Det var en kall höstkväll då dimman svepte in över stadens kanter.

It was a cold autumn evening when the fog swept in over the edges of the city.

Lars stod framför det gamla övergivna lagret på stadens utkant.

Lars stood in front of the old abandoned warehouse on the outskirts of the city.

Silhuetten av byggnaden reste sig mot den bleka månen.

The silhouette of the building rose against the pale moon.

Fönstrens glas var trasiga, och järnskenorna var rostiga.

The windows' glass was broken, and the iron rails were rusty.

Det var Allhelgonadagen, en tid för att minnas de som gått bort.

It was All Saints' Day, a time to remember those who had passed away.

Lars höll kartan stadigt i sin hand, ett fynd han hade gjort vid sin farfars gömda saker.

Lars held the map securely in his hand, a find he had made among his grandfather's hidden things.

Kartan var gammal, med kanterna nötta och instruktioner skrivna med bleknad bläck.

The map was old, with frayed edges and instructions written in faded ink.

Den talade om en skatt, dold någonstans här i lagret.

It spoke of a treasure, hidden somewhere here in the warehouse.

Lars visste att han behövde veta mer om hans familjs förflutna.

Lars knew he needed to learn more about his family's past.

Eva och Johan, hans barndomsvänner, hade också hört om skatten.

Eva and Johan, his childhood friends, had also heard about the treasure.

De hade känt ett liknande sug av äventyr, men Lars beslutade att gå ensam.

They had felt a similar pull of adventure, but Lars decided to go alone.

Lagret var farligt.

The warehouse was dangerous.

Golven var osäkra och hela sektioner var barrikaderade.

The floors were unstable, and whole sections were barricaded.

Dessutom, mystiska personer hade setts kring byggnaden.

Moreover, mysterious people had been seen around the building.

Om ryktena stämde, var han inte den enda som jagade efter skatten.

If the rumors were true, he was not the only one chasing after the treasure.

Med dunkande hjärta gick Lars in under skymningen, när världen var lugnare.

With a pounding heart, Lars entered at dusk, when the world was quieter.

Inuti var luften tung av damm.

Inside, the air was heavy with dust.

Varje steg Lars tog ekade, bröts mot de tomma väggarna.

Each step Lars took echoed, breaking against the empty walls.

Han följde kartans anvisningar noggrant, trots att hans hjärta rusade av både skräck och förväntan.

He followed the map's instructions carefully, even though his heart raced with both fear and anticipation.

Plötsligt hörde han fotsteg bakom sig.

Suddenly, he heard footsteps behind him.

Lars drog sig tillbaka in i en mörk vrå och såg två skuggor röra sig snabbt genom hallarna.

Lars pulled back into a dark corner and saw two shadows moving quickly through the halls.

Dessa okända figurer sökte också efter skatten.

These unknown figures were also searching for the treasure.

Lars tvekade, men valde mod framför försiktighet.

Lars hesitated, but chose courage over caution.

Han måste hitta skatten först.

He must find the treasure first.

Med kartan tätt tryckt mot bröstet såg han en avsats leda ner i en dunkel korridor.

With the map tightly pressed to his chest, he saw a ledge leading down into a dim corridor.

Det var ett vågat steg, men han kände att ledtråden fanns där.

It was a daring step, but he felt the clue lay there.

Halvvägs längs gången snubblade han över en lös sten.

Halfway along the passage, he stumbled over a loose stone.

Under stenen hittade han en trälucka.

Under the stone, he found a wooden hatch.

Lars tog ett djupt andetag och öppnade den.

Lars took a deep breath and opened it.

I den hemliga kammaren låg en liten kista.

In the secret chamber lay a small chest.

Försiktigt öppnade han den och fann inga guldmynt eller glittrande juveler som han hade förväntat sig.

Carefully, he opened it and found no gold coins or glittering jewels as he had expected.

Istället låg där gamla brev och minnessaker.

Instead, there were old letters and keepsakes.

De bar hans familjs namn och berättade historier från förr.

They bore his family's name and told stories from the past.

Lars förstod nu.

Lars understood now.

Den verkliga skatten var inte materiell.

The real treasure was not material.

Det var förståelsen av var hans familj kom ifrån, och att lära känna sina förfäders liv.

It was the understanding of where his family came from and getting to know the lives of his ancestors.

Det gav honom den avslutning han sökte.

It gave him the closure he sought.

När Lars lämnade lagret, med vinden vinande och löven prasslande omkring honom, kände han sig lättare.

As Lars left the warehouse, with the wind whistling and leaves rustling around him, he felt lighter.

Historien om hans förflutna var inte längre ett mysterium, och han kände sig närmare de som gått förlorade.

The story of his past was no longer a mystery, and he felt closer to those who were lost.

Allhelgonadagen hade fått en ny mening för Lars.

All Saints' Day had taken on new meaning for Lars.