Solen sken över Östermalmstorgs torg.

The sun shone over Östermalmstorg's square.

Människor fyllde torget, glada och förväntansfulla inför midsommarfirandet.

People filled the square, happy and excited for the Midsummer celebration.

Blommor och jordgubbar prydde de små stånden.

Flowers and strawberries adorned the small stalls.

Sofia, Erik och Linnea rörde sig genom folkmassan.

Sofia, Erik, and Linnea moved through the crowd.

Sofia hade en lista i handen.

Sofia held a list in her hand.

Hon ville ha allting perfekt.

She wanted everything to be perfect.

Förra årets firande hade inte gått som planerat.

Last year's celebration hadn't gone as planned.

Det var annorlunda nu.

It was different now.

"Vi måste ha blommor till midsommarkransen," sa Sofia bestämt.

"We need flowers for the midsummer wreath," Sofia said firmly.

Erik log och höll hennes hand.

Erik smiled and held her hand.

Han älskade Sofias ambition, men han oroade sig över pressen hon satte på sig själv.

He loved Sofia's ambition, but he worried about the pressure she put on herself.

"Sofia, vi kan bara njuta av dagen," sa Erik lugnt.

"Sofia, we can just enjoy the day," Erik said calmly.

Linnea kikade på jordgubbarna.

Linnea glanced at the strawberries.

"Titta, de ser goda ut!"

"Look, they look delicious!"

Hon köpte en korg och började äta.

She bought a basket and started eating.

Hon rörde sig lätt, som en bris i sommarvinden.

She moved lightly, like a breeze in the summer wind.

Sofia suckade.

Sofia sighed.

Hon kände stressen stiga.

She felt the stress rising.

Hon försökte få Erik och Linnea att fokusera.

She tried to get Erik and Linnea to focus.

"Vi måste fortsätta!

"We have to keep going!

Vi har mycket kvar att köpa."

We have a lot left to buy."

Men Erik och Linnea var upptagna med att prata med gamla vänner de såg.

But Erik and Linnea were busy talking with old friends they saw.

"Kom och säg hej till Anders och Klara!"

"Come and say hello to Anders and Klara!"

ropade Linnea.

Linnea shouted.

Men Sofia ville inte stanna.

But Sofia didn't want to stop.

Stressens tyngd blev för mycket.

The weight of the stress became too much.

"Kan vi bara fokusera på vad vi ska göra?"

"Can we just focus on what we need to do?"

utbrast hon.

she exclaimed.

Plötsligt blev allt runt dem tyst.

Suddenly, everything around them went quiet.

Erik kramade hennes axel.

Erik hugged her shoulder.

"Vi är med dig, men låt oss ha lite roligt också," sa han mjukt.

"We’re with you, but let's have some fun too," he said gently.

Sofia tittade på sina vänner och insåg något.

Sofia looked at her friends and realized something.

Hon knäppte ihop listan och lade den åt sidan.

She folded up the list and set it aside.

Hon kramade Linnea och Erik.

She hugged Linnea and Erik.

"Okej, ni har rätt.

"Okay, you're right.

Vi tar det som det kommer."

We'll take it as it comes."

Solen började gå ner över torget.

The sun began to set over the square.

De fann en liten äng nära vattnet.

They found a small meadow near the water.

De satte sig där med det de hade.

They sat there with what they had.

Ingen krans, men de hade jordgubbar och skratt.

No wreath, but they had strawberries and laughter.

Sofia tittade på Erik och Linnea.

Sofia looked at Erik and Linnea.

Hon insåg att midsommarhandlandet var mer än bara en lista.

She realized that the Midsummer preparations were more than just a list.

Det var att vara tillsammans.

It was about being together.

Att njuta av ögonblicket.

Enjoying the moment.

Och med den insikten blev årets firande det bästa någonsin.

And with that insight, this year’s celebration became the best ever.