På Stockholms Centralstation var det en livlig dag.

At Stockholms Centralstation it was a lively day.

Doften av glögg och pepparkakor fyllde luften.

The scent of glögg and pepparkakor filled the air.

Stationen var dekorerad med vackra Lucia-kransar och ljus.

The station was adorned with beautiful Lucia-wreaths and lights.

Människor skyndade förbi med sina vinterkappor, medan kall luft svepte in från perrongerna.

People hurried by in their winter coats, while cold air swept in from the platforms.

Linnea, en ensamstående mamma och sjuksköterska, var sen.

Linnea, a single mother and nurse, was late.

Hon ville hinna med tåget hem för att se sin dotters Luciauppträdande i skolan.

She wanted to catch the train home to see her daughter's Lucia performance at school.

Linnea kände stressen växa när hon sprang genom folkmassan.

Linnea felt the stress mounting as she ran through the crowd.

Oskar, en pensionerad järnvägsarbetare, satt på sin vanliga bänk vid centralen.

Oskar, a retired railway worker, sat on his usual bench at the station.

Han mindes gamla dagar och väntade på sitt barnbarn.

He remembered the old days and was waiting for his grandchild.

Plötsligt kände han en skarp smärta i bröstet.

Suddenly, he felt a sharp pain in his chest.

Han föll ihop på bänken.

He collapsed on the bench.

Elin, en ung resenär, gick förbi med sin ryggsäck.

Elin, a young traveler, walked by with her backpack.

Hon hade rest genom hela Europa och längtade hem till Sverige.

She had traveled all over Europe and longed to return home to Sweden.

När hon såg Oskar falla, stannade hon.

When she saw Oskar collapse, she stopped.

Linnea hörde sorlet från andra resenärer och vände sig om.

Linnea heard the murmurs from other travelers and turned around.

Hon såg Oskar på bänken och kände sin plikt kalla.

She saw Oskar on the bench and felt her duty calling.

Utan att tveka sprang hon till honom.

Without hesitation, she ran to him.

"Kan du hjälpa mig att kalla på någon?"

"Can you help me call someone?"

bad hon Elin.

she asked Elin.

Elin nickade och rusade iväg för att hitta hjälp.

Elin nodded and rushed off to find help.

Linnea kände på Oskars puls.

Linnea checked Oskar's pulse.

Han hade en hjärtattack.

He was having a heart attack.

Hennes medicinska kunskap tog över.

Her medical knowledge took over.

Hon började ge Oskar första hjälpen.

She began to administer first aid to Oskar.

Snart anlände ambulanspersonalen.

Soon, the ambulance personnel arrived.

Linnea hade stabiliserat Oskar tillräckligt för att han kunde tas om hand av dem.

Linnea had stabilized Oskar enough for them to take over.

Hon såg tåget hon skulle åkt med lämna perrongen.

She saw the train she was supposed to catch leaving the platform.

Men trots att hon missade det, kände hon sig stolt.

But despite missing it, she felt proud.

Hon visste att hon gjort det rätta.

She knew she had done the right thing.

Oskar öppnade ögonen svagt och sa, "Tack."

Oskar opened his eyes slightly and said, "Thank you."

Elin, som återvänt, log och sa, "Tack vare dig överlevde han."

Elin, who had returned, smiled and said, "Thanks to you, he survived."

Linnea kände en våg av tacksamhet och insåg vikten av sitt arbete.

Linnea felt a wave of gratitude and realized the importance of her work.

Elin bestämde sig för att gå hem till sin familj tidigare än planerat, inspirerad av Linneas exempel.

Inspired by Linnea's example, Elin decided to go home to her family earlier than planned.

Linnea gick ut ur stationen i den kyliga vinterluften.

Linnea stepped out of the station into the cold winter air.

Lucia-dagen hade fått en ny betydelse.

Lucia Day had taken on a new meaning.

Inte bara för henne, utan för alla som var där den dagen.

Not just for her, but for everyone who was there that day.