Det var en kall vinterdag på Svalbard.

It was a cold winter day in Svalbard.

Himlen var täckt av gråa moln och isiga vindar svepte över den arktiska tundran.

The sky was covered with gray clouds, and icy winds swept across the Arctic tundra.

Elins kinderna brände i kylan.

Elin's cheeks burned in the cold.

Hon blickade ut över den oändliga snövita slätten, och tog ett djupt andetag för att samla mod.

She gazed out over the endless snow-white plain and took a deep breath to gather courage.

Forskningsstationen, där hon arbetade ensam, låg öde och tyst bakom henne.

The research station, where she was working alone, lay desolate and silent behind her.

Elin hade spenderat månader med att försöka förstå vad som hade hänt vid stationen.

Elin had spent months trying to understand what had happened at the station.

Hennes far, som en gång ledde projektet, hade dött plötsligt innan Elin någonsin förstått varför hans arbete avbröts så abrupt.

Her father, who once led the project, had died suddenly before Elin ever understood why his work was interrupted so abruptly.

Det var då hon såg dem: fotspåren.

That's when she saw them: footprints.

De ledde bort från stationen, nästan försvinnande i den starka vinden.

They led away from the station, almost disappearing in the strong wind.

Det var ett mysterium hon inte kunde ignorera.

It was a mystery she couldn't ignore.

Trots risken för att gå vilse i en snöstorm, beslutade Elin att följa spåren.

Despite the risk of getting lost in a snowstorm, Elin decided to follow the tracks.

Hon klädde sig snabbt i sin tjockaste jacka och snön gnisslade under hennes fötter när hon började gå.

She quickly dressed in her thickest jacket, and the snow squeaked under her feet as she began to walk.

Klimatet var brutalt, och vinden piskade henne obarmhärtigt.

The climate was brutal, and the wind whipped her mercilessly.

Men nyfikenheten drev henne framåt.

But curiosity drove her forward.

Hon visste att detta kunde vara ledtråden till hennes fars försvunna arbete.

She knew this could be the clue to her father's vanished work.

Efter vad som kändes som en evighet, ledde spåren henne till något oväntat.

After what felt like an eternity, the tracks led her to something unexpected.

Där, framför henne, fanns en dold lucka i marken.

There, in front of her, was a hidden hatch in the ground.

Det var en ingång till en bunker, dold från världen ovan.

It was an entrance to a bunker, concealed from the world above.

Elin tvekade i ett ögonblick av tvekan men öppnade sedan dörren och klev in.

Elin hesitated for a moment in doubt but then opened the door and stepped inside.

Bunkern var mörk och fuktig.

The bunker was dark and damp.

Men snart upptäckte hon dokument som låg utspridda på ett gammalt bord.

But soon she discovered documents scattered on an old table.

De beskrev forskningen som hans team utfört här.

They described the research that his team had conducted here.

Elin läste noggrant, och sakta gick sanningen upp för henne.

Elin read carefully, and slowly the truth dawned on her.

Forskningen hade varit framskridande, men oförutsedda faror tvingade stationen stängas.

The research had been progressing, but unforeseen dangers had forced the station to close.

Hennes far hade skyddat sina kollegor genom att snabbt avsluta projektet.

Her father had protected his colleagues by quickly ending the project.

Elin stod där, i den mörka bunkern, och kände en blandning av lättnad och sorg.

Elin stood there, in the dark bunker, feeling a mix of relief and sorrow.

Hon hade funnit svar och förståelse.

She had found answers and understanding.

Med detta kom en känsla av fred och ett beslut.

With this came a sense of peace and a decision.

Hon skulle fortsätta sin fars arbete, på ett säkrare vis.

She would continue her father's work, in a safer way.

När Elin återvände till forskningsstationen hade hon en ny målbild.

When Elin returned to the research station, she had a new goal.

Oavsett hur ensamt eller farligt det här landskapet var, visste hon nu varför hon var där.

No matter how lonely or dangerous this landscape was, she now knew why she was there.

Marken var frusen och isolerad, men hon kände värmen från sitt beslut, från att fortsätta arbeta med det som hennes far hade värnat om så mycket.

The land was frozen and isolated, but she felt the warmth of her decision, from continuing to work on what her father had cherished so much.