Regnskogen i Borneo viskade hemligheter.

The regnskogen in Borneo whispered secrets.

Lars stod vid kanten av ett grönt hav.

Lars stood at the edge of a green sea.

Träden var höga, nästan berörda himlen.

The trees were tall, nearly touching the sky.

Han tog ett djupt andetag.

He took a deep breath.

Detta var något nytt för honom.

This was something new for him.

Han ville hitta inspiration, ett nytt sätt att hjälpa vår planet.

He wanted to find inspiration, a new way to help our planet.

Elin och Sven gick bredvid honom.

Elin and Sven walked beside him.

Elin samlade växter för forskning.

Elin collected plants for research.

Sven tog bilder med sin kamera.

Sven took pictures with his camera.

De skrattade när de hittade färgglada fåglar och märkliga insekter.

They laughed when they found colorful birds and strange insects.

Allt var lugnt, men ingen av dem visste vad som snart skulle hända.

Everything was calm, but none of them knew what was about to happen soon.

Molnen blev tunga och mörka.

The clouds grew heavy and dark.

Plötsligt öppnade himlen sig.

Suddenly, the sky opened up.

Regnet föll hårt.

The rain fell hard.

Lars såg vattnet stiga.

Lars saw the water rising.

"Vi måste gå", ropade Elin.

"We have to go," shouted Elin.

Men de reagerade inte för sent.

But they didn't react too late.

Det blev strömmar av vatten överallt.

Streams of water appeared everywhere.

Grenarna blev hala.

The branches became slippery.

Marken under fötterna försvann.

The ground under their feet disappeared.

Elin ropade på hjälp.

Elin called for help.

Sven halkade och blev försvunnen i det forsande vattnet.

Sven slipped and was lost in the rushing water.

Lars kände rädslan.

Lars felt the fear.

Han ville hjälpa, men hur?

He wanted to help, but how?

Han såg Sven fast på en klippa, omgivet av stigande vatten.

He saw Sven trapped on a rock, surrounded by rising water.

"Sven, håll ut!"

"Sven, hold on!"

skrek Lars.

shouted Lars.

Med vågorna som brusade och regnet i ansiktet tog han sig fram, både rädd och fast besluten.

With the waves roaring and the rain in his face, he pushed forward, both scared and determined.

Han greppade en gren, en livlina i kaoset.

He grabbed a branch, a lifeline in the chaos.

Lars sträckte sig och nådde Sven, drog honom upp på fast mark.

Lars reached out and pulled Sven up onto solid ground.

Deras hjärtan slog hårt, men de var säkra.

Their hearts were pounding, but they were safe.

Elin, som hade nått en säker plats tidigare, vinkade överlyckligt åt dem.

Elin, who had reached a safe place earlier, waved happily at them.

När vattnet sjönk, satt de alla tre i skydd under ett stort träd.

When the water receded, they all sat together under the shelter of a large tree.

Lars kände ett nytt hopp.

Lars felt a new hope.

Han insåg att det inte bara var skönheten han älskade.

He realized that it wasn't just the beauty he loved.

Det var också kampen.

It was also the struggle.

En kamp mot farorna, en kamp för liv.

A struggle against dangers, a fight for life.

Regnet avtog och djuren återvände.

The rain subsided, and the animals returned.

Skogen återvände till sitt lugn.

The forest returned to its calm.

Lars såg sig omkring.

Lars looked around.

Han hade funnit sin passion igen.

He had found his passion again.

Att bevara, att kämpa.

To preserve, to fight.

Ingen storm skulle stoppa honom.

No storm would stop him.

Lars lovade sig själv att göra allt han kunde för skogen, för planeten.

Lars promised himself to do everything he could for the forest, for the planet.

För Elin och Sven, för alla.

For Elin and Sven, for everyone.

Tillsammans kunde de göra skillnad.

Together they could make a difference.

Detta var bara början.

This was only the beginning.