Lukas, Emilia och Johan satt huttrande på den lilla ön.

Lukas, Emilia, and Johan sat shivering on the small island.

Det var kallt.

It was cold.

Vinden ven mellan kala träd och vågorna slog mot de frusna klipporna.

The wind howled between bare trees and the waves crashed against the frozen rocks.

Deras båt hade kapsejsat och nu var de strandsatta, långt från fastlandets trygghet.

Their boat had capsized, and now they were stranded, far from the safety of the mainland.

Lukas sneglade på sina vänner.

Lukas glanced at his friends.

Han visste att de måste agera snabbt.

He knew they had to act quickly.

Snö var på väg, och St. Lucia-dagen närmade sig.

Snow was on the way, and St. Lucia Day was approaching.

De kunde inte missa den.

They couldn't miss it.

Efter en kort diskussion bestämde Lukas sig för att utforska ön.

After a brief discussion, Lukas decided to explore the island.

Han letade efter något att bygga en enkel skydd med.

He searched for something to build a simple shelter with.

Han ville också försöka skapa en signaleld för att få hjälp.

He also wanted to try to create a signal fire to get help.

Emilia var positiv, som alltid.

Emilia was positive, as always.

Hon började samla bär och rötter, medan Johan, som ofta var skeptisk, ändå började arbeta på en provisorisk flotte.

She began gathering berries and roots, while Johan, who was often skeptical, nevertheless started working on a makeshift raft.

Johan kämpade med tanken på att lita på andra, men han visste det var nödvändigt nu.

Johan struggled with the idea of relying on others, but he knew it was necessary now.

Solen gick snart ner bakom de mörka molnen.

The sun soon set behind the dark clouds.

Skymningen kom snabbt och snön började falla.

Dusk came quickly, and the snow began to fall.

Lukas arbetade med elden och kände paniken växa inom sig.

Lukas worked on the fire, feeling panic rising within him.

Flammorna flackade till men dog snart ut.

The flames flickered but soon went out.

Resurserna var knapphändiga, och de hade inget val än att använda dem sparsamt.

Resources were scarce, and they had no choice but to use them sparingly.

Emilia försökte hålla allas humör uppe.

Emilia tried to keep everyone's spirits up.

"Vi klarar detta", sa hon med ett leende, men hennes ögon avslöjade oron.

"We can do this," she said with a smile, but her eyes revealed her worry.

De kröp ihop under sitt provisoriska skydd.

They huddled together under their makeshift shelter.

Kylan var bitande, och snön föll tätare.

The cold was biting, and the snow fell more densely.

Plötsligt, genom mörkret och snöfallet, skymtade de ett svagt ljus.

Suddenly, through the darkness and snowfall, they glimpsed a faint light.

Ett ljus som rörde sig på horisonten.

A light that moved on the horizon.

Ett räddningsfartyg!

A rescue ship!

De hade sett de svaga röksignalerna.

They had seen the faint smoke signals.

När hjälp nådde dem, kände Lukas en våg av lättnad.

When help reached them, Lukas felt a wave of relief.

Han insåg vikten av att lita på sina instinkter och hur starka de var tillsammans.

He realized the importance of trusting his instincts and how strong they were together.

Johan kände en ny tilltro till sina vänner och uppskattade deras samarbete.

Johan found a new trust in his friends and appreciated their cooperation.

Emilia log för sig själv, trygg i känslan av att hon hade kunnat bidra mycket mer än hon vågat hoppas.

Emilia smiled to herself, confident in the feeling that she had been able to contribute much more than she had dared to hope.

När båten återvände mot fastlandet, framsköts en ny gryning över den svenska skärgården.

As the boat returned to the mainland, a new dawn broke over the Swedish archipelago.

St. Lucia-dagen skulle de snart fira, omedvetna om någon annan på fastlandet.

St. Lucia Day would soon be celebrated, unbeknownst to anyone else on the mainland.

Deras band hade stärkts, och de bar med sig minnet av deras äventyr, bundna av vinterkylan och rimfrostens dans över de frusna klipporna.

Their bond had strengthened, and they carried with them the memory of their adventure, bound by the winter cold and the frost's dance over the frozen rocks.

I slutet av dagen visste de att de aldrig skulle glömma den kvällen, deras styrka och det starka ljuset som ledde dem hem.

At the end of the day, they knew they would never forget that evening, their strength, and the bright light that led them home.