Solens varma strålar fyllde den lilla butiken vid namnet Blomsterträdgården.

The warm rays of the sun filled the small shop called The Flower Garden.

Den stod mitt i centrala Stockholm och lockade folk från hela staden med sina färgglada blomarrangemang.

It was located in the heart of Stockholm and attracted people from all over the city with its colorful flower arrangements.

Runt omkring doftade luften ljuvligt av nyplockade blommor, och det kändes som en värld av färg och liv.

The air around smelled delightfully of freshly picked flowers, feeling like a world full of color and life.

Oskar öppnade försiktigt den knarrande dörren.

Oskar carefully opened the creaking door.

Han var en ung man med ett bekymrat uttryck i ansiktet.

He was a young man with a worried expression on his face.

Inuti butiken överröstade doften av rosor och liljor all stress och oro, men fortfarande kände han tyngden av hans misstag.

Inside the shop, the scent of roses and lilies drowned out all stress and anxiety, yet he still felt the weight of his mistake.

Han hade haft en liten konflikt med sin bästa vän Elin.

He had a minor conflict with his best friend Elin.

Det hela hade varit ett missförstånd, men Oskar insåg att han måste be om ursäkt.

It had all been a misunderstanding, but Oskar realized he needed to apologize.

Blommor kändes som rätt sätt.

Flowers seemed like the right way.

Blicken gled över de färgglada blomsterfaten.

His gaze swept over the colorful flower displays.

Här fanns det röda rosor som nästan glödde, lysande gula solrosor och vita liljor som spred en söt doft i den lilla lokalen.

There were red roses that almost glowed, bright yellow sunflowers, and white lilies that spread a sweet scent in the small space.

Trots allt detta kände sig Oskar överväldigad.

Despite all this, Oskar felt overwhelmed.

Vilka blommor visar egentligen en uppriktig ursäkt?

Which flowers truly convey a sincere apology?

Vilka talar till Elins hjärta?

Which speak to Elin's heart?

"Behöver du hjälp, unga man?"

"Do you need help, young man?"

en varm röst bröt hans tankar.

a warm voice interrupted his thoughts.

Det var butikens ägare, en äldre dam med vänliga ögon.

It was the shop owner, an elderly lady with kind eyes.

"Ja," medgav Oskar och såg hjälplöst på henne.

"Yes," Oskar admitted, looking helplessly at her.

"Jag måste be om ursäkt till min vän.

"I need to apologize to my friend.

Men jag vet inte vilka blommor jag ska välja."

But I don't know which flowers to choose."

Butiksägaren log och nickade.

The shop owner smiled and nodded.

"Jag förstår.

"I understand.

Berätta om din vän.

Tell me about your friend.

Vad tycker hon om?"

What does she like?"

Oskar tänkte en stund och mindes deras utflykter i skärgården och hennes leende när hon såg blommorna som växte vilt där.

Oskar thought for a moment and recalled their trips to the archipelago and her smile when she saw the wildflowers there.

"Jag vet att hon gillar prästkragar," sa han.

"I know she likes daisies," he said.

Damen fick ett varmt leende på läpparna och började samla ihop en bukett.

The lady smiled warmly and began to gather a bouquet.

Hon blandade prästkragar med mjuka rosa tulpaner och några stiliga iris.

She mixed daisies with soft pink tulips and some elegant irises.

"Den här buketten uttrycker omtanke och uppriktighet," sa hon när hon överlämnade den till honom.

"This bouquet expresses care and sincerity," she said as she handed it to him.

Med en nyfunnen beslutsamhet tackade Oskar henne och gick mot Elins lägenhet.

With newfound determination, Oskar thanked her and headed to Elin's apartment.

Hjärtat slog hårt när han kom fram, men han stod stark med buketten i handen.

His heart was pounding as he arrived, but he stood firm with the bouquet in hand.

På dörren knackade han lätt.

He knocked lightly on the door.

Elin öppnade dörren.

Elin opened the door.

Hennes ögon var överraskade, men mjuknade när hon såg blommorna.

Her eyes were surprised but softened when she saw the flowers.

"Förlåt mig, Elin," sa Oskar och gav henne buketten.

"Forgive me, Elin," said Oskar, handing her the bouquet.

"Jag gjorde ett misstag.

"I made a mistake.

Jag vill att vi ska vara vänner, som alltid."

I want us to be friends, like always."

Elin tog emot blommorna och ett leende spred sig över hennes ansikte.

Elin accepted the flowers, and a smile spread across her face.

"Tack, Oskar.

"Thank you, Oskar.

Jag förstår.

I understand.

Och jag är glad att du kom hit."

And I'm glad you came."

De talade länge den eftermiddagen.

They talked for a long time that afternoon.

Med varje ord kändes deras vänskap starkare och mer uppriktig.

With each word, their friendship felt stronger and more genuine.

Oskar insåg att små handlingar och ord var viktiga, och att be om hjälp inte var något att skämmas för.

Oskar realized that small actions and words were important, and that asking for help was nothing to be ashamed of.

Solen sjönk långsamt bakom horisonten, och i den lilla lägenheten fylldes luften av skratten från två vänner som hade hittat tillbaka till varann.

The sun slowly set behind the horizon, and in the small apartment, the air was filled with the laughter of two friends who had found their way back to each other.