to feel more comfortable.

När skolresan var slut kände Linnea att något hade förändrats.

When the school trip was over, Linnea felt that something had changed.

Hon hade fått mer självförtroende och insåg att hon kunde balans mellan ensamhet och vänskap.

She had gained more confidence and realized she could balance solitude and friendship.

Söderåsens skog viskade hejdå när de gick mot bussen.

The forest of Söderåsen whispered goodbye as they walked towards the bus.

Linnea och Erik började bygga en vänskap som skulle hålla länge.

Linnea and Erik began to build a friendship that would last for a long time.