Den kalla vinterluften fyllde Stockholm på alla hjärtans dag.

The cold winter air filled Stockholm on Valentine's Day.

Snö låg som ett täcke över Rålambshovsparken där isbanan glittrade under små ljusslingor.

Snow lay like a blanket over Rålambshovsparken where the ice rink sparkled under small strings of lights.

Linnea och Emil skulle mötas för sin första dejt just här, vid skridskobanan.

Linnea and Emil were going to meet for their first date right here, at the skating rink.

Linnea var nervös.

Linnea was nervous.

Hon hade knappt sovit kvällen innan, full av fjärilar i magen.

She had barely slept the night before, full of butterflies in her stomach.

Hon hade velat göra ett bra intryck på Emil, men tanken att snubbla på isen gjorde henne ännu mer osäker.

She wanted to make a good impression on Emil, but the thought of stumbling on the ice made her even more insecure.

Med röda kinder och en varm vinterjacka kämpade hon mot sin oro.

With red cheeks and a warm winter jacket, she battled her worries.

Emil å andra sidan var charmig som vanligt, men han kände också av pressen.

Emil, on the other hand, was charming as usual, but he also felt the pressure.

Han ville att deras dejt skulle bli något speciellt.

He wanted their date to be something special.

Med ett leende såg han Linnea närma sig.

With a smile, he watched Linnea approach.

"Hej, Linnea!"

"Hi, Linnea!"

hälsade Emil och tog hennes hand när hon var nära.

greeted Emil as he took her hand when she was close.

"Redo att åka skridskor?"

"Ready to skate?"

"Ja, eller... nästan," svarade Linnea och skrattade osäkert.

"Yes, or... almost," replied Linnea with a nervous laugh.

"Jag är inte så bra på det här."

"I'm not very good at this."

De snörade på sig skridskorna och gled ut på isen.

They laced up their skates and glided out onto the ice.

Linnea kämpade lite, hennes ben kändes som gelé.

Linnea struggled a bit, her legs felt like jelly.

Plötsligt började hon tappa balansen, men innan hon föll, fångade Emil henne i famnen.

Suddenly she began to lose her balance, but before she fell, Emil caught her in his arms.

"Åh, förlåt, jag är så klumpig!"

"Oh, sorry, I'm so clumsy!"

utbrast Linnea, men Emil bara log.

exclaimed Linnea, but Emil just smiled.

"Det är ingen fara.

"No worries.

Vi är här för att ha kul, inte att vara perfekta."

We're here to have fun, not to be perfect."

Med ett djupt andetag bestämde sig Linnea för att slappna av.

With a deep breath, Linnea decided to relax.

Hon tog Emils hand, och de åkte sida vid sida.

She took Emil's hand, and they skated side by side.

Ju mer de skrattade åt sina tillkortakommanden, desto mer kände de en genuin koppling.

The more they laughed at their shortcomings, the more they felt a genuine connection.

Tiden flög iväg.

Time flew by.

Snart satt de på en bänk vid sidan av isbanan med varsin kopp het choklad.

Soon they sat on a bench by the side of the ice rink with a cup of hot chocolate each.

Snöflingorna föll mjukt runt dem, och stadens brus kändes långt borta.

Snowflakes fell softly around them, and the noise of the city felt far away.

"Tack för idag," sa Linnea.

"Thank you for today," said Linnea.

"Det var verkligen roligt."

"It was really fun."

"Tack själv," svarade Emil, "Vi borde absolut göra det här igen."

"Thank you," Emil replied, "We should definitely do this again."

Linnea log, och för första gången den dagen kände hon sig självsäker.

Linnea smiled, and for the first time that day, she felt confident.

Hon insåg att det var okej att inte vara perfekt.

She realized that it was okay not to be perfect.

Det viktigaste var att vara äkta.

The most important thing was to be genuine.

När skymningen föll över Stockholm, satte de upp ett nytt datum för att ses igen.

As dusk fell over Stockholm, they set up a new date to see each other again.

Det här var bara början.

This was just the beginning.