Erik sprang genom den snötäckta gården på den svenska internatskolan.

Erik ran through the snow-covered courtyard of the Swedish boarding school.

Vinden bet i kinderna, och snöflingor landade mjukt i hans rufsiga hår.

The wind bit at his cheeks, and snowflakes landed softly in his tousled hair.

Han hade bråttom.

He was in a hurry.

Han hade nästan försovit sig igen.

He had almost overslept again.

Idag skulle han definitivt anmäla sig till den avancerade matematikkursen.

Today, he was definitely going to register for the advanced mathematics course.

Men när han kom till receptionen var köerna långa.

But when he arrived at the reception, the lines were long.

Erik tittade på klockan och suckade.

Erik looked at the clock and sighed.

Linnea stod ett par steg framför honom.

Linnea stood a few steps in front of him.

Hon var alltid så organiserad och lugn.

She was always so organized and calm.

Erik önskade att han också kunde ha det så.

Erik wished he could be like that too.

Bakom honom småpratade Martin med några kompisar och skrattade högt.

Behind him, Martin chatted with some friends and laughed loudly.

Erik log för sig själv.

Erik smiled to himself.

När det äntligen blev hans tur rusade han fram till disken.

When it was finally his turn, he rushed to the counter.

"Jag vill anmäla mig till avancerad matematik, tack," sa han snabbt.

"I want to register for advanced mathematics, please," he said quickly.

Kvinnan bakom disken bläddrade genom pappren, nickade och sa: "Såklart, här. Vi ses på stickningskursen på fredag."

The woman behind the counter flipped through the papers, nodded, and said, "Of course, here. See you at the knitting class on Friday."

Erkände sitt misstag bara efter att ha lämnat byggnaden när han läste lappen ordentligt.

He realized his mistake only after leaving the building when he read the slip properly.

Stickning? Hur kunde det hända?

Knitting? How could that happen?

Men han kunde inte erkänna sitt misstag, inte nu.

But he couldn't admit his mistake, not now.

Så han beslutade sig för att spela med.

So, he decided to go along with it.

På fredagen steg Erik in i det lilla, varma rummet.

On Friday, Erik stepped into the small, warm room.

Garn i olika färger låg utspridda över borden.

Yarn in various colors was spread across the tables.

Linnea och Martin satt redan där, och de log mot honom.

Linnea and Martin were already there, and they smiled at him.

"Sticker du?" frågade Linnea lättsamt.

"Do you knit?" Linnea asked casually.

Erik ryckte på axlarna.

Erik shrugged.

Veckorna gick.

Weeks passed.

Erik kämpade med både sina studier i matematik och stickningen.

Erik struggled with both his mathematics studies and knitting.

Det var svårt att balansera allt, men han kämpade på.

It was hard to balance everything, but he persevered.

Linnea och Martin var ofta där som stöd, även om Martin mest skojade om Eriks opraktiska skapelser.

Linnea and Martin were often there for support, even if Martin mostly joked about Erik's impractical creations.

När tävlingsdagen kom stod rummet fullt av nyfikna studenter.

When the competition day came, the room was full of curious students.

Erik kände sig nervös men försökte hålla masken.

Erik felt nervous but tried to keep a brave face.

Han presenterade sitt konstverk – en oavsiktligt skapad brokig halsduk med komplicerade mönster.

He presented his artwork—a inadvertently created patchy scarf with complicated patterns.

Den drog genast ögonen till sig.

It immediately caught everyone's eye.

Publiken applåderade och jublade.

The audience applauded and cheered.

Alla älskade hans "mästerverk", som de kallade det.

Everyone loved his "masterpiece," as they called it.

Erik vann tävlingen.

Erik won the competition.

Han var överlycklig, men samtidigt förundrad över hur en miss kunde leda honom hit.

He was overjoyed, yet amazed at how a mistake could lead him here.

Efter vinsten bestämde han sig för att ta med sig sin nyfunna självförtroende till studierna.

After the victory, he decided to carry his newfound confidence into his studies.

Han mötte sin matematiklärare, Mr. Johansson, som berömde honom för hans kreativa problemlösning.

He met with his mathematics teacher, Mr. Johansson, who praised him for his creative problem-solving.

Erik insåg betydelsen av att våga möta oväntade utmaningar.

Erik realized the importance of daring to face unexpected challenges.

I slutet av vintern hade Erik lärt sig att hantera det oväntade med ett öppet sinne och ett leende.

By the end of winter, Erik had learned to handle the unexpected with an open mind and a smile.

Han hade upptäckt nya sidor av sig själv och visste nu att oavsett vad som hände, kunde han hantera det med både humor och mod.

He had discovered new sides of himself and knew that regardless of what happened, he could handle it with both humor and courage.

Snön smälte bort och ljuset återvände sakta, men Erik visste att hans inre glöd skulle brinna starkt vidare.

The snow melted away, and the light slowly returned, but Erik knew that his inner glow would continue to burn brightly.