Solens strålar bröt genom de trasiga fönstren i den övergivna lagerlokalen.

The sun's rays broke through the broken windows of the abandoned warehouse.

Dammet dansade i ljuset, skapade en magisk atmosfär.

Dust danced in the light, creating a magical atmosphere.

Albin stod mitt i rummet, omgiven av gamla maskiner och högar av träpallar.

Albin stood in the middle of the room, surrounded by old machines and piles of wooden pallets.

Hans tankar var lika röriga som platsen omkring honom.

His thoughts were as chaotic as the place around him.

Han hade ett stort problem.

He had a big problem.

Han ville skapa en fantastisk konstinstallation för skolans återkomstdag, men han tvivlade på sin förmåga.

He wanted to create a fantastic art installation for the school's homecoming day, but he doubted his ability.

"Det ser bra ut," sade Sigrid när hon gick in i lokalen med ett brett leende, och såg Albins skissbok.

"It looks great," said Sigrid as she walked into the warehouse with a wide smile, seeing Albin's sketchbook.

"Du har så många idéer."

"You have so many ideas."

Albin skakade på huvudet.

Albin shook his head.

"Jag vet inte ens var jag ska börja.

"I don't even know where to start.

Det känns som om det aldrig kommer bli färdigt."

It feels like it will never be finished."

Sigrid ställde ner sin ryggsäck och gick fram till Albin.

Sigrid set down her backpack and walked over to Albin.

"Du behöver inte göra det ensam.

"You don't have to do it alone.

Vi kan göra det tillsammans," föreslog hon.

We can do it together," she suggested.

Albin tvekade.

Albin hesitated.

Han var rädd.

He was afraid.

Rädd för att misslyckas, och rädd för att ingen skulle tycka om hans arbete.

Afraid of failing, and afraid no one would like his work.

Men han visste att Sigrid hade rätt.

But he knew Sigrid was right.

Hon var alltid så bra på att organisera och hitta lösningar.

She was always so good at organizing and finding solutions.

De två vännerna började bygga.

The two friends started building.

De använde gamla plankor, färgburkar och till och med trasiga delar från maskinerna.

They used old planks, paint cans, and even broken parts from the machines.

Sigrid uppmuntrade Albin att följa sin kreativitet, medan hon hjälpte till att göra hans vision verklig.

Sigrid encouraged Albin to follow his creativity, while she helped make his vision a reality.

Timmarna flög förbi och svetten pärlade sig på deras pannor.

The hours flew by, and sweat beaded on their foreheads.

Men när kvällen kom, föll Albin tillbaka i sina tvivel.

But when evening came, Albin fell back into his doubts.

"Det är inte tillräckligt bra.

"It's not good enough.

Alla kommer att skratta åt mig," mumlade han och ville ge upp.

Everyone will laugh at me," he mumbled, wanting to give up.

Sigrid såg honom i ögonen.

Sigrid looked him in the eyes.

"Du är en konstnär, Albin.

"You're an artist, Albin.

Du kan inte låta rädslan vinna.

You can't let fear win.

Vi har kommit så långt."

We've come so far."

Albin tog ett djupt andetag, kände stödet från sin vän.

Albin took a deep breath, feeling the support of his friend.

Han plockade upp en av de trasiga redskapen, fick en idé, och började arbeta med en nyvunnen energi.

He picked up one of the broken tools, got an idea, and began working with renewed energy.

Han skapade en rörlig del av installationen med hjälp av gamla kugghjul och färgglatt tyg.

He created a moving part of the installation using old gears and colorful fabric.

När dagen för skolans återkomstdag kom, var installationen klar.

When the day of the school's homecoming arrived, the installation was finished.

Den stod ståtligt mitt i skolans aula.

It stood proudly in the middle of the school hall.

Elever och lärare samlades runt den, nyfikna och imponerade.

Students and teachers gathered around, curious and impressed.

Applåder fyllde rummet när Albin stolt presenterade sitt verk.

Applause filled the room as Albin proudly presented his work.

Albin kände en varm känsla av stolthet när han såg leendena runt sig.

Albin felt a warm sense of pride as he saw the smiles around him.

Med Sigrids hjälp hade han övervunnit sina tvivel.

With Sigrid's help, he had overcome his doubts.

Det var en början på något stort.

It was the beginning of something big.

Han visste nu att han kunde skapa vad han ville, och att samarbete kunde leda till fantastiska resultat.

He now knew he could create whatever he wanted and that collaboration could lead to fantastic results.

Den sommaren i den dammiga lagerlokalen hade Albin inte bara byggt en konstinstallation.

That summer in the dusty warehouse, Albin hadn't just built an art installation.

Han hade byggt självförtroende, och en starkare vänskap med Sigrid.

He had built confidence and a stronger friendship with Sigrid.

Framtiden såg ljus ut, och Albin visste att han alltid kunde lita på sin kreativitet och sina vänner.

The future looked bright, and Albin knew he could always rely on his creativity and his friends.