Det var en solig sommardag.

It was a sunny summer day.

Solen strålade över ett fält sjukhus.

The sun beamed down over a field hospital.

Tält stod i rader, surrande av aktivitet.

Tents stood in rows, buzzing with activity.

Sjuksköterskor och läkare rörde sig snabbt, medan patienter låg i sängar och väntade på vård.

Nurses and doctors moved quickly, while patients lay in beds waiting for care.

En lätt bris förde med sig doften av nyklippt gräs och blommor.

A gentle breeze carried the scent of freshly cut grass and flowers.

Lars, en snäll men klumpig man, gick mot ett av tälten.

Lars, a kind but clumsy man, walked towards one of the tents.

Han bar en färgglad bukett blommor.

He carried a colorful bouquet of flowers.

Hans vän Ingrid, en sjuksköterska, arbetade där.

His friend Ingrid, a nurse, worked there.

Lars hade haft känslor för Ingrid länge, men han hade aldrig vågat säga något.

Lars had had feelings for Ingrid for a long time, but he had never dared to say anything.

Med blommorna hoppades han att få chansen att berätta.

With the flowers, he hoped to get the chance to tell her.

Men när han klev in i tältet, nästan fumlande över tröskeln, blev han genast misstagen för en patient.

But when he stepped into the tent, nearly stumbling over the threshold, he was immediately mistaken for a patient.

En ivrig sjuksköterska sa, "Bra!

An eager nurse said, "Great!

En patient mer, låt oss ta honom till gurneyn!"

One more patient, let's get him to the gurney!"

Innan han visste ordet av, låg Lars där, med blommorna vilande över bröstet.

Before he knew it, Lars was lying there, with the flowers resting on his chest.

"Vänta!

"Wait!"

", försökte han säga, men sjuksköterskorna var för snabba.

he tried to say, but the nurses were too fast.

Lars insåg att han var på väg till patientavdelningen där Ingrid arbetade.

Lars realized he was being taken to the patient section where Ingrid worked.

Han bestämde sig för att spela med.

He decided to play along.

Några minuter kanske var allt han behövde.

A few minutes might be all he needed.

Ingrid hade fullt upp den dagen, men precis när de skulle undersöka Lars, klev hon in.

Ingrid was very busy that day, but just as they were about to examine Lars, she walked in.

Hon stannade upp, överraskad.

She stopped, surprised.

"Lars?

"Lars?

Vad gör du här?"

What are you doing here?"

frågade hon med ett skratt.

she asked with a laugh.

Lars rodnade men skrattade också, lättad att se sin väns ansikte.

Lars blushed but laughed too, relieved to see his friend's face.

"Jag kom för att ge dig dessa," sa han och höll upp blommorna.

"I came to give you these," he said, holding up the flowers.

Ingrid tog emot dem och log varmt.

Ingrid accepted them and smiled warmly.

"Sjukhuset håller dig verkligen upptagen," skämtade hon, och drog honom upp från gurneyn.

"The hospital sure keeps you busy," she joked, helping him up from the gurney.

När de stod där, omringade av sjukhusets kaos, kände Lars en våg av mod.

As they stood there, surrounded by the chaos of the hospital, Lars felt a wave of courage.

"Det finns något jag måste säga," började han.

"There’s something I need to say," he began.

"Jag har alltid tyckt om dig, mer än en vän."

"I’ve always liked you, more than just a friend."

Ingrid tittade på honom, och ett leende spridde sig över hennes ansikte.

Ingrid looked at him, and a smile spread across her face.

"Jag har också alltid tyckt om dig, Lars."

"I’ve always liked you too, Lars."

Kaoset i sjukhuset fortsatte, men för Lars och Ingrid var världen plötsligt stilla.

The chaos in the hospital continued, but for Lars and Ingrid, the world suddenly stood still.

Lars kände att en förändring hade skett.

Lars felt that a change had occurred.

Han var redo att följa sina känslor och vara ärlig med dem som betydde mest för honom.

He was ready to follow his feelings and be honest with those who meant the most to him.

Det var en enkel start på något vackert, mitt i fält sjukhusets tumult.

It was a simple start to something beautiful, amidst the turmoil of the field hospital.