Snöstormen hade börjat sakta, men den tätnade snabbt över ishotellet i Jukkasjärvi.

The snowstorm had begun slowly, but it quickly intensified over the ice hotel in Jukkasjärvi.

De tre vännerna, Lars, Ingrid och Magnus, hade kommit för att uppleva vinterns magi i detta skimrande palats av frusen konst och ljus.

The three friends, Lars, Ingrid, and Magnus, had come to experience the magic of winter in this shimmering palace of frozen art and light.

Allt var gjort av is, till och med möblerna, och väggarna glittrade fantastiskt i frostens kyla.

Everything was made of ice, even the furniture, and the walls glittered magnificently in the frosty cold.

De hade precis installerat sig i sina rum när ljuset plötsligt slocknade.

They had just settled into their rooms when the lights suddenly went out.

Lars, Ingrid och Magnus satt i mörkret och höll andan.

Lars, Ingrid, and Magnus sat in the darkness, holding their breath.

Utan elektricitet blev kylan snabbt påtagligare.

Without electricity, the cold quickly became more palpable.

Ingen visste hur länge stormen skulle rasa utanför.

No one knew how long the storm would rage outside.

Lars, normalt tyst och tillbakadragen, började känna en oväntad längtan efter att bevisa något, inte bara för sina vänner utan även för sig själv.

Lars, normally quiet and withdrawn, started to feel an unexpected desire to prove something, not just to his friends but also to himself.

Han visste att hans ingenjörskunskaper kunde komma till nytta.

He knew his engineering skills could be useful.

Även om hans hjärta bultade, reste han sig.

Even though his heart was pounding, he stood up.

"Vi måste tänka klart och hålla oss varma," sa Lars med en röst som verkade starkare än han kände sig.

"We have to think clearly and keep ourselves warm," said Lars with a voice that seemed stronger than he felt.

Ingrid såg på honom med en blandning av oro och förtroende.

Ingrid looked at him with a mix of worry and trust.

Magnus nickade, frusen men hoppfull.

Magnus nodded, frozen but hopeful.

Lars började organisera sina vänner.

Lars began to organize his friends.

"Vi behöver samla all filtar och alla varma kläder vi kan hitta.

"We need to gather all the blankets and warm clothes we can find.

Vi kan skapa en liten lägereld av konstgjord hetta här inne."

We can create a small campfire of artificial heat in here."

De började arbeta tillsammans, samla sovsäckar, täcken och annat varmt i en hörna av rummet.

They started working together, gathering sleeping bags, blankets, and other warm items in a corner of the room.

Lars mixtrade med några av hotellets ljus och batteridrivna lyktor för att skapa en enklare form av värmekälla.

Lars tinkered with some of the hotel’s candles and battery-powered lanterns to create a simpler form of heat source.

Den kalla luften i rummet började sakta bli lite mer uthärdlig.

The cold air in the room slowly started to become a little more bearable.

Ute röt stormen alltmer våldsamt, och tanken på att gå ut för att söka hjälp blev osannolik.

Outside, the storm roared ever more violently, and the thought of going out to seek help became unlikely.

Lars visste att det skulle vara för farligt, så istället fokuserade han på att hålla gruppen lugn och sysselsatt.

Lars knew it would be too dangerous, so instead, he focused on keeping the group calm and occupied.

Efter timmar av väntan och hopp blev natten lugnare.

After hours of waiting and hoping, the night grew calmer.

Plötsligt fladdrade ljusen tillbaka, och hotellet fylldes återigen med liv och ljus.

Suddenly, the lights flickered back on, and the hotel was once again filled with life and light.

Glädjerop ekade i de frusna väggarna, en melodisk kontrast till stormens tidigare vrål.

Cheers echoed in the frozen walls, a melodic contrast to the storm's earlier roar.

Alla tre vänner firade tillsammans genom att krama om varandra, glada över att ljusen hittat tillbaka.

All three friends celebrated together by hugging each other, happy that the lights had returned.

I tumulten av glädje och värme kände Lars en ny känsla av stolthet och förtroende växa inom sig.

In the tumult of joy and warmth, Lars felt a new sense of pride and confidence grow within him.

Ingrid och Magnus berömde hans snabba tänkande och ledarskap.

Ingrid and Magnus praised his quick thinking and leadership.

Lars log, fortfarande lite reserverad men innerligt glad.

Lars smiled, still a little reserved but genuinely happy.

Han hade visat för sig själv att han kunde leda och skydda sina vänner.

He had shown himself that he could lead and protect his friends.

Trots stormens raseri hade han stått emot och vunnit, både mot kylan och mot sina egna tvivel.

Despite the storm’s fury, he had stood firm and won, both against the cold and against his own doubts.