I den kalla vinterkvällen började det glittra stjärnor på himlen i Jukkasjärvi.

On the cold winter evening, stars began to glitter in the sky over Jukkasjärvi.

Isbyn, där det berömda Icehotel låg som ett sagoslott i is och snö, gnistrade i månskenet.

The ice village, where the famous Icehotel lay like a fairy tale castle in ice and snow, sparkled in the moonlight.

Vännerna Sven, Elin och Markus anlände dit efter en lång bilresa genom Lapplands vita landskap.

Friends Sven, Elin, and Markus arrived there after a long car journey through Lapland's white landscape.

Sven kände sig både förväntansfull och nervös.

Sven felt both excited and nervous.

Han ville se norrskenet, men den mörka och ödsliga miljön skrämde honom.

He wanted to see the northern lights, but the dark and desolate environment scared him.

Elin var alltid ivrig att fånga ögonblicken med sin kamera.

Elin was always eager to capture the moments with her camera.

Hon tyckte om att utforska och tänkte på de vackra bilder hon skulle ta.

She loved exploring and thought about the beautiful pictures she would take.

Markus, som var mer tystlåten, hoppades på något speciellt han kunde minnas.

Markus, who was more quiet, hoped for something special he could remember.

De tre vännerna gick runt på hotellet, studerade isskulpturer och beundrade de konstfulla rummen.

The three friends walked around the hotel, studying ice sculptures and admiring the artful rooms.

Även om inomhusvärmen blev välkomnande, kände Sven hela tiden ett kallt pirrande av ångest.

Even though the warmth inside was welcoming, Sven constantly felt a cold tingle of anxiety.

Han visste att om han ville se norrskenet, behövde han övervinna sin rädsla för mörkret.

He knew that if he wanted to see the northern lights, he needed to overcome his fear of the dark.

När natten kom, stod stjärnorna som små diamanter mot den djupsvarta himlen.

When night came, the stars stood like tiny diamonds against the deep black sky.

Sven tog ett djupt andetag.

Sven took a deep breath.

"Jag går ut en stund," sa han till Markus och Elin.

"I'm going out for a while," he said to Markus and Elin.

Markus nickade uppmuntrande.

Markus nodded encouragingly.

Elin log och sa, "Vi är här om du behöver oss."

Elin smiled and said, "We're here if you need us."

Sven steg ut i tystnaden, bort från de flämtande ljusen vid hotellet.

Sven stepped out into the silence, away from the flickering lights of the hotel.

Varje steg knackade på hans mod, men han gav inte upp.

Each step tested his courage, but he didn't give up.

Luften var krispig, och snön knarrade under hans fötter.

The air was crisp, and the snow creaked under his feet.

Ensamheten omslöt honom som en tjock mantel.

The solitude enveloped him like a thick cloak.

Han väntade och väntade.

He waited and waited.

Kylan började tränga igenom hans kläder.

The cold began to penetrate his clothes.

Han kände hjärtat dunka snabbare.

He felt his heart beating faster.

Om det inte blev något norrsken?

What if there was no northern lights?

Skulle hans rädsla få överhanden igen?

Would his fear take over again?

Men just som han tveksamt tänkte återvända, hände det.

But just as he hesitated to return, it happened.

Himlen exploderade i färger.

The sky exploded in colors.

Grönt, rosa och blått böljade över natthimlen i dansande slöjor.

Green, pink, and blue waved across the night sky in dancing veils.

Sven stod som fastfrusen av skönheten.

Sven stood frozen by the beauty.

Han visste i det ögonblicket att hans rädsla höll på att krympa och att det vackra ögonblicket tog över.

He knew in that moment that his fear was shrinking and the beautiful moment was taking over.

Ensamheten blev ett minne blott i ljuset av norrskenet.

The loneliness became a distant memory in the light of the northern lights.

Precis då dök Elin och Markus upp bredvid honom.

Just then Elin and Markus appeared beside him.

"Du gjorde det, Sven!"

"You did it, Sven!"

utropade Elin.

exclaimed Elin.

"Ja," svarade han, med en ny beslutsamhet.

"Yes," he replied, with newfound determination.

"Jag klarade det."

"I did it."

De tre vännerna stod där tillsammans, förundrade över himlens skådespel.

The three friends stood there together, amazed by the spectacle of the sky.

Sven insåg att ibland var det värt att möta sina rädslor för att finna den glädje som gömde sig bakom.

Sven realized that sometimes it was worth facing your fears to find the joy hidden behind.

Och i Lapplands kalla armar blev rädslan till styrka och gemenskap.

And in Lapland's cold embrace, fear turned into strength and companionship.

Det var en natt de alla skulle minnas, i isens och snöns rike, där norrskenet lyste upp inte bara himlen, utan även deras hjärtan.

It was a night they would all remember, in the realm of ice and snow, where the northern lights lit up not only the sky but also their hearts.

Slutet.

The end.