Solen strålade över den lilla sommarstugan som låg vid sjöns kant.

The sun beamed down over the small summer cabin nestled by the lake's edge.

Skogen runt sjön var tät och grön, helt upplyst av det klara juli-ljuset.

The forest surrounding the lake was dense and green, fully illuminated by the clear July light.

Fåglarna kvittrade, och insjöbrisens dofter fyllde luften med en frisk känsla av sommar.

Birds chirped, and the scent of the lake breeze filled the air with a fresh summer feel.

Axel satt vid köksbordet och tittade ut genom fönstret.

Axel sat at the kitchen table, gazing out the window.

Han kände sig lite nervös.

He felt a bit nervous.

I helgen var det en grupp semester, och han var här med sina vänner, inklusive Ingrid.

This weekend was a group vacation, and he was here with his friends, including Ingrid.

Ingrid hade en energi som drog folk till henne, och Axel beundrade det.

Ingrid had an energy that attracted people to her, and Axel admired that.

Han ville följa med på alla hennes utomhusäventyr.

He wanted to join her in all her outdoor adventures.

Men Axel bar på en hemlig oro.

But Axel had a secret worry.

Han var rädd för vatten.

He was afraid of water.

Att simma i sjön verkade skrämmande.

Swimming in the lake seemed frightening.

Dessutom hade han en pollenallergi som han skämdes för.

Additionally, he had a pollen allergy that embarrassed him.

Han ville inte verka svag i Ingrids ögon.

He didn't want to appear weak in Ingrid's eyes.

Den fjärde dagen på deras resa föreslog Ingrid en vandring runt sjön.

On the fourth day of their trip, Ingrid suggested a hike around the lake.

Axel bestämde sig för att följa med, trots att pollenhalten var hög.

Axel decided to go along, even though the pollen count was high.

Han hoppades att inget skulle hända.

He hoped nothing would happen.

Ingrid började berätta om hur underbart det var att vara ute under sommaren.

Ingrid began talking about how wonderful it was to be outside during the summer.

Axel log och höll med, även när stickningar började i hans hals.

Axel smiled and agreed, even as a tingling started in his throat.

Medan de gick, blev Axels symtom värre.

As they walked, Axel's symptoms worsened.

Hans ögon kliade, och han började nysa.

His eyes itched, and he began to sneeze.

Han kämpade för att hålla jämna steg och dölja sitt obehag.

He struggled to keep up and hide his discomfort.

Men när de nådde halva vägen runt sjön, blev det för mycket.

But when they reached halfway around the lake, it became too much.

Hans andning blev tung och svår.

His breathing became heavy and labored.

Han kunde inte längre låtsas att allt var okej.

He could no longer pretend everything was fine.

"Är du okej?

"Are you okay?"

" frågade Ingrid bekymrat när hon märkte hans kamp.

Ingrid asked worriedly when she noticed his struggle.

Axel stannade och skakade på huvudet.

Axel stopped and shook his head.

"Jag.

"I...

jag har allergi," erkände han, generad.

I have allergies," he admitted, embarrassed.

Ingrid såg oroligt på honom.

Ingrid looked at him with concern.

"Varför sa du inget?

"Why didn't you say anything?"

" frågade hon.

she asked.

Axel tvekade.

Axel hesitated.

"Jag ville inte verka svag," erkände han.

"I didn't want to seem weak," he admitted.

Ingrid log vänligt.

Ingrid smiled kindly.

"Vi kan ta det lugnt.

"We can take it easy.

Låt oss gå tillbaka till stugan.

Let's head back to the cabin.

Jag kan hjälpa dig.

I can help you."

" Axel kände lättnad.

Axel felt relieved.

Han hade varit så rädd för att visa denna sida av sig själv.

He had been so afraid to show this side of himself.

De började gå tillbaka, och Ingrid tog ledningen för att långsamt vägleda honom.

They began to walk back, with Ingrid leading the way to gently guide him.

När de var tillbaka vid stugan, gjorde Ingrid en kopp te och hittade lite medicin i en första hjälpen-låda.

When they returned to the cabin, Ingrid made a cup of tea and found some medicine in a first aid kit.

Axel satte sig vid soffan och kände sig tacksam.

Axel sat on the sofa feeling grateful.

Ingrid satte sig bredvid honom.

Ingrid sat next to him.

"Vill du göra något annat?

"Do you want to do something else?

Inga fler blommande stigar, lovar jag," skämtade hon.

No more blooming trails, I promise," she joked.

Axel skrattade och nickade.

Axel laughed and nodded.

De beslutade att tillbringa eftermiddagen med brädspel och att bara prata inomhus.

They decided to spend the afternoon playing board games and just talking indoors.

Det blev en annan slags äventyr, men ett han uppskattade.

It became a different kind of adventure, but one he appreciated.

Axel insåg att han kunde vara sig själv och att hans svagheter inte betydde mindre värde.

Axel realized he could be himself and that his weaknesses didn't lessen his value.

Ingrid och Axel blev mer bekväma med varandra, delade skratt och historier.

Ingrid and Axel became more comfortable with each other, sharing laughs and stories.

Den rädsla han tidigare hade för att vara sårbar kändes så mindre.

The fear he once had of being vulnerable felt so much smaller.

Kvällen kom med det vackra ljuset från solnedgången som speglade sig i sjön utanför.

Evening came with the beautiful light of the sunset reflecting on the lake outside.

Det var en ny början för platser vid vattnet och för Axel själv som nu kände sig mer accepterad.

It was a new beginning for lakeside places and for Axel himself, who now felt more accepted.

Med Ingrid vid hans sida kände han sig starkare än så länge, både fysiskt och känslomässigt.

With Ingrid by his side, he felt stronger than ever, both physically and emotionally.