Maja log skrattande när solen värmde hennes ansikte.

Maja laughed as the sun warmed her face.

Det var Midsommar på Skansen, och hela platsen var full av liv.

It was Midsummer at Skansen, and the whole place was buzzing with life.

Doften av blommor blandades med ljudet av traditionell svensk musik.

The scent of flowers mingled with the sound of traditional Swedish music.

Människor dansade runt midsommarstången, och färgglada kransar prydde både unga och gamla.

People danced around the maypole, and colorful wreaths adorned both the young and old.

Maja stod nära djurhagarna.

Maja stood near the animal pens.

Hon älskade djur, speciellt getterna som brukade spexa till det för besökarna.

She loved animals, especially the goats that always managed to entertain the visitors.

Linnea, hennes bästa vän, stod bredvid.

Linnea, her best friend, stood next to her.

"Håll dig borta från problemen, Maja," sa Linnea med ett litet leende.

"Stay out of trouble, Maja," Linnea said with a slight smile.

Men Maja var nyfiken.

But Maja was curious.

Med ett lätt ryck öppnade hon smått hagen där getterna stod.

With a gentle tug, she slightly opened the gate to the pen where the goats were.

Getterna såg henne och blinkade busigt.

The goats saw her and blinked playfully.

Plötsligt skuttade de ut och sprang mot folkmassan.

Suddenly, they jumped out and ran toward the crowd.

"Åh nej!"

"Oh no!"

ropade Maja och följde efter dem.

Maja shouted, chasing after them.

Linnea flämtade men följde snällt med.

Linnea gasped but promptly followed.

Getterna lekte tafatt bland folket, hoppade över bordsdukar och nosade på picknickkorgar.

The goats played tag among the people, leaping over tablecloths and sniffing at picnic baskets.

Gustav, en entusiastisk men något förvirrad vakt, kom springande.

Gustav, an enthusiastic but somewhat bewildered guard, came running.

Han såg vilt omkring sig och försökte förstå vad som hade hänt.

He looked around wildly, trying to understand what had happened.

Linnea fångade Majas blick och visste precis vad de skulle göra.

Linnea caught Maja's eye and knew exactly what they needed to do.

"Distraktion," viskade hon.

"Distraction," she whispered.

Medan Gustav kämpade med att inte tappa sin keps i all röra, började Linnea ställa frågor till honom.

While Gustav struggled not to lose his cap in all the commotion, Linnea began asking him questions.

"Vad äter getterna mest, Gustav?"

"What do the goats eat the most, Gustav?"

frågade hon högt.

she asked loudly.

Gustav stannade till och började förklara med passion.

Gustav paused and started explaining with enthusiasm.

Under tiden smög Maja runt och plockade upp lite blommor och godbitar som getterna älskade.

Meanwhile, Maja sneaked around, picking up some flowers and treats that the goats loved.

Med en bunt blommor och getgodis i handen lockade hon tillbaka de bråkiga getterna.

With a bunch of flowers and goat goodies in her hand, she coaxed the mischievous goats back.

En efter en följde de henne, lockade av doften och nyfikenheten.

One by one, they followed her, tempted by the scent and curiosity.

Hon rörde sig försiktigt mot hagen igen.

She carefully moved back towards the pen.

Linnea fortsatte att prata med Gustav, försökande hålla hans uppmärksamhet borta från getäventyret.

Linnea continued talking to Gustav, trying to keep his attention away from the goat escapade.

När sista geten var säkert tillbaka i hagen pustade Maja lättat ut.

When the last goat was safely back in the pen, Maja sighed with relief.

Linnea, klart nöjd med sin insats, log snett åt Gustav och påpekade att fåren verkade lägga sig till ro.

Linnea, clearly satisfied with her efforts, gave Gustav a cheeky smile and pointed out that the sheep seemed to be settling down.

Gustav nickade, fortfarande ovetande om den lilla kris som just avvärjts.

Gustav nodded, still unaware of the little crisis that had just been averted.

"Midsommarens magi, visst är det något speciellt?"

"The magic of Midsummer, isn't it something special?"

sa Maja med en blinkning till Linnea medan de gick tillbaka till folkvimlet.

Maja said with a wink to Linnea as they returned to the bustling crowd.

"Maja," sa Linnea, "nästa gång håller vi oss kanske till att binda kransar, okej?"

"Maja," Linnea said, "maybe next time we'll stick to making wreaths, okay?"

Maja skrattade och nickade.

Maja laughed and nodded.

Hon hade lärt sig en viktig läxa den dagen – att kombinera hennes kärlek för äventyr med Linneaus kloka sätt kunde faktiskt leda till det bästa av världar.

She had learned an important lesson that day—that combining her love for adventure with Linnea's wise ways could actually lead to the best of both worlds.