Det var kvällen innan julafton, och snön föll tyst utanför Freelancer’s Home.

It was the night before Christmas Eve, and the snow fell quietly outside of Freelancer’s Home.

Inne var det varmt och mysigt, med doften av pepparkakor i luften.

Inside, it was warm and cozy, with the scent of gingerbread in the air.

Runt omkring rummet var små ljusslingor upphängda mellan de delade skrivborden.

Around the room, small strings of lights were hung between the shared desks.

Sofia satt vid sitt bord och sorterade sina färgpennor, men hennes blick föll gång på gång mot Lars, som satt med blicken fäst på en bärbar dator.

Sofia sat at her desk sorting her colored pencils, but her gaze kept drifting towards Lars, who sat with his eyes fixed on a laptop.

Hon suckade.

She sighed.

Sofia hade bjudit in Lars till sin julfirande, men han hade bara mumlat något om arbete och skyndat sig bort.

Sofia had invited Lars to her Christmas celebration, but he had just mumbled something about work and hurried away.

Det hade sårat henne.

It had hurt her.

Var deras år av vänskap inte viktigare?

Wasn't their year of friendship more important?

Lars kämpade med en deadline för ett viktigt projekt.

Lars was struggling with a deadline for an important project.

Hans förläggare väntade på ett utkast, och pressen att lyckas höll honom vaken om nätterna.

His publisher was waiting for a draft, and the pressure to succeed kept him awake at nights.

Han hade knappt haft tid att höra vad Sofia sa när hon bjöd in honom.

He had barely had time to hear what Sofia said when she invited him.

Nu såg han hennes bekymrade blick och kände en våg av skuld.

Now, he saw her worried expression and felt a wave of guilt.

Plötsligt började snön falla kraftigare.

Suddenly, the snow began to fall heavier.

En plötslig snöstorm svepte över staden och gjorde vägarna oframkomliga.

An unexpected snowstorm swept over the city and made the roads impassable.

Inga bussar eller tåg gick längre, och Sofia och Lars insåg att de var tvungna att stanna kvar över natten.

No buses or trains were running anymore, and Sofia and Lars realized they had to stay overnight.

Medan timmarna gick började tystnaden mellan dem kännas obekväm.

As the hours passed, the silence between them became uncomfortable.

Sofia ville fråga Lars varför han alltid drog sig undan.

Sofia wanted to ask Lars why he always withdrew.

Lars märkte att Sofia var tystare än vanligt.

Lars noticed that Sofia was quieter than usual.

Till slut brast det.

Finally, it burst.

"Varför ignorerar du mig?" frågade Sofia plötsligt, hennes röst skarpt men hennes ögon ledsna.

"Why are you ignoring me?" Sofia asked suddenly, her voice sharp but her eyes sad.

Lars lyfte blicken från skärmen, lite förvånad.

Lars looked up from the screen, a little surprised.

"Ignorerar? Jag… jag har bara så mycket att göra. Den här artikeln måste bli klar innan nyår."

"Ignoring? I... I just have so much to do. This article has to be finished before New Year."

"Det känns som om du inte bryr dig," sa Sofia tyst.

"It feels like you don't care," Sofia said quietly.

"Vi brukade alltid fira tillsammans."

"We used to always celebrate together."

Lars suckade djupt.

Lars sighed deeply.

"Jag vet. Men jag är orolig för att inte vara bra nog. Om jag misslyckas med det här kan det påverka min karriär."

"I know. But I'm worried about not being good enough. If I fail this, it could affect my career."

Sofia insåg hur mycket press Lars haft.

Sofia realized how much pressure Lars had been under.

"Men vi är vänner. Du kan alltid prata med mig.

"But we're friends. You can always talk to me.

Jag… jag saknar att ha dig omkring."

I... I miss having you around."

Lars slöt ögonen för en stund.

Lars closed his eyes for a moment.

"Förlåt, Sofia. Jag borde ha varit ärligare."

"Sorry, Sofia. I should have been more honest."

De lät orden sjunka in medan snön fortsatte falla utanför.

They let the words sink in as the snow continued to fall outside.

I den tysta natten av Freelancer’s Home, fann de stilla en ny förståelse för varandra.

In the quiet night of Freelancer’s Home, they quietly found a new understanding of each other.

De lovade att hjälpa varandra att balansera arbete och vänskap bättre.

They promised to help each other balance work and friendship better.

När natten gick över i dag, bestämde de sig för att laga en enkel julmiddag med de få ingredienser de hade.

As the night turned into day, they decided to cook a simple Christmas dinner with the few ingredients they had.

Det blev ingen extravagant fest, men de satt och delade skratt och goda minnen.

It was not an extravagant party, but they sat sharing laughs and good memories.

Sofia kände den efterlängtade känslan av gemenskap, och Lars fann ro i att veta han hade en vän vars stöd han kunde lita på.

Sofia felt the longed-for sense of togetherness, and Lars found peace in knowing he had a friend whose support he could rely on.

Så smälte snöstormen deras gamla missförstånd och lämnade deras vänskap starkare än någonsin, vilket gjorde julaftonsmorgon till ett nytt kapitel i deras liv.

Thus, the snowstorm melted their old misunderstandings and left their friendship stronger than ever, making Christmas Eve morning a new chapter in their lives.