Snön föll mjukt över Skogskyrkogårdens kyrkogård.

The snow fell softly over Skogskyrkogården's cemetery.

De höga tallarna kastade långa skuggor i det bleka vinterljuset.

The tall pines cast long shadows in the pale winter light.

Sven drog åt sin halsduk.

Sven tightened his scarf.

"Vi måste hitta den", sa han till sin syster Astrid.

"We have to find it," he said to his sister Astrid.

Astrid, med ett leende på läpparna, svarade: "Ja, men mormor sa att det var en grav med en speciell sten.

Astrid, with a smile on her lips, replied, "Yes, but grandma said it was a grave with a special stone.

Eller hur?"

Right?"

Sven nickade.

Sven nodded.

Hans mormor hade ofta berättat om den eventuella hemligheten.

His grandmother had often spoken of the potential secret.

En gammelfarfar som kanske hade stulit en uråldrig artefakt.

A great-grandfather who might have stolen an ancient artifact.

Historien fångade alltid hans fantasi.

The story always captured his imagination.

"Men kyrkogården är enorm", sa Astrid.

"But the cemetery is enormous," Astrid said.

"Och vi har inte mycket tid innan de stänger."

"And we don't have much time before they close."

De gick längs de vita stigarna.

They walked along the white paths.

Små ljus lyste upp gravarna, och här och där låg kransar som förberett för jul.

Small lights illuminated the graves, and here and there were wreaths prepared for Christmas.

Kyrkogården var vacker och stilla.

The cemetery was beautiful and tranquil.

"Jag tror", började Sven, "att vi borde börja vid den stora eken.

"I think," Sven began, "we should start by the big oak.

Mormor sa något om en grav som var ovanlig där."

Grandma said something about an unusual grave there."

De halkade lite på den isiga marken men fann snart den gamla eken.

They slipped a little on the icy ground but soon found the old oak.

Där väntade gravstenen.

There, the gravestone awaited.

Den var annorlunda, med en märklig relief.

It was different, with a strange relief.

Astrid pekade.

Astrid pointed.

"Titta!

"Look!

Där är en symbol."

There's a symbol."

Det var gammelfarfars sigill, utan tvekan.

It was the great-grandfather's seal, without a doubt.

Hjärtat slog snabbare hos Sven.

Sven's heart beat faster.

"Vi hittade det.

"We found it.

Nu behöver vi se om det finns något mer."

Now we need to see if there's something more."

De lyfte försiktigt på stenen och fann en liten fackla bakom den.

They carefully lifted the stone and found a small compartment behind it.

Ett gammaldags brev låg där inne.

An old-fashioned letter was inside.

Sven rullade försiktigt upp det.

Sven carefully unrolled it.

Astrid lyste med ficklampan för att läsa.

Astrid shone the flashlight to read.

"Det är en karta!"

"It's a map!"

utropade hon.

she exclaimed.

Sven log brett.

Sven grinned widely.

"Det är nog nästa ledtråd i mysteriet."

"It's probably the next clue in the mystery."

Hans röst hade en ny ton av säkerhet.

His voice had a new tone of certainty.

De visste att deras sökande precis hade börjat, men känslan av triumf värmde dem i vinterkylan.

They knew their search had just begun, but the feeling of triumph warmed them in the winter cold.

De reste sig och tittade en sista gång på symbolen.

They stood up and looked once more at the symbol.

"Vi måste berätta för mormor", sa Astrid, med ett leende som speglade Svens känsla av seger.

"We have to tell grandma," Astrid said, with a smile that mirrored Sven's sense of victory.

När de lämnade kyrkogården, kände Sven sig förändrad.

As they left the cemetery, Sven felt changed.

Kanske var det kärleken till mysterier eller vikten av familjehistorien.

Perhaps it was a love for mysteries or the weight of family history.

Hur som helst visste han nu att det var värt att utforska.

In any case, he now knew it was worth exploring.

Skogskyrkogårdens tystnad följde dem ut, men nu bar de med sig ett nytt uppdrag och värmen av julens ljus.

Skogskyrkogården's silence followed them out, but now they carried with them a new mission and the warmth of Christmas lights.