Alva vaknade i sitt lilla sovrum i Stockholm.

Alva woke up in her small bedroom in Stockholm.

Hon kände sig förvirrad, och huvudet värkte.

She felt confused, and her head ached.

Tunga gardiner hängde framför fönstret och släppte in endast lite ljus.

Heavy curtains hung in front of the window, letting in only a little light.

Alva lyfte handen till pannan.

Alva lifted her hand to her forehead.

"Vad hände igår kväll?"

"What happened last night?"

tänkte hon.

she thought.

Snö täckte Gamla Stans kullerstensgator.

Snow covered Gamla Stan's cobblestone streets.

Det var vinter, och staden sov fortfarande.

It was winter, and the city was still asleep.

Alva reste sig upp, klädde sig och bestämde sig för att gå ut.

Alva got up, dressed, and decided to go out.

Det var dags att klara upp mysteriet.

It was time to clear up the mystery.

Ute i kylan mötte Alva sin granne, Lars.

Out in the cold, Alva met her neighbor, Lars.

"God morgon, Alva!"

"Good morning, Alva!"

sa han glatt.

he said cheerfully.

Men Alva såg på honom förvirrat.

But Alva looked at him confused.

"Kommer du ihåg var du var igår kväll?"

"Do you remember where you were last night?"

frågade hon.

she asked.

Lars tänkte efter.

Lars thought for a moment.

"Du nämnde något om ett möte i stan.

"You mentioned something about a meeting in the city.

Men jag vet inte mer än så," svarade han.

But I don't know more than that," he replied.

Alva suckade och började gå längsmed de smala gatorna.

Alva sighed and started walking along the narrow streets.

Hon fokuserade på de plogar som nyligen kört genom snön och försökte minnas detaljer.

She focused on the plows that had recently passed through the snow and tried to recall details.

Sakta kom minnen tillbaka i små bitar.

Slowly, memories came back in small pieces.

Hanna, hennes bästa vän, mötte henne vid hörnet av Stortorget.

Hanna, her best friend, met her at the corner of Stortorget.

"Alva, hur mår du?

"Alva, how are you?

Jag hörde från Lars att du glömt," sa Hanna oroligt.

I heard from Lars that you've forgotten," said Hanna worriedly.

Alva nickade.

Alva nodded.

"Ja, något är fel.

"Yes, something is wrong.

Jag måste komma ihåg det viktigaste.

I have to remember the most important thing.

Jag känner mig inte som mig själv längre."

I don't feel like myself anymore."

Tillsammans gick de vidare, Hanna vid hennes sida.

Together they continued, Hanna at her side.

De passerade butiker med röda fönster och kaféer med ånga från heta drycker.

They passed stores with red windows and cafés with steam from hot drinks.

En butik fick Alva att stanna.

A store made Alva stop.

Den såg bekant ut.

It looked familiar.

Framför skyltfönstret stannade Alva.

In front of the shop window, Alva paused.

Hon mindes plötsligt allt.

She suddenly remembered everything.

Hon hade träffat en potentiell ny arbetsgivare här—ett jobb som skulle betyda stora förändringar.

She had met a potential new employer here—a job that would mean big changes.

Men var hon verkligen redo?

But was she really ready?

Hanna tittade på Alva.

Hanna looked at Alva.

"Vad minns du?"

"What do you remember?"

frågade hon.

she asked.

"Jag träffade någon här.

"I met someone here.

Ett möjligt nytt jobb," svarade Alva långsamt.

A possible new job," Alva replied slowly.

"Det skrämde mig, men kanske är det precis vad jag behöver."

"It scared me, but maybe it's exactly what I need."

De fortsatte prata, och Alva insåg att hon varit alltför fokuserad på sitt nuvarande arbete och glömt bort sin egen lycka.

They continued talking, and Alva realized she had been too focused on her current job and had forgotten about her own happiness.

Hon återvände hem med ny beslutsamhet.

She returned home with new determination.

Alva bestämde sig för att ta hand om sin hälsa bättre.

Alva decided to take better care of her health.

Hon skulle söka hjälp, prata med vänner och öppna sig för nya möjligheter.

She would seek help, talk to friends, and open herself to new opportunities.

Det var dags att bygga en ljusare framtid.

It was time to build a brighter future.

Med en känsla av lättnad gick hon in genom sin dörr och insåg att även i kylan kan förändring leda till värme.

With a sense of relief, she walked through her door and realized that even in the cold, change can lead to warmth.