Lina stod vid fönstret i sin lägenhet i Stockholm.

Lina stood by the window in her apartment in Stockholm.

Höstens guldgula löv dansade utanför.

The golden autumn leaves danced outside.

Hon älskade hösten, men hennes tankar var hos Gustav i Melbourne.

She loved autumn, but her thoughts were with Gustav in Melbourne.

Årstiden var annorlunda där.

The season was different there.

Våren blommade, men det verkade som om Gustav inte riktigt njöt.

Spring was blooming, but it seemed as if Gustav wasn't quite enjoying it.

Gustav satt i sin soliga trädgård.

Gustav sat in his sunny garden.

Blommorna slog ut omkring honom, men han kände sig instängd.

Flowers were blooming around him, but he felt trapped.

Han led av en mild version av årstidsbunden depression.

He was experiencing a mild form of seasonal depression.

Ljuset och glädjen i våren kändes långt borta.

The light and joy of spring felt far away.

Han ville dela sina bekymmer med Lina, men visste inte hur.

He wanted to share his worries with Lina but didn't know how.

Lina märkte att Gustav blev mer dämpad under deras samtal.

Lina noticed that Gustav seemed more subdued during their conversations.

Hon var orolig, men visste inte vad hon skulle göra.

She was worried but didn't know what to do.

Hon bestämde sig för att läsa om säsongsdepression.

She decided to read about seasonal depression.

Kanske kunde hon hjälpa honom på något sätt.

Maybe she could help him in some way.

En dag, under ett videosamtal, sa Lina: "Gustav, jag bryr mig om dig.

One day, during a video call, Lina said, "Gustav, I care about you.

Jag har läst lite om depression.

I've read a bit about depression.

Det är viktigt för mig att vi pratar om vad som händer."

It's important to me that we talk about what's happening."

Gustav suckade djupt innan han svarade.

Gustav sighed deeply before responding.

"Det är svårt.

"It's hard.

Jag känner mig trött och ledsen ibland.

I feel tired and sad sometimes.

Jag vet inte varför."

I don't know why."

"Vi är långt ifrån varandra," sa Lina med en mild röst.

"We're far from each other," Lina said gently.

"Men jag vill hjälpa dig.

"But I want to help you.

Kanske kan vi göra något tillsammans varje vecka?

Maybe we can do something together every week?

En filmkväll online eller kanske en bokklubb?"

An online movie night or maybe a book club?"

Gustav log svagt.

Gustav gave a faint smile.

"Det låter bra.

"That sounds good.

Jag tror det kan hjälpa mig.

I think it might help me.

Tack, Lina."

Thank you, Lina."

De bestämde att hålla tätare kontakt.

They decided to keep in closer contact.

Inte bara för att prata, utan för att verkligen stödja varandra.

Not just to talk, but to truly support each other.

Varje vecka planerade de något nytt att göra tillsammans.

Every week, they planned something new to do together.

Efter några veckor märkte Lina en förändring i Gustav.

After a few weeks, Lina noticed a change in Gustav.

Han blev mer närvarande under samtalen.

He became more present during their talks.

Hans leende kändes äktare.

His smile felt more genuine.

Gustav började även promenera mer och få mer dagsljus.

Gustav also started walking more and getting more daylight.

När hösten övergick till vinter i Stockholm, och våren blev sommar i Melbourne, hade deras relation blivit starkare.

As autumn turned to winter in Stockholm, and spring became summer in Melbourne, their relationship had grown stronger.

Gustav lärde sig att prata öppet om sina känslor.

Gustav learned to speak openly about his feelings.

Lina lärde sig betydelsen av empati och att aktivt stödja dem hon älskade.

Lina learned the importance of empathy and actively supporting those she loved.

"Vi klarar detta," sa Lina en kväll.

"We can do this," Lina said one evening.

"Vi är starkare tillsammans."

"We are stronger together."

Lina och Gustav hade hittat ett nytt sätt att vara nära, trots avståndet.

Lina and Gustav had found a new way to be close, despite the distance.

Känslan av ensamhet hade bytts ut mot en känsla av samhörighet.

The feeling of loneliness had been replaced by a sense of connection.

De visste nu att kärleken kan övervinna mycket, till och med tusentals mils avstånd.

They now knew that love can overcome a lot, even thousands of miles apart.

Och den insikten gav dem båda frid.

And that realization gave them both peace.